Vi har i nästan två veckor nu lyckats med en ny läggningsrutin av Alfred: vår ursprungliga plan var den där att man ska flytta längre och längre bort varje kväll tills man till slut kan sitta utanför rummet och han kan somna själv, men en kväll bestämde sig Christopher (utan att jag visste det) för att helt sonika flytta direkt ut från att tidigare ha legat på en madrass bredvid Alfreds säng. Jag som är lite blödigare hade sagt nej om han berättat om det tidigare, men kunde ju inte säga nåt när han redan satt där ute, för det hade ju förvirrat Alfred. Och han var ledsen första kvällen och kom ut sådär femtioelva gånger, men redan nästa kväll (Christopher fick sköta det själv de första kvällarna) gick det mycket bättre. Så efter tre kvällar tror jag det var var det min tur. Och nej, klart han inte ville att jag skulle gå ut, men han grät inte, och det bästa av allt: han slog mig aldrig! Istället kom han ut en massa gånger så jag fick följa honom tillbaka - ibland ville han nåt särskilt, som att jag skulle lägga på honom täcket eller ta på strumpor eller nåt sånt, men de flesta gångerna ville han bara pussas och kramas, och det nya supergulliga: säga "Du är söt mamma".
Jag älskar den åldern han är i nu! Han kan plötsligt berätta vad han har gjort under dagen (även om hans standardsvar på "Vad har du gjort idag?" brukar vara bara "Ätit mellanmål!" eftersom det är det sista han gör innan vi hämtar honom), han kan dra egna slutsatser och han förstår och kan rent allmänt så mycket nya saker! Och småsaker som han nu klarar själv får mitt hjärta att svälla - igår såg jag honom för första gången fixa hela toalettrutinen helt själv: för nån månad sen hittade jag en barntoasits med stege på Netto, så att de små själva kan klättra upp och sätta sig på toaletten, men jag eller Christopher brukade ställa upp den åt honom, men igår tog han den själv där den stod lutad mot väggen, fällde ut stegen, lade på toasitsen, drog ner byxorna och klättrade upp själv. Sen torkade han sig själv, drog fram pallen till handfatet och tvättade händerna själv. (Det enda han inte fixade själv var att spola, för man kan inte fälla ner locket när sitsen är där, och utan det når han inte.) Och jag blev så stolt! Vår stora lilla kille.
Spela tennis kan han också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar