Rull rull

De senaste dagarna har både Flora och Lilly (framför allt Flora) börjat rulla åt båda hållen när de ligger på golvet. Oftast ligger de på en extra spjälsängsmadrass som vi lagt på vardagsrumsgolvet, eftersom den är större än lekmattan vi har, men rullar man ett helt varv är det ju lätt att ramla av. Vi har redan fått rädda Flora flera gånger när hon precis varit på väg över kanten, men idag missade jag för första gången, så hon rullade ner på golvet och bonkade i bakhuvudet i golvet. Som tur är är madrassen bara ungefär 4 cm hög, så det var ju inget farligt fall, men så värst roligt var det ju inte ändå. Måste försöka hitta nån bättre lösning på golvsituationen. Såg just igår på Facebook att en i mammagruppen gjort en egen rund "lekpöl" av madrasser, och det kanske vore nåt att tillverka (om jag nån gång skulle ha tid...).
Men de är så lustiga mina små, för rätt så ofta ligger de och börjar grina när de ligger på mage för att de inte vill ligga så, och då har de plötsligt glömt bort att de kan vända sig själva. När jag hjälper dem dröjer det ändå inte länge förrän de vänt sig tillbaka till mage igen och ligger och gnäller igen. Roliga barn.

Lycklig

Idag har jag känt mig så lycklig hela dagen! Jag har varit så trött att huvudet snurrat ibland, men ändå: så oerhört lycklig över min fantastiska familj!
Vi var på O'Learys i Liljeholmen och åt brunch i förmiddags - inte högklassig mat direkt, men vi hade fått tips om att det var helt okej plus att de har en biohörna med popcorn för barnen - och när vi efter att vi ätit satt allihop i biohörnan; jag och Christopher med varsin tvilling i knät och Alfred bredvid, så kände jag mig så genomlycklig på ett sätt som jag inte tror att jag nånsin gjort förut.
Inget bråk med Alfred på hela dagen, glada tjejer som gnällt mindre än de gjort tidigare i veckan, världens bästa sambo, en ny klänning på mig och sol och vårvärme utomhus = en ganska så perfekt dag!

Första matpurén!

Idag gick jag igenom köttlådan i frysen, för jag hade ingen koll på vad vi har där och den är smockfull. hittade en påse med två små ryggbiffsbitar, som var lite för lite för en middag för mig och Christopher, så jag bestämde mig för att göra en första köttpuré till tjejerna, och eftersom vi hade flera halva rotfrukter kvar i kylen från smakportioner de fått hittills blev det perfekt.

Jag hade i sötpotatis, rotselleri och potatis (när jag gjorde den här typen av gryta till Alfred när han var liten hade jag aldrig sötpotatis i, utan brukade ha morötter istället, men eftersom jag redan hade en delad sötpotatis i kylskåpet tyckte jag det skulle bli lite överdrivet att ha morötter i också), ungefär lika mycket av varje (tre potatisar och en bit var av de andra), och kokade upp det i vatten så det täckte, tillsammans med lite torkad timjan, tre svartpepparkorn och ett lagerblad. När det kokat så det nästan var mjukt hade jag i 200 g ryggbiff skuren i små bitar och kokade tills rotfrukterna var mjuka (det var ju fint kött så det var mört även utan att kokas länge).

Då plockade jag bort pepparkornen och lagerbladet, hällde över ungefär hälften av kokvattnet i en liten kastrull och mixade maten med stavmixer. Sen spädde jag med lite mer av kokvattnet så det blev bra konsistens och hade i nån tesked flytande margarin.

Resten av kokvattnet gjorde jag sås av, efter ett recept från ett häfte jag fått på BVC: hade i ungefär en matsked flytande margarin, lite mellanmjölk, lite mer timjan och maizena och kokade upp. Det var ju väldigt svårt att få den att tjockna med mellanmjölk, så jag kanske ska ta grädde i fortsättningen, men jag antar att de rekommenderade mellanmjölk för att den är D-vitaminberikad, och det kanske inte grädde är? Jag får kolla till nästa gång. 

Så kluttade jag över allt i istråg och stoppade in i frysen. En dryg matsked eller så fick de smaka efter de ätit sin sötpotatispuré till middagen, och båda gillade det!
Jag försökte få Alfred att äta lite av grytan också innan jag puréade den, med motiveringen att han gillade det när han var liten, så han smakade faktiskt, men var rätt skeptisk. Däremot älskade han den Shepherd's pie som Christopher lagade till middag, trots att han de senaste månaderna bara ätit potatis/pasta/ris med köpeköttbullar eller falukorv till hemma (på förskolan äter han som en häst), och bad till och med om mer! Jag kan ju hoppas att det vänder nu och att han ska börja vilja smaka på vår mat hemma också, men vi får se, det kanske var en engångsföreteelse.

Actionbabyn Flora

Den här veckan har Flora premiärat både gungor och rutschkana! Lilly har sovit sig igenom båda lekplatsbesöken. 

Aktiv lördag

Idag har vi hunnit med mycket, känns det som. I förmiddags (efter att jag och Alfred bråkat så jag blev på helt dåligt humör: jag sa till honom om nånting han inte fick göra, och då slog han mig, och detta upprepades två gånger) gick jag och tjejerna på en loppis som några från förskolan ordnat, men hittade inget vi ville ha, sen mötte vi upp Christopher och Alfred som skulle till en lekpark, men Alfred hade somnat på vägen. När vi kom hem sov alla tre barnen, och då passade jag på att sy lite. Jag hade nämligen lovat en kompis som gått ner mycket i vikt att sy in lite kläder åt henne, men på en månad hade jag bara hunnit med fyra av åtta plagg, och hon skulle komma och hämta dem idag. Men jag tänkte att det ju vore roligt om jag skulle hinna med åtminstone ett till innan hon kom, och när Flora vaknade tog Christopher henne, så jag hann med allihop! Eller ja, jag höll på med det sista när hon kom, så hon kunde prova och se att jag tagit in lagom mycket, och sen gjorde jag klart medan hon lekte med Alfred.
Det gick faktiskt rätt bra att sy in hennes kläder, fast jag normalt sett bara syr till mig själv och till barnen, så om någon behöver nåt fixat så kan jag göra det billigt! :)
Sen åkte vi och köpte två mjukliftar som jag hittat på Blocket, för jag fick tips om att det kan vara bra att ha när tjejerna byter till sittdelar i vagnen och jag ska få ner och upp dem för trapporna - plus att de ju ofta sover i liggdelarna på nätterna, och på vår vagn bygger man om liggdelarna till sittdelar, så de försvinner ju liksom då. På tal om vagnen förresten: nu när det blivit vårsoligt händer det ju att tjejerna får solen i ögonen ibland, och jag gillar inte att lägga skynken över vagnen - dels vill jag kunna se dem, dels kan det ju bli för varmt för dem där innanför. När Alfred var liten hade vi ett parasoll på vagnen, men det var lite meckigt och i vägen. På den här vagnen kan man dra ner suffletterna så långt att de liksom släpper där bak och täcker för helt fram istället, så jag tror jag ska köra på det istället de stunder solen kommer i ögonen.
Sen åkte vi och köpte lite kläder på H&M (kjol och klänning till mig, byxor till Christopher och byxor till tjejerna) och sen handla mat. Efter det hem och göra falukorv och makaroner - mycket glamourös lördagsmiddag - och sen iväg på 30-årsfest hos en av Alfreds gudfäder. Vi kom nästan först, så Alfred hann leka med födelsedagsbarnet och hans kille och så hann de gulla lite med Flora och Lilly också innan det började komma så mycket folk att det blev lite för högljutt för barnen, plus att Alfred blev svintrött förstås, för vi var där till nästan halv tio. Och nu är det som vanligt för sent igen, så nu måste jag gå och lägga mig!

Vårflickor

Iförda presentbodies från amerikansk släkting - upptäckte först efter ett tag att de är från Carter's, där jag ju beställde kläder från nyss. Fina!

Förskoleproblem

Jag skrev ju i förrgår att jag skulle berätta om Alfreds förskola. Han bytte från småbarnsavdelningen, som vi var supernöjda med, till mellanstora avdelningen i januari. Där hade vi hört att det var ett smärre kaos med många sjukskrivningar och vikarier, och föräldrarna var inte alls nöjda. Alfred stod egentligen på tur att byta redan under hösten, men jag frågade om han inte kunde få vänta lite eftersom han redan hade en så stor omställning på gång hemma med att få tvillingsystrar, och eftersom personalen på småbarnsavdelningen var så bra hade de redan tänkt på det själva, så det var inga problem att få vänta lite.

Men sen bytte han i alla fall, och inte långt efter att han börjat där fastanställde de två nya; en förskollärare och en barnskötare (tror jag, eller om båda är förskollärare, jag är faktiskt inte helt säker), för att jobba tillsammans med den enda fastanställda som var kvar sen innan. Och de här två nya känns så bra! Vi hade föräldramöte i förra veckan, och även om de sa att den här barngruppen har stora problem (såpass att det är det värsta de varit med om...) så är de säkra på att de ska kunna göra saker bättre.

Som jag förstått det har hela gruppen dålig struktur och ordning och kan till exempel inte sitta stilla och ha samling på golvet tillsammans i mer än ett par minuter, plus att det är några barn som har helt oacceptabla beteenden, som från det lite mer vanliga att slåss, sparkas och säga kiss och bajs, till att - för mig helt chockartat att höra om 3-4-åringar - spotta fröknarna i ansiktet och dra dem i håret så stora tussar lossnar.

Jag blir ju såklart orolig för att Alfred tar efter sånt beteende, men när jag frågat har jag fått veta att det märks att han vet att det är fel och att han istället går undan när de andra gör något dumt, och att han är jättesnäll (det där trotset och testandet som han håller på med hemma märks inget av på förskolan).

I förra veckan var han ju hemma ett par dagar för han snorade en massa, även om han mådde bra i övrigt, men han var hela tiden väldigt bestämd med att han inte alls var sjuk, även om vi sa att han var lite sjuk. Men plötsligt den här veckan, när han varit tillbaka på förskolan, har han sagt på morgnarna "Jag är sjuk! Jag vill inte gå till dagis." Så i onsdags frågade jag honom varför, om det var någon som var dum. Han svarade först inte, så jag frågade igen, och då sa han "XX är dum". Obs, jag hade inte föreslagit några namn, även om jag vet att just det här barnet brukar vara väldigt bråkigt när jag hämtar Alfred, han sa det helt själv.

Jag sa till honom att om nån kommer fram till honom och gör nåt dumt så ska han säga "Nej, jag vill inte!" och gå därifrån och sen säga till fröknarna, och sen så lekte vi att jag var det dumma barnet och sprang fram och viftade och sa "bajs!", vilket han såklart tyckte var jätteroligt, så då blev det bra igen så han kunde gå iväg med pappa till förskolan. Och när jag hämtade på eftermiddagen berättade jag för fröknarna, och fick veta att det inte varit något bråk mellan dem den dagen åtminstone och att han varit glad under dagen, så det var ju skönt. Men det känns så oerhört sorgligt när han nu flera morgnar i rad sagt att han inte vill gå, så jag hoppas verkligen att den nya personalen lyckas få bättre ordning snart, och att de bråkiga barnens föräldrar lyssnar och tar till sig så de kan hjälpa sina barn, för nånstans kommer ju bråket ifrån från början.

Idag när jag hämtat min fine lille kille (iklädd sin nya fina solgula katt-tröja) så hade vi redan i morse lovat att han skulle få köpa en glass på vägen hem, med egna pengar ur sin sparbössa, så han hade haft en tia och ett par enkronor i fickan hela dagen och stolt visat för fröknarna. När vi var på Hemköp i Västertorp såg han en ny rosa Calippo på GB-bilden, och den ville han ha, men den fanns inte där, så då gick vi vidare till Coop istället. Där har de nyss börjat med små barnkorgar, och det är så gulligt! Men Calippon hade de inte, så vi fick gå vidare till en tobakskiosk bredvid. Men ingen lycka där heller, så vi fortsatte till kiosken vid tunnelbanan, och där fanns den! Först då såg jag att smaken inte alls var jordgubb eller hallon som jag trott, utan "fruktbubbelgum"... Men han ville prova den ändå, så då fick han väl det då.

Han halade fram sina små mynt och betalade alldeles själv, och så gick vi ut i vårsolen med glassen, som jag tyckte var rätt äcklig, men som tur var gillade han den. Och jag är så stolt över min underbara unge! Att han (än så länge i alla fall) inte låter sig påverkas av dumheter, och att han är en så snäll storebror (som när vi kom hem helt självmant knäppte upp Floras overall när jag tog av mina ytterkläder) och att han är så stor och duktig och klarar så mycket själv.

För trött

Shit alltså, den här fasen, som inte är nån fas som Wonder Weeks känner till, går ju inte över! Det är skrikfest på skrikfest här, och Lilly har nu dessutom varit vaken i ungefär 7 timmar och vägrar somna - och vägrar dessutom pappa. Hon är bara någorlunda lugn när hon är med mig. 

Så det där med Alfred orkar jag inte berätta om nu, det är lite för långt för att skriva om i mobilen. 

Jag måste nog börja jobba på att få tjejerna att sova samtidigt lite oftare på dagarna: nu är det lite som att ha ett barn med personlighetsklyvning som är vaket dygnet runt. Spännande, men sjukt utmattande. Ikväll var jag nära att säga upp mig från hela mödraskapet för jag var för trött och med absolut noll tålamod kvar. Och nu ligger jag återigen här vaken  två timmar senare än jag hoppats på att få somna för att det bara inte går att få Lilly lugn tidigare. 

Den tidigare delen av dagen var bra dock, om man bortser från tröttheten: jag var ute och gick med en mammaledig kompis som jag inte umgåtts med på flera år, och vädret var fantastiskt vårvarmt, och vi och våra tre småtjejer spankulerade runt i några timmar plus fikade.

Åh gode tid, jag tror att Lilly just somnade på riktigt! Ingen tid att förlora: god natt!

Dåligt skämt

Vår nattsömn är numera enbart ett dåligt skämt - eller en mardröm snarare kanske. Det har varit ungefär likadant i några nätter nu: Flora somnar nånstans mellan 20 och 22, Lilly skriker som en besatt mellan 22 och 00 och får ammas till sömns, så jag och Christopher kan somna kanske runt 01. Vid senast 02.30 vaknar första tjejen och ska ammas, och sen går det i ett med amningsbyte en gång i halvtimmen, inklusive blöjbyte (i sängen) för att de kanske ska klara sig utan att kissa igenom. I natt hade vi dessutom det lilla roliga tillägget att båda tjejerna skrek istället för att bara gnälla lite när de ville ha bröst eller napp. 05.30 vaknar Alfred och gråter, och Christopher får kämpa för att få honom att somna om en timme eller två, och 07 vaknar tjejerna. Så jag är ju lagom pigg nu.
Nu har jag åtminstone fått båda att sova samtidigt en halvtimme så jag fått vila i soffan en liten stund, men nu ska jag göra mig i ordning för promenad med en annan mammaledig kompis (och Flora har också just vaknat).
Jag måste berätta lite om Alfreds förskola också, men det får jag göra sen. Det är värsta dramatiken där (ooh, cliffhanger!) och Alfred har börjat säga att han inte vill gå dit...

Råkade shoppa lite...

Jag fick tips förra veckan om att märkena LipFish och Bombadill hade utförsäljning på ett ställe uppe på Hägerstensåsen, vilket är på gångavstånd hemifrån, idag, så jag tog en sväng dit i förmiddags. Jag hade kollat på hemsidan innan och visste att det var dyra kläder, så även om det skulle vara 20-70% rabatt tänkte jag att jag inte skulle köpa så mycket. Tji fick jag. Jag kom hem med kläder och lite andra småsaker för 910 pix. Bra jobbat på sparfronten där, Sara.

Men det var ju så fiiiint! Färgerna är för övrigt ännu klarare och finare i verkligheten än på de här mobilbilderna. Här har vi två klänningar till Flora och Lilly, i storlek 86/92, eftersom klänningar ju är så opraktiskt tidigare, och en t-shirt till Alfred. 150:-/st. Och ja, detaljerna är lösa, så hundens öron kan typ vifta. :)

Men han påstod att han inte gillade den, så han och Christopher tog en sväng tillbaka med bilen strax innan de stängde och så fick han välja en själv, och då blev det den här istället. Bra val dock, för gult är min absoluta favoritfärg.

En klänning till i 62/68 (storlekarna är rätt stora, plus att den kan användas som tunika ett tag till efteråt), för den kostade bara 40:-, och två lekdräkter/pyjamasar i stl 68 för en femtiolapp var (den gröna var andrasortering, och var lite missfärgad i den vita sömmen, men verkligen ingen fara).

Fyra kjolar (86/92) och två byxor/leggings (74/80) för 40:- resp 30:- resp 20:-/st.

Och så barnvagnsringar, fyra skallror och en glass till Alfred (det enda jag köpte från Bombadill) för mellan 10:- och 40:-/st. Så det var ju sjukt bra priser på allt och jag fick mycket för pengarna, tyckte jag. Och så var jag dumdristig nog att signa upp mig till deras mailinglista så jag får veta när de har sina fyra utförsäljningar per år. Jag kommer ruinera mig.
Jag pratade länge med designern när jag betalat, om kläder och genus och sånt, och hon sa som jag redan hört både H&M och Lindex säga: folk vill ha den där gamla traditionella uppdelningen av flick- och pojkkläder. Hon har försökt göra ännu mer unisex, men det säljer inte lika bra, och hur sorgligt det än är måste hon till viss del anpassa sig för att kunna sälja sina kläder. Man undrar ju när folk ska börja inse att barn är barn och inte sitt kön.

PS: Jag har försökt skriva det här blogginlägget i ungefär sex timmar nu, men har inte kunnat pga mycket arga/ledsna/skrikiga/gnälliga barn. Jag vet inte vad det är med dem nu för tiden - de är så gnälliga på dagarna nu att jag blir helt knäpp ibland (trots att de enligt Wonder Weeks ska vara hur glada som helst nu), och på kvällarna är framför allt Lilly så arg så arg. Fattar inte vad det är frågan om. Nu sitter hon i alla fall i mitt knä och skriker inte en liten stund, så jag kan skriva - hon har pratat nöjt en stund, på ett lite nytt sätt - men nu börjar hon gnälla igen, så dags att runda av. Komma i säng i tid är bara att glömma igen.

Osynken

Hmm. Den här osynkningen av tvillingarna börjar nog gå lite för långt. Jag har inte haft något emot att de inte varit synkade hittills, för i ärlighetens namn är det ju ganska bekvämt att bara ha hand om en bebis medan den andra sover ibland, och eftersom de inte gillar att dubbelammas längre är det ju också lättare att jag får amma dem en och en (flaska får de samtidigt ibland visserligen). Men igår somnade Flora vid nio ungefär, medan Lilly var uppe till elva-tolv nåt, så i morse vaknade Flora kvart över sju och ville inte somna om, medan jag och Lilly låg kvar till nio (jag var så trött ända in i märgen igår att jag knappt orkade resa mig från Alfreds golv - armarna bar inte när jag skulle ta stöd för att komma upp - och sen låg jag i hallen utanför hans rum medan jag väntade på att han skulle somna). Och det var ju skönt, men det innebar ju att när jag och Lilly kom upp var Flora så trött att hon behövde sova förmiddagslur...
Som tur var vaknade hon efter en ganska kort stund och var glad igen, så hon fick sig en powernap och så kunde jag ta upp henne. Hon börjar dock bli rätt grinig igen nu efter en halvtimme-timme, men det gör ju även Lilly, så jag ska bara göra mig i ordning och så går vi ut och går, så kanske de kan sova samtidigt. Hopp iväg!

Film om planerat snitt

En tjej i den där mammagruppen som en bekant dragit ihop ska föda med planerat snitt på torsdag, och i vår facebookgrupp skrev en annan mamma att hon tittat på en film om planerat snitt på Södersjukhusets hemsida innan sitt kejsarsnitt. Jag blev lite nyfiken och satte på den nu - den var lite för lång för mitt trötta huvud ikväll, så jag hoppar lite, men kom in i en scen där den blivande mamman får en liten kopp med två Alvedon innan snittet. Det fick ju jag också såklart, men det hade jag glömt - och när jag ser det nu tycker jag det var lite gulligt på nåt sätt: "Vi ska strax skära upp din mage, så här, ta två Alvedon, då känns det nog bättre." :)

Tydligen ska man kunna gå själv till operationssalen, men det slapp jag - vet inte om det var för att jag var tvillinggravid eller om man helt enkelt inte gör så på Huddinge. Och på SöS sätter de tydligen inte kanyler i händerna förrän i operationssalen, det verkar ju lite onödigt tidskrävande där - det fick jag i förberedelsesalen.

Kom också ihåg att de tiltade operationsbordet när jag låg på det, för att undvika trycket på stora kroppspulsådern. Det var ju däremot väldigt effektivt - minns när jag låg på tillväxtultraljud och höll på att svimma för att jag låg platt på rygg. Ser inte ut som att de gör det i filmen, så det kanske mest är för tvillinggravida.

Men shit, i filmen får man faktiskt se (inte i närbild) när de tar ut barnet! Jag som är så nyfiken övervägde ju att försöka se speglingen av vad de gjorde i operationslampan, vilket jag läst att man kunde göra men uppmanades undvika, fast det syntes inte i min sal, plus att jag var lite skärrad vid det laget. Men nu såg jag vad de gjorde när det kändes som att de bökade runt på mig: nån hänger på magen och trycker medan läkaren sticker in armen och drar ut bebisen. Kul att se, tycker jag! Men kanske läskigt om man är lite kräsmagad.

Men den där brickan med smörgås, dricka och en flagga som jag läst om att man ska få fick jag minsann inte efter något av mina snitt... Taskigt. Men jag tror i och för sig inte att jag brytt mig så mycket om en flagga när jag precis fått nya bebisar ändå.

PS: Här kan den som vill läsa min förlossningshistoria.

Kläder och självförtroendet

Nu återkommer jag igen till det här med mina kläder. Jag fick lite bra tips i kommentarerna om kläder när man ammar när jag skrev om det tidigare, men det har inte hänt så mycket: ibland har jag en vanlig topp över amningslinnet, men jag tycker det är lite besvärligt med flera lager när tjejerna är hungriga och har bråttom, så oftast blir det fortfarande amningslinne och så får jag variera färger på kjol, strumpbyxor och kofta. Och jag har visserligen vansinnigt mycket kläder, så jag kan ju variera (jag har strumpbyxor i i stort sett alla färger och nyanser som finns), men ändå; bara vetskapen om att jag alltid måste utgå från de där tråkiga svarta eller vita amningslinnena gör mig smått kläddeprimerad.
Jag har just påbörjat ett litet projekt när tjejerna sover: att gå igenom våra foton på min externa hårddisk, eftersom vi inte framkallat kort sen april 2011, så jag håller på att välja ut foton att framkalla från dess och fram till nu. Målet är att plocka ut ungefär 20 per månad, men vissa månader har vi sådär 500 foton, så det tar ett tag att gå igenom alla. Än så länge har jag hunnit fram till maj 2012, och då har jag inte tittat på mobilfoton än, utan bara från riktiga kameran (fast proportionerna mellan dem ändras: det blir fler mobilfoton och färre kamerafoton längre fram). Och vad jag kommit fram till nu när jag gått igenom bebisbilderna på Alfred är att såhär sabla tråkigt klädde jag mig inte då! Jag ser nu att jag faktiskt har en hel del fina klänningar som jag kan få ut ett bröst ur även om de inte är gjorda för det.
I början med tvillingarna när jag dubbelammade ofta behövde jag ju de här linnena som jag kan knäppa upp på båda sidorna samtidigt, men nu dubbelammar jag extremt sällan, så nu ska jag bara ta mig ner i källaren och gå igenom mina fyra-fem proppfulla lådor med klänningar och se vad jag kan ha. Nu när det börjar bli vår kommer jag dels ge mig ut mer bland folk, dels är det roligare att klä mig fint. Och det är lite viktigt, för jag känner mig så sliten och ful nu, och det är så tråkigt. Jag tycker jag var rätt så snygg på fotona från tre år sen, och känner liksom knappt igen mig i spegeln längre. Christopher är gullig som vanligt och påstår att jag är snygg fortfarande, men jag vet inte det jag. Sen hjälper det förstås inte att jag oftast är osminkad nu för tiden; jag är ju så blond att mina ögon i stort sett försvinner när jag inte har mascara, trots att jag har stora ögon. Och vinterblek också såklart. Jag skulle vilja göra en fransförlängning, som jag läst om - som fasta lösögonfransar - men det kostar typ 1000 spänn och håller i tre veckor, så det tillåter inte ekonomin nu. Så kläder är mitt hopp för självförtroendet.

Alfred dansar för Flora

På tal om att storebror underhåller småsystrarna kommer här en liten film från några dagar sen. Det hade varit en tråd om "Babblarna" i tvillinggruppen på Facebook, så jag fick för mig att sätta på dem på YouTube för första gången sen Alfred var mycket mindre för att kolla Floras och Lillys reaktioner. De blev lite lätt trollbundna, och det visade sig också att Alfred fortfarande tyckte de var roliga, så han satte igång att dansa. Christopher höll upp Flora så hon fick dansa lite också, och hon hade så roligt att hon skrattade högt. Mycket fint alltihop!


Alfred dansar för Flora 2 from Sara Reis on Vimeo.

Storebror hjälper till

Tjejerna har haft några smått hysteriska utbrott nu på eftermiddagen/kvällen, som jag tror beror på vaccineringen, för åtminstone Flora blir extra ledsen om jag råkar flytta henne en liten aning i min famn, antagligen för att jag kommer åt där det är ömt på benen.
När jag lagade mat satt Flora i sin matstol och tittade på, och när Christopher var och bytte blöja på Lilly började Flora gråta. Jag var mitt uppe i nåt med maten och kunde inte ta upp henne just precis då, men då kom Alfred, och utan att jag bett honom hjälpa till ställde han sig framför Flora och började sjunga "Imse Vimse Spindel", som han sett mig göra flera gånger när tjejerna varit ledsna - och Flora lugnade sig. Underbara unge!
När han nu hoppar runt i soffan och kastar grejer är han inte lika underbar, men för det mesta är han i alla fall det... fast nu tar jag tillbaka direkt, för Lilly började just skrika hysteriskt och Alfred sjunger nu för henne också - och hon tystnade! Och började igen så fort Alfred tystnade, men det var ett väldigt bra försök. :)

5-månaders-BVC

Mina små minitöser! Idag var vi på BVC på femmånaderskontroll och -vaccinering. Jag var ju orolig för att Flora känns så mycket mindre än Lilly, men vi har liksom inte kunnat göra så mycket åt det, eftersom vi inte får i henne mer mat. Ger vi henne mer när hon är mätt så spottar hon antingen ut det eller kräks upp det, så det verkar som att hon får i sig det hon behöver. Och idag fick vi i alla fall se att hon följer sin kurva, men hon ligger precis precis över den understa normalkurvan. Så det var ju lite skönt åtminstone - hon må vara liten, men det är ingen fara. Hon kanske bara kommer bli lite kort som jag - hon är ju lik mig som liten. Eller ja, kort och kort, jag är 1,65 m, och det är visst medellängd för svenska kvinnor, har jag för mig, men yngre generationer blir ju ofta lite längre än sina föräldrar, så vi får se.

Nu väger de i alla fall ungefär 5,7 kg (Flora) och 6,3 kg (Lilly) och är 61,3 cm (Flora) och 63,3 (Lilly) långa. Jag har tyckt att vissa 62-bodies är lite små för Lilly, och det stämmer ju då, så nu är det snart dags att ge oss på 68-kläderna.

När Alfred var lika gammal vägde han 7,6 kg och var 64 cm lång, och en kompis dotter som är en dag äldre än Flora och Lilly väger 8,5 kg, så de är ju pyttiga de små tjejerna. Men de mår ju bra, så det ska väl gå bra det här också, hoppas jag.

Vaccinationen gick ganska bra; vi började med Flora, som blev helt förtvivlad när hon blev stucken, men grät ändå bara några minuter. Det blödde lite i hennes vänstra lår, så då kanske hon får ett blåmärke där, men andra sidan var lugn. Lilly blev också jätteupprörd, men tystnade ännu lite snabbare än Flora, så jag tycker båda var jätteduktiga. Sen somnade de i vagnen båda två. Sist fick de inga konstiga biverkningar, så jag hoppas att det går lika bra den här gången.

Och vår BVC-sköterska kunde också lätt se skillnad på tjejerna nu, och tyckte det var roligt att se dem igen nu när de är så alerta.

När vi kom ut i väntrummet mötte vi ett par med en son på tre månader som skulle få sin första vaccination. Sköterskan hälsade på dem, och de sa "det är fullt upp!" och jag log lite inombords över att man kunde tycka att man hade fullt upp med sitt första barn. Vänta bara. :)

Dubbelskratt

Igår upptäckte vi att det var jätteroligt när mamma lät som ett bi - till och med så roligt att man kunde skratta samtidigt och på film!

Idag

Det var ju tjejernas femmånadersdag idag, men det blev mest Alfreds dag: i förmiddags var han och Christopher på badhuset, som de är varannan lördag, och jag var hemma med Flora och Lilly och stekte pannkakor, som jag rullade ihop med hemgjort äppelmos, hallonsylt och Nutella och banan, för sen skulle vi på utflykt. Vi skulle möta upp flickornas gudföräldrar Jonathan och Malin och deras fyraårige son Josef i den ganska nya och fina lekparken i Kristineberg vid halv två, men i vanlig ordning blev vi sena och kom fram vid två. Det var soligt och fint, men väldigt kallt i vinden, men det var en rolig lekpark, så Alfred och Josef hade jätteroligt, och Lilly som var vaken ett tag fick komma upp och gulla med Malin och Jonathan.
Alfred slog sig i huvudet två gånger så han blev lite ledsen - hans lekplats-track record på sistone börjar se lite deppigt ut: han har slagit sig så det börjat blöda extremt sällan genom hela sitt liv hittills, men på bara en vecka nu har han fått en liftgunga på läppen så det började blöda och ramlat så han fick näsblod. Idag gick det tack och lov inte så illa åtminstone, så på det hela taget var han glad och nöjd.
När vi kom hem hjälpte Alfred mig göra hallontiramisu efter ett nytt recept (vi gjorde alldeles för mycket), och sen köpte vi thaimat till middag. Tjejerna hade fått mat precis innan, och jag hade slut på rotsakerna jag kokat härom dagen, så jag tyckte att de kunde få prova äppelpurén jag gjort, för att fira femmånadersdagen. Jag förväntade mig att de skulle älska det, men nope: Lilly gillade det inte alls! Hon grimaserade och spottade ut och såg oerhört lidande ut trots att jag provade många gånger. Christopher matade Flora, och hon var också skeptisk först, men sen verkade hon gilla det bättre. Lilly fick små brödbitar istället, och det gick hem. Det är ju bra att introducera gluten medan man ammar, så jag ska ta och baka lite bröd utan salt nån dag, det gjorde jag åt Alfred ganska länge.
Nu börjar det bli sent igen (snart midnatt), för Flora, som somnade så bra vid halv tio vaknade igen och vägrade somna om utan bara gnällde och gnuggade sig i ögonen, så nu ammar jag henne istället, och hann inte göra mig i ordning för sängen först. Ska lägga ner henne så snart jag kan, för nu är jag svintrött.

5 månader!

Våra små älskade tjejer fyller 5 månader idag! Jag kan ju lugnt säga att de här fem månaderna har gått mycket fortare än vad samma tid gick när de låg i min mage, och har varit så oerhört mycket bättre på alla sätt och vis.

Fina lilla Flora, som ofta är tålmodig men ändå kan säga ifrån, och som älskar att peta på sin syster (fast hon inte alls brukar uppskatta det), som alltid är glad som en sol när hon vaknar och som gillar att stå i mitt knä och är jättebra på att greppa saker, och som skrattar högt när jag låter hennes fötter prutta på mina kinder. Jag älskar dig så mycket!

Och vackra lilla Lilly, som är en flörtis och charmör och väldigt fascinerad av sin storebror Alfred, som har världens bästa teknik för att gunga sig själv i sittern och kan rulla runt, och är nyfiken på det mesta och som skrattar högt när jag låter fånigt. Jag älskar dig så mycket!

Små små händer

Att ligga i sängen och hålla i en varm liten pyttehand = höjden av ljuvlighet, som bara kan överträffas av att hålla i en varm liten pyttehand på var sida om mig. :)

Ibland är det en sån oerhörd lyx att ha tvillingar!

Jag hade bara behövt en hand till för att kunna hålla i mitt tredje barns varma något större lilla hand samtidigt, men jag antar att jag inte kan få riktigt allt. Skulle jag fått det också hade det helt enkelt blivit allt för orättvist mot alla stackare som inte har mina underbara barn. ;)

Mammig

Så här ser den här lilla Lillyn ut varje gång jag kommer tillbaka efter att ha lämnat rummet. :) Hon blir så lycklig över att se mig att det är helt fantastiskt.

Hoppgunga

Idag har båda tjejerna testat hoppgunga! Jag gick nämligen igenom lite foton från när Alfred var 4-5 månader, och såg att han - som var extremt stadig väldigt tidigt - redan testat det när han var yngre än tvillingarna (han gick dessutom när vi höll i honom redan innan han var fem månader och satt själv i några sekunder vid fyra månader - ändå var han rätt sen med att börja gå, vid 13 månader, konstigt nog). Så idag satte vi upp den i en av de få dörrkarmar vi har, in mot kaoset i klädkammaren.
Flora gillar ju att stå upp nu, men Lilly kör lite spaghettiben när vi försöker få henne att stå, så gungan kanske kan få lite fart på henne. Men idag var det Alfred som fick hjälpa henne hoppa.

Att sömn föder sömn kanske stämmer ändå

Sömn föder sömn på riktigt, tydligen. Igår sov tjejerna i hur många timmar som helst på eftermiddagen, eftersom vi var inne på stan och köpte vårjacka till mig och pysslade runt ett tag, och sen somnade Flora för natten redan halv nio, och Lilly vid halv tio. Lilly vaknade till ett par timmar senare, men jag fick henne att somna vid bröstet i spjälsängen. Jag tror inte de vaknade så hemskt många gånger under natten faktiskt, fast jag minns inte säkert för jag var så trött, och vid halv sju började de vakna till. Men vi lyckades få båda att somna om i omgångar med hjälp av nappar och bröst, och sen fick jag ligga kvar med båda ända till tjugo över nio! Jag kunde visserligen inte sova efter sju för jag låg med båda tätt intill mig för att kunna hålla dem lugna, men jag fick ju vila åtminstone, så det var väldigt skönt.
Även idag är de rätt gnälliga så fort de är vakna, jag vet inte vad det är för konstig period de är i nu, för enligt Wonder Weeks ska de vara glada nu, men det stämmer inte alls. Ganska tråkigt är det i alla fall, tyvärr.

Tugg-halsband

Idag fick jag ett halsband som jag beställt från Etsy, och som jag sett så fram emot att få! Redan när Alfred var liten lärde jag mig att jag inte kunde använda alla mina halsband eftersom han antingen fastnade i dem eller drog i dem så det gjorde ont eller så de gick sönder, så när jag råkade hitta en kvinna i Florida som gör halsband av silikonpärlor (BPA- och ftalat-fria) som är tänkta att fungera även som tuggkulor för bebisar blev jag överlycklig! Särskilt som några av dem var superfina. Jag älskar klara färger, så jag tog det färggladaste som fanns, och det var precis lika fint i verkligheten som på nätet (och dessutom ganska billigt). Man kan också göra det längre och kortare allt efter hur bebisvänligt man vill ha det. Och Lilly har redan testat och godkänt det!

Nu är klockan snart elva på kvällen och Flora har sovit sen halv nio och Lilly sen halv tio. Jag är lite orolig för hur det kommer påverka när de vaknar - de kanske vill upp i ottan, för såhär tidigt brukar de aldrig somna... Så det är väl bäst att jag går och lägger mig. God natt!

Status

Natten gick faktiskt över förväntan; jag fick sova flera timmar i sträck!
Nåja, två åtminstone, men det är bättre än på flera nätter. Alfred lugnade sig framåt 1-tiden, och ungefär då fick jag även Lilly att somna vid bröstet i spjälsängen, och sen väcktes jag vid 3 av att Lilly vaknade till. Därifrån väcktes jag nån gång i timmen av napp-tapp osv, och Flora kom upp i sängen vid 5 för att äta, och vid kvart i 6 vaknade Christopher av att Alfred ramlade ur sängen (det gick bra), och från halv 8 var Flora vaken och vid 8 gick vi upp. Så idag är mitt huvud åtminstone inte totalt mos.
Alfred är hemma idag - han har ingen feber och är pigg, men näsan rinner så han inte kan gå till förskolan. Han springer omkring här hemma och är nakenfinis (jag har aldrig förstått uttrycket nakenfis, det är ju inte ett särskilt snällt epitet, så jag har ändrat det till nakenfinis, eftersom han är så fin), det är hans senaste grej att slita av sig alla kläder när han är hemma. Christopher jobbar hemifrån så jag ska slippa vara hemma ensam med alla tre barnen, så vi har det rätt trevligt härinne med en decimeter nysnö utanför, på vårdagjämningen.

Ny förkylning

Som en liten bonus till tvillingarnas usla nattsömn den senaste veckan har Alfred blivit toksnorig ikväll och vaknar var tionde (korrigering: var tredje) minut och gråter. Det kommer bli en livad natt det här.

Känner mig extremt positiv idag. ;)

Saknad

Ikväll var jag på föräldramöte på Alfreds förskola, och var borta i drygt två timmar, så Christopher var ensam hemma med alla barnen. Båda tjejerna hade varit gnälliga idag också, så jag var lite orolig för hur det hade gått. Fast jag hade visserligen fått veta via sms att de sovit en stund, men de hade vaknat igen, så jag sprang hem genom snöovädret. Jag kom in och Christopher och Alfred satt på golvet och tittade på "Dora utforskaren" på Netflix och tjejerna satt i sina sitters bredvid. När Lilly fick syn på mig blev hon helt överlycklig! Så fort jag tittade bort började hon gnälla, och så fort jag tittade tillbaka storskrattade hon! Jag visste inte att en så liten bebis kunde sakna mamma redan. :)
Flora var rätt nollställd, men Lillys reaktion var helt ljuvlig.

Spegel

Jag är så trött att jag är yr i huvudet idag, så jag försöker roa tjejerna med små medel: som en spegel i magläge. Sött, men funkade bara i sådär tre minuter. Nu har vi gnällfest igen. 

De sömnlösa nätterna

Nu börjar jag känna att det vore trevligt med åtminstone en enda timmes djupsömn på nätterna, det måste jag ju erkänna. Nu har det varit fyra nätter då jag har tillbringat nätterna hopkurad för att kunna amma in i spjälsängen, ammandes den andra tvillingen i mitten av sängen, klappandes tvillingen i spjälsängen, hållandes handen på den i mitten, sättandes på brusappen i spjälsängen, ammandes den i mitten, liggandes med en hand på bröstet på den i spjälsängen, petandes in nappen på den i mitten osv osv osv osv. Hela nätterna. När jag lite ödmjukt sa till Christopher i morse att jag inte trodde att jag somnade ordentligt förrän vid fyra-fem-tiden sa han: "Jag tror inte du somnade ordentligt på hela natten", och jag tror han hade rätt.
Nu känns mitt huvud som en geléklump och tjejerna börjar gnälla för att de är trötta och jag vet att det kommer hinna bli kaos innan vi kommer ut. Wish me luck.

Gnäll

Fy schöven villka gnälliga barn vi har haft idag. Sen lunchtid har båda tvillingarna turats om att gnälla, och ibland har de varit griniga samtidigt, och nu på kvällen har även Alfred stämt in i gnällkören. Jag vet inte vad det är med dem, vi har provat mat, lek och sömn, men inget funkar några längre stunder. Och det är meningen att de ska vara precis på sista dagarna av fjärde utvecklingsfasen, så jag tycker inte det verkar jättetroligt att det är på grund av det. Och sen det var fullmåne i lördags natt har båda sovit kasst också, och krävt kroppskontakt och amning mer eller mindre hela nätterna, så jag har sovit fruktansvärt dåligt, så mitt tålamod är ungefär i botten nu.
Typ det enda roliga idag var när vi var och handlade (då sov de små gnällisarna) och jag såg på självscanningsapparaten att vi var uppe i 881:- men att vi hade avdragna rabatter på 299:-. Jag är en sån perfekt liten tant som är bäst på att hitta extrapriser! Nu för tiden använder jag appen Matpriskollen, och så väljer jag om vi ska storhandla på CityGross eller ICA Kvantum vecka för vecka. Och uppenbarligen lönar det sig. (Det blev förresten ännu mer rabatter innan vi var färdiga - och mer pengar att betala också förstås - men jag missade att kolla exakt innan Christopher satte tillbaka apparaten och på kvittot stod det inte uppställt likadant.)
Nu har vi precis lyckats få båda tjejerna att somna i liggdelarna, och Christopher är inne och lägger Alfred (och där vaknade Flora, så jag fick höja volymen på brusappen, hålla handen OCH gunga liggdelen - den nivån är vi på idag), så jag tänkte göra lite mammamageträning, men det blir väl inte av nu när Flora vägrar somna om utan ligger och skriker i vagnen i mitt knä. Tycker dock att magen faktiskt är lite mindre uppsvullen redan efter nivå 1, mycket trevligt.
Jag hoppas att tjejerna kommer fortsätta sova länge på morgnarna åtminstone, det är min enda sömntröst - de brukar vakna mellan 8 och 9 (ta i trä), vilket ju är väldigt lyxigt, samt min enda chans att återhämta mig någorlunda efter nätter fulla av amning.

Jobbigt väder

Åh, kan det inte bli varmt snart?! När tjejerna gnäller av trötthet och vi ska ut och gå och det tar en evighet att komma iväg med mössor, overaller och vagnskydd (som jag vrickar tummen av för de är så tröga att knäppa på) på tjejerna och varma kläder på mig och de bara skriker högre och högre... Jag blir knäpp. 

Jag brukar inte gnälla på vintern - vi bor ju i Sverige, vad förväntar folk sig? - men när vi ska ut blir jag så less. Så värme nu, tack. 

Toasällskap

Jag hade finsällskap på toaletten för en stund sen. :)

(Bakom Lilly syns Alfreds toasits med stege som jag nämnt.)

Matstolarna

I förmiddags när jag höll på med disk och grejer och tjejerna började bli griniga i sittrarna på golvet så satte jag dem i matstolarna istället så de kunde se vad jag höll på med, och då tog de varandras händer! Oerhört sött, men det tog jag inte kort på. Men nu på eftermiddagen fick de komma upp igen, och då satte jag dem mittemot varann istället för bredvid, och det var ju också en hit.

Sen kom Alfred också in i köket och ville gosa.

Mer frukt- och bärpuré

Och igår köpte jag päron på extrapris, så idag gjorde jag päronpuré och päron- och blåbärspuré. Tänker dock vänta lite med fruktpuréerna för att jag inte vill ge tjejerna smak för söta grejer innan de vant sig vid tråkigare mat. Så ikväll blir det bara rotfrukter igen!

Fine storebror

Den senaste veckan eller så har Alfred tyvärr börjat testa att ge sina småsystrar lite små tjuvnyp - jag misstänker att det mycket är för att se hur jag och Christopher reagerar - men som tur är brukar tjejerna ta det kolugnt, medan jag och Christopher förstås blir superarga. Jag brukar försöka prata med honom och säga att jag förstår att det kan vara jobbigt att ha småsyskon ibland när jag och pappa måste vara med dem också, men att han absolut inte får vara dum mot dem eller göra något hårt mot dem för de är så små, men än så länge verkar det inte ha gett så mycket effekt. MEN: för det allra mesta är han supergullig mot dem och tycker att det är jätteroligt att vara storebror. Som när jag tog de här fina bilderna (de jag nämnde härom kvällen att jag skulle lägga upp).

Puréer

Nu börjar det roliga: göra barnmat! Än så länge är vi ju bara på smakportioner, och jag tänker inte öka på ordentligt förrän tjejerna blir ungefär ett halvår, men de hade äpplen på extrapris när jag handlade härom dagen, så idag gjorde jag äppelpuré och äpple+hallonpuré till efterrätt och mellanmål lite i förväg och stoppade in i frysen. Alfred provsmakade och gav det med beröm godkänt, så det ska nog bli bra.

När Alfred åt puréer och sen finhackad mat lagade jag allt till honom själv, för att jag tyckte det var roligt - jag gjorde ofta så att jag lagade två-tre olika rätter samtidigt och frös in så jag hade i några veckor - och de få gånger jag köpte färdig mat till när vi skulle i väg någonstans gillade han det inte, så vi var liksom fast i det hemlagade vare sig jag ville eller inte. Eller jo, Ella's matpuréer funkade ibland, dem hade vi när vi var på Teneriffa en vecka när han var 11 månader - eller nej, just då åt han nästan inget alls från dem utan levde mest på ris, bröd och Ella's fruktpuréer när jag tänker efter. Men han gillade dem ett tag innan.

Efter ett tag fastnade jag på några rätter som han gillade och det blev inte av att jag provade nya, så det blev väl lite tjatigt så småningom kanske, men jag tyckte i vilket fall att det var roligt att laga maten. Enda problemet var att jag alltid hade för få småburkar och istråg att frysa in det i, men nu har jag köpt fler av båda så nu ska det nog gå bra tror jag. Och så har jag hittat fler recept som ska bli kul att prova också.

Det senaste

Nytt nu är:
- Lilly har börjat suga/tugga på tummen (och dreglar som en besatt),
- både Flora och Lilly blir mycket oroliga när jag lämnar deras synfält,
- det funkar inte att vara med någon annan än mamma (allra helst) och pappa (gudmor Nina var här idag, och Alfred skrattade oavbrutet i en dryg halvtimme när han fick henne för sig själv, men tjejerna gallskrek när hon försökte få hjälpa till och hålla dem),
- Flora står på tå när hon står i knät på mig,
- Lilly jobbar hårt på att vända sig åt båda hållen, men blir ofta missnöjd när hon lyckats,
- Flora satt utan stöd i typ två sekunder i sängen i morse,
- det är fullmåne i natt och båda tjejerna är supergnälliga, så det är stor risk för en jobbig natt.

Tre

De här tre alltså.
(Foto: Christopher)

Tvillingpappan på ICA del 2

Åh, jag har ju glömt att berätta att vi träffade den där tvillingpappan på ICA Kvantum härom dagen igen!
Jag skulle byta ett paket blöjor i storlek 2 till storlek 3 i kundtjänstdisken och vid spelen bredvid stod han, och han kände igen mig även om han inte kunde placera mig. Så jag berättade att vi pratat där för ett tag sen, och då satte han igång igen, och berättade för killen i kundtjänst att de som klagar över bara ett barn bara larvar sig, för tvillingar och tre barn, det är en annan femma:
"Kvinnor vettu, de klarar det där - de är mycket psykiskt starkare än vi!"
Rolig farbror det där. :) Kundtjänstkillen var dock måttligt intresserad och backade snabbt undan.
Sen så babblade han på en stund om hur grym hans fru varit med dubbelamning och att klara allt och sa att han såg på mig att det kommer gå bra det här, och berättade att han fortfarande alltid har papper i fickorna sen hans tjejer var små och kräktes mjölk jämt, fast de är 27 år nu. Vi hann inte prata så länge dock, eftersom vi skulle hämta Alfred på förskolan, men han verkar ju hänga där och titta på trav på tv:n där, så vi lär säkert ses igen.

Lilla fina storebror

Vi har i nästan två veckor nu lyckats med en ny läggningsrutin av Alfred: vår ursprungliga plan var den där att man ska flytta längre och längre bort varje kväll tills man till slut kan sitta utanför rummet och han kan somna själv, men en kväll bestämde sig Christopher (utan att jag visste det) för att helt sonika flytta direkt ut från att tidigare ha legat på en madrass bredvid Alfreds säng. Jag som är lite blödigare hade sagt nej om han berättat om det tidigare, men kunde ju inte säga nåt när han redan satt där ute, för det hade ju förvirrat Alfred. Och han var ledsen första kvällen och kom ut sådär femtioelva gånger, men redan nästa kväll (Christopher fick sköta det själv de första kvällarna) gick det mycket bättre. Så efter tre kvällar tror jag det var var det min tur. Och nej, klart han inte ville att jag skulle gå ut, men han grät inte, och det bästa av allt: han slog mig aldrig! Istället kom han ut en massa gånger så jag fick följa honom tillbaka - ibland ville han nåt särskilt, som att jag skulle lägga på honom täcket eller ta på strumpor eller nåt sånt, men de flesta gångerna ville han bara pussas och kramas, och det nya supergulliga: säga "Du är söt mamma".
Jag älskar den åldern han är i nu! Han kan plötsligt berätta vad han har gjort under dagen (även om hans standardsvar på "Vad har du gjort idag?" brukar vara bara "Ätit mellanmål!" eftersom det är det sista han gör innan vi hämtar honom), han kan dra egna slutsatser och han förstår och kan rent allmänt så mycket nya saker! Och småsaker som han nu klarar själv får mitt hjärta att svälla - igår såg jag honom för första gången fixa hela toalettrutinen helt själv: för nån månad sen hittade jag en barntoasits med stege på Netto, så att de små själva kan klättra upp och sätta sig på toaletten, men jag eller Christopher brukade ställa upp den åt honom, men igår tog han den själv där den stod lutad mot väggen, fällde ut stegen, lade på toasitsen, drog ner byxorna och klättrade upp själv. Sen torkade han sig själv, drog fram pallen till handfatet och tvättade händerna själv. (Det enda han inte fixade själv var att spola, för man kan inte fälla ner locket när sitsen är där, och utan det når han inte.) Och jag blev så stolt! Vår stora lilla kille.
Spela tennis kan han också.

Fullt upp idag

Idag vaknade alla barnen klockan 6, så där fick jag för att jag igår kväll skrev att tjejerna sover till 7-8. Fast i ärlighetens namn så var det nog Alfred som vaknade först och väckte de små - eller nej, Lilly var nog lite halvvaken och gnällig redan innan han kom in. Anyway: Christopher lyckades övertala Alfred att lägga sig med honom i soffan och sova en stund till, och Flora, som vaknat och låg och tittade piggt i taket, somnade om av sig själv efter en liten stund, och Lilly lyckades jag blidka med bröstet, så nästa gång jag vaknade var klockan plötsligt åtta. Då hade Lilly vaknat, och en liten stund senare väckte jag faktiskt Flora också i ett litet försök att synka dem.
Min plan för dagen var att faktiskt åka till öppna förskolan i Liljeholmen på månadens andra tvillingträff, som var mellan 10 och 12.30, men att hinna in till Wijnjas Ostgrossist före. Men lite bajs-över-hela-ryggen (inte min), frukost, tandborstning, bebisgnäll och påklädning senare hade klockan redan hunnit bli över halv elva, så planen fick ändras till att börja på öppna förskolan. Jag var väl fortfarande lite skeptisk till bacillsituationen eftersom jag läser om magsjukor i min facebookfeed dagligen, men jag skulle få några barnklänningar av min nya tvillingmammakompis som skulle dit, så jag fick sluta fega, helt enkelt.
De håller på och gräver utanför vår port på grund av nån vattenläcka i källaren, så jag fick hjälp av grannen som håller på med det att gå genom källaren för att komma ut, och då vaknade Lilly, så hon fick komma upp i BabyBjörnen och äta, så hon var faktiskt vaken och mätt när vi kom fram, medan Flora fortsatte sova i vagnen. Vi kom fram mitt i sångstunden, och det var ju lite mysigt, men i övrigt vet jag inte om öppna förskolan är nåt för mig riktigt. Jag tycker jag har blivit sämre och sämre med åldern på att vara social med främmande människor i större sammanhang - jag kan umgås med nån enstaka sådär hemma liksom, men att gå fram och prata med främlingar... nej. Och tjejerna är ju för små för att uppskatta öppna förskolan än så länge, så jag tror inte jag kommer gå dit på ett tag igen.
Sen åt jag lunch i Liljeholmens galleria med Flora ammandes i björnen, och sen tog vi tunnelbanan till Wijnjas inne på Kungsholmen och köpte tre bitar god ost (en Manchego med rosmarin, en Gruyère och nån får/get-ost som jag glömt vad den heter). Och just det, köpte en glass på ett superbra glasställe på Pipersgatan först också, som var väldigt vagnovänligt. Sen hemåt, men det var bara 40 minuter tills jag skulle hämta Alfred, och då var det ju värdelöst att gå hem och packa upp barnen innan, så istället gick vi och köpte lite mat och vin i Fruängen. Då hann förstås båda tjejerna vakna, så de fick komma upp i björnen i omgångar, och så hämtade vi storebror sen.
Ungefär därifrån blev det mesta kaos, kändes det som. Jag hade blivit helt omänskligt trött när vi var i Fruängen, och när vi kom fram till förskolan stod Alfred i hallen och grät för det var nåt med hans arm, Flora tappade tossorna hon hade på fötterna, och när vi kom ut försökte en tjej sno hans spade. Och när vi kom hem (efter att Flora hållit på att tappa tossorna heeela tiden på vägen) kunde vi ju inte komma in genom porten för grävandet, utan skulle gå genom källaren med två vagnliggdelar (varav en var full av skötväska, handväska, ostar, mat och en bag-in-box, eftersom Flora satt i björnen) och en treåring, och det var en massa dörrar som skulle låsas upp på vägen så jag var tvungen att ställa ner liggdelarna stup i kvarten. Till slut kom vi i alla fall in i lägenheten och Alfred var kissnödig och skulle prånglas ur galonbyxor och ytterkläder och in på toa innan det var för sent, Flora började gråta och jag ville bara lägga mig på golvet och gråta. Och när Christopher kom hem en liten stund senare gallskrek Alfred för att jag inte ville låta honom titta på tv och inte visste var mobilen han brukar spela spel på var nånstans, och båda tjejerna var gnälliga för de var hungriga.
Sen fick jag vila en stund, tack och lov.
Och till middagen tog Alfred sallad självmant och smakade faktiskt på avocadon, och tjejerna fick kokt rotselleri blandat med lite ersättning och älskade även det, och Lilly kändes så otroligt alert att jag tror att hon måste vara färdig med utvecklingssteg fyra nu. Och så vände hon sig dessutom från rygg till mage! (Och Flora kan nästan, men en arm är i vägen än.) Så nu känns livet bättre igen.

Just ja!

Tjejerna fick smaka på sina första små smörgåsrånbitar idag också, efter att palsternacksmoset tagit slut. Det var mycket populärt! De klarade inte riktigt att hålla själva och pricka munnarna så noga, men när vi hjälpte dem tyckte de att det var supermumsigt att suga på dem. Så nu var det dags igen med de där små bitarna söggligt smörgåsrån som fastnar som klister på bord, stolar och golv. :)

Lite uppdatering

Har inte hunnit sitta framför datorn alls idag förrän nu sent på kvällen: i morse var jag på cellprovtagning (sån där vanlig som man blir kallad till) med alla barnen och Christopher (jag skulle inte till min vanliga vårdcentral utan en som låg avigt till, så Christopher körde mig så alla fick följa med), sen gick jag ut och gick med tjejerna, sen amma, sen lunch, sen åkte vi alla utom Alfred som var på förskolan och tittade på en 7-sitsig Seat Alhambra för att dubbelkolla att vi skulle få plats med alla barnstolarna ifall vi skulle hitta en begagnad till bra pris, samt fråga om konsumentleasing (visade sig vara för dyrt), sen handla mat (och Lambi-toapapper på extrapris: jag bunkrar toapapper när det är billigt, för jag är noga med just det och använder bara mjuka Lambi - så just nu har vi ungefär 100 rullar hemma. :) Mycket nöjd.) och sen hämta Alfred. Och efter det går ju saker i ett: leka med barnen, mata tjejerna, laga mat, lägga Alfred osv.
Tjejerna fick lite palsternacka som smakportion idag och älskade det. De har börjat bli helt lyckliga när jag tar fram deras skedar för att ge dem D-droppar och kanske lite mat efter, det är roligt att se.
Flora började med en ny grej idag, som jag läst att de ska lära sig nu i fjärde utvecklingssteget: hon slog med en leksak mot kanten på sittern. Hon är väldigt bra på att greppa, men förut har hon bara tuggat på leksakerna, så att bonka med den var nytt.
Lilly gör en massa nya roliga ljud, medan Flora mest kör med sitt väsande fortfarande (som är så otroligt roligt dock), och Flora har börjat gilla att stå upp i våra knän och försöker sätta sig upp rakare när hon halvligger i sittern.
Flora har vi lyckats lägga ner ett par gånger innan hon somnat och så har hon somnat själv, medan Lilly föredrar att få somna i våra famnar (å andra sidan kan Flora ofta ligga vaken i vagnen och bara titta när jag tänker mig att hon ska sova när vi är ute och går). Lilly har ammat bra de senaste dagarna igen - hon krånglade ju i säkert en vecka med att amma på dagtid och krävde bara flaska, och det känns som att hon går upp bra i vikt, medan Flora känns lite för liten fortfarande.
Vi har faktiskt fått dem att somna lite tidigare på kvällarna på sistone - sådär mellan 22 och 00 ungefär - och då vaknar de lite tidigare på morgnarna också, men fortfarande väldigt mänskliga tider, tack och lov: typ 7-8. Det innebär visserligen att de sover väldigt få timmar på nätterna fortfarande, men Alfred har aldrig heller sovit de där 11-12 timmarna per natt som man säger att barn ska, så våra kanske inte gör det helt enkelt. Vi får se, det är ju först runt halvåret som de säger att man kan få till bra sömnrutiner. Nu är klockan kvart i elva och Flora sover i liggdelen och Lilly i min famn, så jag ska försöka lägga ner henne så jag kan få gå och borsta tänderna och kanske kanske få gå och lägga mig - om inte Lilly kör en tredje kväll i rad med hysteriskt skrik runt midnatt. Ses imorgon! :)

PS: Att jag skulle upp i en gynstol idag tog jag som anledning att äntligen ta de där fem minuterna som det tar att ta hårborttagningskräm på bikinilinjen. Inte för att jag behövde för det såklart, för jag antar att de inte bryr sig om hur min hårsituation ser ut, men det var för min egen del ett skäl så gott som något. Jag har inte gjort det sen jag sist nådde ner dit under graviditeten, tror jag, så det var ju ett gaaaanska så bra tag sen! Förfallet alltså. Vågar knappt se mig i spegeln över huvud taget längre.

Vill lära sig

Här har vi två som jobbar rätt hårt på att lära sig rulla över från rygg till mage!

Från mage till rygg har båda lärt sig bemästra nu, fast de inte ligger på mage så ofta. Men andra hållet är ju knepigare, det är ju den där armen som liksom alltid är i vägen!

Min och din

Tjejerna har börjat bli nyfikna och lite avundsjuka på varandras leksaker! Eller varandras, de har inga egna direkt utan allt är gemensamt, men när den ena får något tittar den andra långt efter den grejen, och det kan ta en stund innan hon istället börjar titta på den leksaken hon själv har. Kan ju utvecklas intressant det här.

God morgon!

Världens bästa sambo

Jag håller på att fixa till lite bilder från riktiga kameran, men ska nog ta och gå och lägga mig snart och lägga upp dem imorgon istället, men innan jag lägger mig måste jag bara skriva en liten notis om Christopher, världens bästa sambo och pappa.
I morse vaknade båda tjejerna tidigare än vanligt, så jag fick gå upp vid lite efter åtta, då Alfred och Christopher var kvar hemma. Jag vet inte vad det var med mig, men antar att det var tröttheten som kom ikapp, för jag var helt slut; jag kunde knappt lyfta armarna och benen. Alfred har nyss lärt sig det roliga med att sätta sig på min ena fot och hålla i mitt ben så han hänger med när jag går, men när han gjorde det i morse orkade jag på riktigt inte lyfta benet.
Och utan att jag ens behövde be om det frågade Christopher om han skulle komma hem igen när han lämnat Alfred på förskolan för att gå ut och gå med tjejerna så jag skulle få sova. <3
Så jag fick sova i drygt två timmar, och det räddade mig verkligen. Christopher, jag älskar dig!!

Sitta i vagnen

Flora var trött på att ligga ner. 

Vårjackspremiär

När vi skulle ta bilen till ICA nu kändes det onödigt varmt att knyckla ner tjejerna i overallerna i vårsolen, så det fick bli premiär för jackorna jag beställde härom veckan, fast de är stl 68 och tjejerna bara har 62 än. Då täcker de ju mer av benen, så det var ju bra!

Lite svårt med de rosa detaljerna med matchning av byxorna bara, men det får gå. 

Just nu

...och sen ungefär en halvtimme tillbaka är Lilly helt hysterisk. Jag gav upp att lugna henne efter en stund när hon varken ville vara i min famn eller i liggdelen, och sen tog Christopher över. Han har fått i henne lite mat, men så fort hon inte äter skriker hon otröstligt igen - han försöker med mer mat, men nu verkar inte det heller hjälpa.
Alfred, som ju var en extremt skrikig bebis, lugnade sig efter drygt fyra månader, men med tjejerna verkar det snarare bli tvärtom: de som har varit relativt lugna har skrikit värre än nånsin den senaste veckan. Jag hoppas att det hänger ihop med det fjärde utvecklingssteget, som de har ungefär en vecka kvar i, men jag vet ju inte. De skriker som mest nu när de är trötta, men sova är de inte speciellt sugna på när de är på det humöret. Det enda lite gulliga med det är att de blivit såpass gamla att de börjat gnugga sig i ögonen när de är trötta.

Klädbeställning

Jag lyckades lägga den där beställningen när Christopher kommit hem, och då visade det sig att varukorgen inte alls tömts trots att det gått flera timmar. Märkligt alltihop.
Det var en amerikansk shop som jag hittade när jag googlade efter strumpbyxor med volanger på rumpan (och hittade då även en butik som heter RuffleButts :) men de hade konstigt nog typ alla sorters plagg utom just strumpbyxor), som jag blev helt kär i: Carter's. Det står på siten att de levererar internationellt, och att leveranserna är billiga, fast man skulle få veta kostnaden i checkouten eftersom den baseras på vikt etc. Så jag testade att lägga lite kläder till tjejerna i varukorgen och kollade vad frakten skulle bli, och efter 3-4 plagg var den uppe i 200:-! Och när jag testade att lägga i några till blev det 350:-. Så billigt..? Nej. Men som tur är har Christophers familj en nära vän som gift sig med en amerikansk man och bor i Colorado sen några år tillbaka, och hon var snäll nog att vilja hjälpa oss att ta hem grejer i sommar som vi beställer till hennes adress (fri frakt inom USA) - hon har dessutom en vän som ska komma på besök i april och kan ta med en första batch, så därför beställde jag redan idag. Inte för att jag har råd på föräldrapenningen, men äh.
Det här blev det!
(Fast den rosa klänningen tog jag i blått istället till slut, och flip flopsen är till Alfred.)

Note to self

Note to self: försök aldrig mer beställa kläder från en amerikansk webshop som bara ger mig två minuters betänketid innan varukorgen töms medan ett barn envist spottar ut nappen och skriker fast hon egentligen sover och det andra plötsligt inte längre sitter nöjt i babysittern. Schöven vad ont i huvudet jag fick. TVÅ MINUTER, vad är det för sabla idioti?!

Prat på film

Vi lyckades fånga båda tjejernas olika prat igår kväll! Här hopklippt till en kort instagram-video.
Först Flora, sen Lilly.

Prat from Sara Reis on Vimeo.

Kalasfina

Trött och prat

Idag är jag så trött att jag är helt yr. Jag kom hem strax efter midnatt igår, och tjejerna som hållt sig lugna medan jag var borta vaknade såklart båda två en stund efter jag kommit hem, så det slutade med att jag försökte ge Flora både bröst och flaska i sängen, men efter hon bluttat upp typ alltihop låg hon pigg som en mört och glad som en lärka och pratade för sig själv på sitt nya roliga sätt, där hon mest bara fräser, klockan två på natten. Jag var så trött att jag bara inte orkade göra nåt, så jag låg bredvid henne och höll henne i handen, och efter en stund somnade hon faktiskt helt själv!
Ändå vaknade både hon och Lilly pigga och glada vid halv nio, och då hade Christopher redan tvingats upp med Alfred vid 7. (De sov förstås inte ända tills dess, jag fick ju mata dem vid 5-6-tiden först också.)
Lilly pratar också en massa mer nu, men hon kör en helt annan teknik än Flora: hon gör ljud med tungan nästan utanför munnen mest hela tiden. Jag måste försöka filma båda två när de pratar, de är så roliga båda två.
Nu har jag försökt vila en liten stund, men måste upp och göra i ordning både mig och flaskor till tjejerna innan vi ska på kalas hos Alfreds gudfar Emils nyblivna tvååriga son. Har för mig att det var nåt mer jag tänkte skriva om, men det föll såklart ur mitt såll till hjärna direkt. Kommer det tillbaka får jag ta det sen.

Komma hem

Tro det eller ej, men jag har faktiskt varit på konsert igen! Det var tillräckligt okomplicerat, jag behövde bara ta tunnelbanan två stationer till Telefonplan, och där spelade Silent Wave, som består av min kompis Hans, som också spelar med Timo Räisänen och i Universal Poplab, och en tjej som heter Tildeh. De är rätt nya, så jag hade aldrig sett dem förut, så därför tyckte jag det var värt att ta nån timme borta från familjen. Och det var trevligt, men jag måste ändå säga att att komma hem till den där lilla varelsen på bilden och de andra två, samt Christopher: det slår allt, så Pop-Sara jag är.

Avdelningen konstiga kroppen

Idag har jag haft på mig ett par shorts från UniQlo, som är så sabla snygga, men en aning tighta över magen, eftersom magen fortfarande är ett par centimeter större än förut. Och det är väl en sak att det blir lite obekvämt när kläder sitter åt, men det är inte bara det: min mage är fortfarande öm sen kejsarsnittet! Är inte det konstigt? Det gör inte ont inne i magen, utan det är utanpå huden som jag fortfarande känner av ibland att det är ömt. Fyra och en halv månader senare. Jag tycker det är mycket märkligt. Det är inte bara runt själva snittet där de skurit av nerver och grejer, utan högre upp, mellan ärret och naveln. Är det nån mer som blivit snittad som känner igen det här?

Så nu när vi kommit hem efter att ha varit och sagt hej till en popstjärnekompis som ska spela på Landet vid Telefonplan ikväll och sen ätit middag på Svenska Hamburgerköket så åkte mysbyxorna på igen, sorgligt nog.

Här hittade jag en bild på shortsen från när de var nya, köpta i Paris i september 2011.

Jag verkar dessutom ha åkt på underlivssvamp efter antibiotikakuren mot bihåleinflammationen - jag var ju färdig med kuren för en vecka sen, tror jag det var, men igår kväll började det svida så att jag fick gå och köpa Canesten idag, så jag hoppas det går över snart.

Nu blir det barnfamiljsnöje här: Melodifestivalfinal! Om jag orkar vara Pop-Sara igen sen så blir det konsert på Landet efteråt.