Matkrångel, läggningskrångel och bröllopsgoogling

Jag tyckte det var alldeles tillräckligt jobbigt att vara mamma till ett barn som vägrade äta nånting vettigt, tack så mycket. Att vi nu har tre barn som inte ens smakar när jag lagat extremt barnvänlig mat (testade skånsk äggakaka idag - typ precis som ugnspannkaka fast gjord i stekpanna och med mer ägg och mindre mjöl) gör mig faktiskt extremt less. Jag vet ju att det är normalt att man i tvåårsåldern blir mer skeptisk till mat man inte känner igen, det är tydligen nåt biologiskt, har Christopher fått lära sig, att när barn blir såpass stora att de liksom vågar sig iväg en bit från föräldrarna ska de inte stoppa i sig farliga saker, men alltså... Alfred håller ju fortfarande på så - hur länge ska vi behöva hålla på och ha krångel med mat?! Suuuuuuck.
Och läggningar. Ikväll blev Flora hysterisk och ville bara ligga hos mig, fast det var Christophers tur att lägga tjejerna, så till slut fick hon följa med mig och Alfred, men då blev ju Lilly ledsen förstås, så det slutade med att vi låg alla fem i barnens säng, men då blev det för mycket krångel med att barnen var så uppspelta över att vara tillsammans alla tre, så till slut gick jag och Alfred tillbaka till vuxensängen och Christopher fick muta Flora med en film i mobilen. När Alfred somnat fick jag ta över henne (Lilly hade somnat). Det här lär hålla på i x antal år till också, antar jag.
I övrigt har jag förstås redan börjat googla bröllopsgrejer, trots att vi inte tänker gifta oss förrän nästa sommar. Det här kommer ju bli livsfarligt; när jag bokat resan till Kreta spenderade jag ju i stort sett varenda ledig tankesekund med att planera resan in i minsta detalj under de två månader jag väntade på att vi skulle åka. Det enda jag kan hoppas på är väl att jag hinner planera allt redan under de kommande två månaderna och sen kan jag ta det lugnt i ett år. ;) Jag vet redan typ allt om ringar, brudbuketter, borgerliga vigselförrättare i Varbergstrakten, cateringfirmor i närheten och jag vet inte allt. Och jag ser redan att jag kommer ha problem att hitta en (eller ja, två till slut då) ring som jag kommer gilla och vilja ha på mig vareviga dag i resten av mitt liv. Jag gillar min lilla provisoriska, men den är i barnstorlek och passar bara på mitt lillfinger (det går att dra ut den så jag kan ha den på ringfingret, men då nyps den), och jag antar att en liten silverring med en gul blomma inte är riktigt hållbar nog.