Försummade småsyskon och släktmiddag

Shit vad dåligt samvete jag fick när jag härom dagen insåg att våra döttrar snart är två år gamla och aldrig har fått leka med lera. Undrar om det är fler saker som vi tyckte att Alfred typ kladdade för mycket med som tjejerna aldrig har fått prova för det? Så jag bad mamma kolla efter lera när hon och Alfred var och handlade mat igår, men det fanns ingen där, så idag när det oväntat blev mulet fast SMHI sagt sol, så åkte jag och Alfred in en sväng till stan igen och åkte till en leksaksaffär. Där köpte vi lera, några nya kritor och ett penntroll till Alfred.

När vi kom hem hade Lilly vaknat, så hon fick prova först. Hon fattade till en början inte alls vad hon skulle göra med den där konstiga orangea klumpen, men när jag gjort en boll och en korv av lera kom hon igång.

Och så hade hon ju storebror till hjälp också.

Sen vaknade Flora, men hon ville verkligen inte testa nåt nytt just då.

Men efter lunch och hårtvätt av tre extremt motvilliga barn var lera jätteroligt och den fick följa med till stranden och allt.

Nu ikväll var vi bjudna på middag hos kusin Erik och Ia, Vega och Agnes. Som jag sa igår: jag älskar min släkt! Supertrevligt var det, god mat fick vi, barnen lekte med Agnes och Vega och mamma berättade en massa om min mormor och morfar och andra släktingar.

När Flora började bli trött satt hon i mitt knä en stund och var bara nöjd när hon fick pilla med min mobil. Plötsligt hade hon satt igång kameran och tog kort på Erik och Ia, och hon var ju bra på det!

Sen försvann hon med mobilen i näven och när vi kom hem hittade jag ett gäng selfies av en väldigt nöjd (men trött) unge och Agnes. :)

Jag hade nog från början tänkt att vi skulle gå hem vid kanske senast halv nio för att få barnen i säng, men vi hade så trevligt, och barnen piggnade till i omgångar när de fick efterrätt och chips, så vi stannade ända till tio. Då hade mörkret börjat komma och dimman lagt sig över åkern, och promenaden hem var bara ungefär 100 meter, så det var en riktigt härlig kväll.