Tur att vi har andra saker att göra istället: först och främst förstås att ta hand om barnen och fixa i huset, men efter att mamma kommit hit idag med saker vi inte fick med oss i bilen från Kärra och hängt med barnen så jag och Christopher kunde fixa med lite grejer, så åkte vi hela högen till Borstahusen igen och badade. Idag vågade sig både Alfred och Christopher i med mig, och tjejerna doppade fötterna (mamma hade inga badkläder med sig, annars hade hon säkert badat också). Och jag måste säga att jag känner mig väldigt lycklig över att vi tog steget att flytta till Landskrona! Vilket ställe att bo på - det är så vackert här precis vid havet! Jag hoppas att jag inte kommer vänja mig utan att jag kommer fortsätta känna mig såhär lyckligt lottad länge länge.
Sen började jag fundera och tycka lite synd om mig själv: vi ska ha en liten housewarming i slutet av september, har vi tänkt, men än så länge har bara fyra av närmare 50 inbjudna tackat ja (men väldigt många har tackat nej av olika orsaker), och jag tycker att det ofta blir så när vi bjuder till kalas... Jag har förstås varit ganska osocial de senaste åren, så jag har väl helt enkelt inte så många vänner kvar. Den här gången har vi förstås flyttat till en liten håla där vi nästan inte känner någon, och våra gamla vänner i Malmö kanske inte har lust att spendera en lördag här? Men det fick mig ändå att tänka att det kanske inte är någon idé att vi har en ordentlig bröllopsfest när vi någon gång ska få tummen ur att gifta oss, för det kanske inte kommer någon då heller. Jag vill inte gifta mig i smyg dock, men det kanske är säkrast att hålla det litet från början så slipper jag bli besviken när ingen vill komma. Tur att jag har gjort tre barn som måste umgås med mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar