Nu återkommer jag igen till det här med mina kläder. Jag fick lite bra tips i kommentarerna om kläder när man ammar när jag skrev om det tidigare, men det har inte hänt så mycket: ibland har jag en vanlig topp över amningslinnet, men jag tycker det är lite besvärligt med flera lager när tjejerna är hungriga och har bråttom, så oftast blir det fortfarande amningslinne och så får jag variera färger på kjol, strumpbyxor och kofta. Och jag har visserligen vansinnigt mycket kläder, så jag kan ju variera (jag har strumpbyxor i i stort sett alla färger och nyanser som finns), men ändå; bara vetskapen om att jag alltid måste utgå från de där tråkiga svarta eller vita amningslinnena gör mig smått kläddeprimerad.
Jag har just påbörjat ett litet projekt när tjejerna sover: att gå igenom våra foton på min externa hårddisk, eftersom vi inte framkallat kort sen april 2011, så jag håller på att välja ut foton att framkalla från dess och fram till nu. Målet är att plocka ut ungefär 20 per månad, men vissa månader har vi sådär 500 foton, så det tar ett tag att gå igenom alla. Än så länge har jag hunnit fram till maj 2012, och då har jag inte tittat på mobilfoton än, utan bara från riktiga kameran (fast proportionerna mellan dem ändras: det blir fler mobilfoton och färre kamerafoton längre fram). Och vad jag kommit fram till nu när jag gått igenom bebisbilderna på Alfred är att såhär sabla tråkigt klädde jag mig inte då! Jag ser nu att jag faktiskt har en hel del fina klänningar som jag kan få ut ett bröst ur även om de inte är gjorda för det.
I början med tvillingarna när jag dubbelammade ofta behövde jag ju de här linnena som jag kan knäppa upp på båda sidorna samtidigt, men nu dubbelammar jag extremt sällan, så nu ska jag bara ta mig ner i källaren och gå igenom mina fyra-fem proppfulla lådor med klänningar och se vad jag kan ha. Nu när det börjar bli vår kommer jag dels ge mig ut mer bland folk, dels är det roligare att klä mig fint. Och det är lite viktigt, för jag känner mig så sliten och ful nu, och det är så tråkigt. Jag tycker jag var rätt så snygg på fotona från tre år sen, och känner liksom knappt igen mig i spegeln längre. Christopher är gullig som vanligt och påstår att jag är snygg fortfarande, men jag vet inte det jag. Sen hjälper det förstås inte att jag oftast är osminkad nu för tiden; jag är ju så blond att mina ögon i stort sett försvinner när jag inte har mascara, trots att jag har stora ögon. Och vinterblek också såklart. Jag skulle vilja göra en fransförlängning, som jag läst om - som fasta lösögonfransar - men det kostar typ 1000 spänn och håller i tre veckor, så det tillåter inte ekonomin nu. Så kläder är mitt hopp för självförtroendet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar