Världens bästa sambo

Jag håller på att fixa till lite bilder från riktiga kameran, men ska nog ta och gå och lägga mig snart och lägga upp dem imorgon istället, men innan jag lägger mig måste jag bara skriva en liten notis om Christopher, världens bästa sambo och pappa.
I morse vaknade båda tjejerna tidigare än vanligt, så jag fick gå upp vid lite efter åtta, då Alfred och Christopher var kvar hemma. Jag vet inte vad det var med mig, men antar att det var tröttheten som kom ikapp, för jag var helt slut; jag kunde knappt lyfta armarna och benen. Alfred har nyss lärt sig det roliga med att sätta sig på min ena fot och hålla i mitt ben så han hänger med när jag går, men när han gjorde det i morse orkade jag på riktigt inte lyfta benet.
Och utan att jag ens behövde be om det frågade Christopher om han skulle komma hem igen när han lämnat Alfred på förskolan för att gå ut och gå med tjejerna så jag skulle få sova. <3
Så jag fick sova i drygt två timmar, och det räddade mig verkligen. Christopher, jag älskar dig!!