Inskolningssamtal

I morse satte vi klockan på halv åtta för att hinna till inskolningssamtalet på förskolan Lek och Lär halv tio, och hör och häpna: jag lyckades få ut alla genom dörren prick klockan nio (ja, jag tar åt mig äran, för Christopher var faktiskt lite långsam) så vi var där redan tio över nio! Alltid bra att göra ett bra första intryck åtminstone eftersom vi säkert kommer bli sena typ jämt i fortsättningen, om man ser på vårt track record från i våras...
Och allt kändes jättebra! Vi hade bara en halvtimme schemalagt idag för att prata med några av pedagogerna och titta runt i lokalerna, så det var väl inte direkt någon inskolning för barnen än. Pedagogerna gjorde ett väldigt bra intryck, gården var superstor och fin och dessutom är det planerat fler gungor och grejer och några saker målas om just nu, de sa att de har ett genustänk och inte gör skillnad på flickor och pojkar, de sa att på småbarnsavdelningen Nyckelpigan där tjejerna ska gå är de ute varje dag så mycket det går, och på Alfreds avdelning Fjärilen är de ute hela dagarna fyra dagar i veckan (och gör allt, inklusive äter) och inne en dag (så deras lokaler var rätt små och inte så roliga), plus att de kommer bjuda på simskola (!!!) en dag i veckan i höst och i vår och skridskoåkning där alla får låna skridskor gratis. Oerhört lyxigt! Och jag gillar att de ska vara ute mycket, det ska ju minska smittspridning, vilket kan vara skönt.
Jag hade läst på Landskrona stads hemsida att 15-timmarstiderna är 8-11 varje dag, men de sa direkt att de kör tisdag-torsdag 9-14 istället, och det känns mycket bättre. Plus att de inte var främmande för att kanske låta oss utöka tiderna lite framöver om allt går bra. Jag har redan frågat mamma om hon skulle vilja komma och hänga med oss på måndagar och/eller fredagar när hon inte har nåt annat planerat, så Christopher kan jobba ostört, och det vill hon gärna.
Det enda jag blev lite tveksam till var att de bara är två pedagoger på 12 barn på båda avdelningarna, men då går ju inte alla heltid, så det är väl okej - och att det inte är en enda förskollärare, utan bara barnskötare och någon helt utan utbildning men med mycket erfarenhet. Men alla har erfarenhet, så det ska väl också bli bra, hoppas jag. (Plus att vi såg när vi åkte att en av Alfreds fröknar röker, fast utom synhåll för barnen, men synd ändå.)
Inget av barnen vågade sig iväg för att titta på leksakerna medan vi satt och pratade utan att jag följde med, så till slut fick jag följa med och hålla handen, och sen fortsatte Flora faktiskt att leka helt själv medan Lilly och Alfred fortsatte klänga på mig - så vår lilla försiktiga tjej överraskade igen. Kanske att inskolningen inte kommer bli svårast för henne ändå? Vi får se.

När vi kom hem var vi så trötta att jag lade mig med tjejerna och fick supermys - på bilden här har jag lagt ner Lilly för jag fick så ont i ryggen av att ha en på varje arm, men det var mysigt ändå.

Sen packade jag upp en massa flyttlådor i vardagsrummet så vi ska få det lite finare, medan Christopher jobbade och barnen bråkade med varann - ibland går allt så bra, men idag var det så mycket skrik och bråk att jag höll på att bli tokig. Det hjälper inte ens att köpa flera likadana leksaker, för just den som en har måste absolut de andra också ha samtidigt ändå. Framför allt Alfred har glömt allt han lärt sig hemma och på förskolan om att dela med sig och vänta på sin tur (tjejerna däremot är för det mesta bra på att vänta när vi säger att det är den andras tur - tvillingfördel, antar jag), så jag hoppas att det kanske kan vara bra för honom att börja på förskolan igen efter den långa sommarledigheten. Så vid fyratiden när Christopher var klar för dagen satte vi oss i bilen och körde tre kilometer till Borstahusens strand. Flora var giraff.

Vi kände på vattnet med fötterna, och det var så löjligt långgrunt att vi började gå ut på piren, och så såg vi folk i badrockar som gick längst ut, så vi följde efter.

Och äntligen, längst ut, kunde man bada! Antingen på insidan av piren, där det var lugnt, eller på utsidan, där det var jättehöga vågor. Det blåste faktiskt så mycket att Alfred ångrade sig och inte ville bada längre när han fått på sig badbyxorna. Men jag badade, först ett snabbt dopp på insidan, och sen testade jag vågorna - det var nästan lite läskigt för att det blåste så mycket. Men alltså, att vi bor här nu! Vid riktiga havet! Så nära att vi kan bada när som helst!

Puss syrran!
Sen köpte vi lax i en liten fiskbutik precis vid hamnen och invigde grillen på vår stora balkong. (Sen att jag för en gångs skull hade mascara på mig som hamnade under ögonen efter badet så jag såg ut som en galen crackhora inför gubben i fiskaffären, på närlivset och för killarna på gatan utanför var ju kanske lite tråkigt dock.) Och nu packar Christopher upp kläder i klädkammaren vid sovrummet (jag har redan fått upp de flesta av mina, tidigare i somras) för att göra plats för hantverkarna som kommer för att byta våra sovrumsfönster imorgon bitti.
Och imorgon kör vi en timme på förskolan. Ska bli spännande!