Fullt upp idag

Idag vaknade alla barnen klockan 6, så där fick jag för att jag igår kväll skrev att tjejerna sover till 7-8. Fast i ärlighetens namn så var det nog Alfred som vaknade först och väckte de små - eller nej, Lilly var nog lite halvvaken och gnällig redan innan han kom in. Anyway: Christopher lyckades övertala Alfred att lägga sig med honom i soffan och sova en stund till, och Flora, som vaknat och låg och tittade piggt i taket, somnade om av sig själv efter en liten stund, och Lilly lyckades jag blidka med bröstet, så nästa gång jag vaknade var klockan plötsligt åtta. Då hade Lilly vaknat, och en liten stund senare väckte jag faktiskt Flora också i ett litet försök att synka dem.
Min plan för dagen var att faktiskt åka till öppna förskolan i Liljeholmen på månadens andra tvillingträff, som var mellan 10 och 12.30, men att hinna in till Wijnjas Ostgrossist före. Men lite bajs-över-hela-ryggen (inte min), frukost, tandborstning, bebisgnäll och påklädning senare hade klockan redan hunnit bli över halv elva, så planen fick ändras till att börja på öppna förskolan. Jag var väl fortfarande lite skeptisk till bacillsituationen eftersom jag läser om magsjukor i min facebookfeed dagligen, men jag skulle få några barnklänningar av min nya tvillingmammakompis som skulle dit, så jag fick sluta fega, helt enkelt.
De håller på och gräver utanför vår port på grund av nån vattenläcka i källaren, så jag fick hjälp av grannen som håller på med det att gå genom källaren för att komma ut, och då vaknade Lilly, så hon fick komma upp i BabyBjörnen och äta, så hon var faktiskt vaken och mätt när vi kom fram, medan Flora fortsatte sova i vagnen. Vi kom fram mitt i sångstunden, och det var ju lite mysigt, men i övrigt vet jag inte om öppna förskolan är nåt för mig riktigt. Jag tycker jag har blivit sämre och sämre med åldern på att vara social med främmande människor i större sammanhang - jag kan umgås med nån enstaka sådär hemma liksom, men att gå fram och prata med främlingar... nej. Och tjejerna är ju för små för att uppskatta öppna förskolan än så länge, så jag tror inte jag kommer gå dit på ett tag igen.
Sen åt jag lunch i Liljeholmens galleria med Flora ammandes i björnen, och sen tog vi tunnelbanan till Wijnjas inne på Kungsholmen och köpte tre bitar god ost (en Manchego med rosmarin, en Gruyère och nån får/get-ost som jag glömt vad den heter). Och just det, köpte en glass på ett superbra glasställe på Pipersgatan först också, som var väldigt vagnovänligt. Sen hemåt, men det var bara 40 minuter tills jag skulle hämta Alfred, och då var det ju värdelöst att gå hem och packa upp barnen innan, så istället gick vi och köpte lite mat och vin i Fruängen. Då hann förstås båda tjejerna vakna, så de fick komma upp i björnen i omgångar, och så hämtade vi storebror sen.
Ungefär därifrån blev det mesta kaos, kändes det som. Jag hade blivit helt omänskligt trött när vi var i Fruängen, och när vi kom fram till förskolan stod Alfred i hallen och grät för det var nåt med hans arm, Flora tappade tossorna hon hade på fötterna, och när vi kom ut försökte en tjej sno hans spade. Och när vi kom hem (efter att Flora hållit på att tappa tossorna heeela tiden på vägen) kunde vi ju inte komma in genom porten för grävandet, utan skulle gå genom källaren med två vagnliggdelar (varav en var full av skötväska, handväska, ostar, mat och en bag-in-box, eftersom Flora satt i björnen) och en treåring, och det var en massa dörrar som skulle låsas upp på vägen så jag var tvungen att ställa ner liggdelarna stup i kvarten. Till slut kom vi i alla fall in i lägenheten och Alfred var kissnödig och skulle prånglas ur galonbyxor och ytterkläder och in på toa innan det var för sent, Flora började gråta och jag ville bara lägga mig på golvet och gråta. Och när Christopher kom hem en liten stund senare gallskrek Alfred för att jag inte ville låta honom titta på tv och inte visste var mobilen han brukar spela spel på var nånstans, och båda tjejerna var gnälliga för de var hungriga.
Sen fick jag vila en stund, tack och lov.
Och till middagen tog Alfred sallad självmant och smakade faktiskt på avocadon, och tjejerna fick kokt rotselleri blandat med lite ersättning och älskade även det, och Lilly kändes så otroligt alert att jag tror att hon måste vara färdig med utvecklingssteg fyra nu. Och så vände hon sig dessutom från rygg till mage! (Och Flora kan nästan, men en arm är i vägen än.) Så nu känns livet bättre igen.