Nordens Ark och matkrångel

Idag var det mulet, så vi packade in oss i bilen och åkte till Nordens Ark, som ligger bara ungefär en halvtimme härifrån. Jag och Christopher hade lagt oss alldeles för sent igår, för vi fastnade framför nån film på tv och kom inte i säng förrän halv två, men då belönade våra barn oss med att sova till fem i nio (Alfred) och tio i tio (Flora och Lilly). Fantastiska ungar! Hur vi ska göra om vi nu får några förskoleplatser nån gång och de vill att barnen ska gå 8-11 blir ju ett problem, men det får vi väl ta då (genom att jag tjatar mig till andra, bättre tider...).

Vi hade med oss tvillingvagnen, men hyrde en "transportvagn" också eftersom vi hade med oss en kylväska med lunch - och ja, tre barn då. Det kostar rätt mycket att gå in, men än så länge är alla barnen gratis, och sen har de den fina lilla grejen att man inte behöver betala för fler än två barn, och det tackar vi för. Och så är det ett helt fantastiskt ställe, så det får vara värt 230:-/vuxen och 90:-/barn över fem år en gång om året.

Gulligt litet djur. Sisel, tror jag den hette, och den stirrade på Lilly på den förra bilden.

Kakpaus vid Pallas-katten.

Amurleopard.

Flora-liten. Jag försökte filma henne när hon pekade på djur och morrade, men lyckades missa det varenda gång. Så otroligt gulligt dock.

Järvarna var väldigt vana vid folk och kom hur nära som helst. Vi satte oss och åt lunch vid ett bord precis utanför deras hägn när det var dags för deras matning, och då kom en hel familj in tillsammans med mannen som jobbade. När de kom ut igen gick djurskötaren fram till en kvinna med ett barn som satt vid bordet bredvid och hade hummat "Imse vimse spindel" ganska länge, och försökte övertala henne att följa med in också. När jag hörde henne svara på bred värmländska såg jag att det var Mia Skäringer, och hon tänkte minsann inte alls följa med, så djurskötaren gjorde det fula tricket att fråga sonen i tvåårsåldern om han ville med (ja), och om inte mamma skulle följa med också då (jo), så hon fick snällt pallra sig med. När vi gick vidare frågade vi en annan djurskötare som stod utanför hur det kom sig att folk fick följa med in i hägnet, och fick veta att man kan köpa ett "mäktigt möte", där man får komma så nära som det går det djur man är mest intresserad av. Smart sätt att få in mer pengar för att ta hand om djuren, antar jag, för Nordens Ark har bara utrotningshotade djur, och man kan bli fadder och fodervärd för alla olika.

Våra gulliga ungar, springande som vanligt. Det de tyckte var roligast på hela dagen var ett ställe där man trycker på en knapp och en röst säger "Klara, färdiga, spring" och tre sekunder senare säger "Stopp!" och så får man se vilket djur man sprungit lika snabbt som. Jag var lika snabb som en ekorre och Alfred som en igelkott. Alfred sprang typ tusen gånger.

Tjejerna somnade i vagnen (tre-fyra timmar senare än vanligt) strax innan vi var framme vid amurtigrarna, som vi gick till sist, så de hann se nästan alla djur.

Sist gick vi till Lantgården, med kossor, hästar, grisar, får, getter, kaniner, höns och tuppar. Där lekte Alfred jättelänge på en lekplats med höbalar och grejer, medan tjejerna sov.

När de vaknade tittade vi på kaniner och provade att lyssna i kaninöron, och sen var det dags att åka hem och laga middag.
Alfred är inne i en period där han i stort sett inte äter någonting vettigt; till middag äter han bara kolhydraterna (pasta, potatis, ris), och vi försöker med det mesta för att få honom att äta åtminstone lite proteiner också: guldstjärnor i en bok, lock och pock, arga tillsägelser och jag vet inte allt. Idag hotade jag med att han inte kommer orka springa fort längre om han bara äter pasta (vi hade gjort hamburgare och han fick själv plocka ihop vad han ville ha på, men ändå åt han bara pastan till), och det bet visst litegrann, för då fick jag åtminstone mata honom med lite kött. Flora och Lilly hade ätit ganska bra tack och lov, och lekte under bordet, men plötsligt dök Lilly upp och ville också bli matad, och lite senare kom även Flora och ville ha. Flora brukar också äta som en liten mus (medan Lilly ofta äter bättre) så jag får väl helt enkelt börja mata alla ungar igen för att få i dem något.