Första matpurén!

Idag gick jag igenom köttlådan i frysen, för jag hade ingen koll på vad vi har där och den är smockfull. hittade en påse med två små ryggbiffsbitar, som var lite för lite för en middag för mig och Christopher, så jag bestämde mig för att göra en första köttpuré till tjejerna, och eftersom vi hade flera halva rotfrukter kvar i kylen från smakportioner de fått hittills blev det perfekt.

Jag hade i sötpotatis, rotselleri och potatis (när jag gjorde den här typen av gryta till Alfred när han var liten hade jag aldrig sötpotatis i, utan brukade ha morötter istället, men eftersom jag redan hade en delad sötpotatis i kylskåpet tyckte jag det skulle bli lite överdrivet att ha morötter i också), ungefär lika mycket av varje (tre potatisar och en bit var av de andra), och kokade upp det i vatten så det täckte, tillsammans med lite torkad timjan, tre svartpepparkorn och ett lagerblad. När det kokat så det nästan var mjukt hade jag i 200 g ryggbiff skuren i små bitar och kokade tills rotfrukterna var mjuka (det var ju fint kött så det var mört även utan att kokas länge).

Då plockade jag bort pepparkornen och lagerbladet, hällde över ungefär hälften av kokvattnet i en liten kastrull och mixade maten med stavmixer. Sen spädde jag med lite mer av kokvattnet så det blev bra konsistens och hade i nån tesked flytande margarin.

Resten av kokvattnet gjorde jag sås av, efter ett recept från ett häfte jag fått på BVC: hade i ungefär en matsked flytande margarin, lite mellanmjölk, lite mer timjan och maizena och kokade upp. Det var ju väldigt svårt att få den att tjockna med mellanmjölk, så jag kanske ska ta grädde i fortsättningen, men jag antar att de rekommenderade mellanmjölk för att den är D-vitaminberikad, och det kanske inte grädde är? Jag får kolla till nästa gång. 

Så kluttade jag över allt i istråg och stoppade in i frysen. En dryg matsked eller så fick de smaka efter de ätit sin sötpotatispuré till middagen, och båda gillade det!
Jag försökte få Alfred att äta lite av grytan också innan jag puréade den, med motiveringen att han gillade det när han var liten, så han smakade faktiskt, men var rätt skeptisk. Däremot älskade han den Shepherd's pie som Christopher lagade till middag, trots att han de senaste månaderna bara ätit potatis/pasta/ris med köpeköttbullar eller falukorv till hemma (på förskolan äter han som en häst), och bad till och med om mer! Jag kan ju hoppas att det vänder nu och att han ska börja vilja smaka på vår mat hemma också, men vi får se, det kanske var en engångsföreteelse.