- Alfred, du är en så snäll och gullig storebror!
Alfred svarade: - Ja. Och smart.
Hehe, ödmjuk är han också!
Sen packade vi ihop våra grejer för att åka från Lysekil tillbaka till Kärra, men innan vi åkte körde vi ner till stranden, där några barndomssommarkompisar till Christopher bor. Storebroderns sambo är nämligen gravid, och vi hade lovat dem en av våra Antilop-matstolar som vi inte behöver längre. Nu var de visserligen inte där, men hans lillebror Victor var där med sin pojkvän. Victor är fotomodell och är nog så nära mitt manliga skönhetsideal man kan komma, och är dessutom väldigt trevlig, så vi hängde med dem (och hans gamla kompis Mathilda) en stund, och pojkvännen, som är från Tyskland, lekte med barnen och försökte prata svenska med dem. Alfred tyckte det var jätteroligt, men Flora blev lite rädd. :)
Det är roligt att ibland liksom se oss utifrån, som när Victor frågade om han fick ta kort på oss, och sa "Ni är en FAMILJ!" - jag är visserligen själv fascinerad över att vi har så många barn plötsligt, men när någon annan påpekar det blir det liksom ännu mer påtagligt. Svårt att förklara, men jag hoppas ni fattar ungefär hur jag menar...
På vägen stannade vi och åt på McD i Mölndal, som ägs av Christophers f.d. grannar, och han jobbade där som tonåring. När barnen petat i sig några pommes frites sprang de ut och lekte, och ville såklart inte åka vidare, förrän jag påminde om att vi var på väg till mormor. Då fick jag på Flora skorna, och sen ställde hon sig och ropade på Lilly, pekade på sina skor och sa "Mommo!", så att Lilly också skulle komma och ta på sig skorna. Det är SÅ gulligt när de säger varandras namn nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar