672 dagar hemma

Ikväll är sista kvällen på mitt livs sista sammanhängande föräldraledighet: imorgon börjar barnen på förskolan. Jag räknade ut att jag har varit hemma med Flora och Lilly i 22 månader och 3 dagar, eller 672 dagar.
Den tiden har gått så svindlande fort, samtidigt som det känns som en evighet, där jag knappt minns de första veckorna som våra flickor fanns, och det känns overkligt att det har funnits en tid då de inte har varit hos oss.
När jag ändå räknar dagar såg jag i min mens-app hur länge jag slapp mens den här omgången:

854 dagar! Inte så illa. Idag var jag på cellprovtagning förresten, och barnmorskan kunde se på min livmodertapp att jag inte fött vaginalt. Man lär sig något nytt varje dag.
Och tjejerna lär sig så mycket varje dag att jag knappt hänger med. I morse tittade Flora på en lastbil och sa: - Stor!

Då sa Lilly: - Inte liten.
Ungen har alltså koll på de motsatserna redan! Hon babblar på mer och mer, och Flora kommer efter i sin takt. Vid middagen hittade hon en pinne som Alfred tagit in, tittade på mig och sa: "Stooo pinne!" och såg så stolt ut. :) Hon säger fortfarande mest enstaka ord, och när hon fick ihop en tvåordsmening kände hon tydligen själv att det var något stort.
Och Alfred ville åka och titta utanför förskolan idag, så han längtar tills han får börja.
Nu har jag just spenderat en timme och fyrtio minuter på att få ordning i köket, som var helt belamrat med grejer över hela köksbänkarna, och det känns skönt! Jag har inte ro att bara vara med barnen och leka när det är sånt kaos i huset, så jag får ta en sak i taget helt enkelt tills det blir ordning och vi kan slappna av lite. Nu får jag snart gå och lägga mig, för vi måste gå upp tidigt imorgon (vi lär få väcka tjejerna) för att hinna bli klara tills vi ska vara på förskolan halv tio.