Vilket drama vi hade sent igår kväll! Jag satt i godan ro i soffan och slösurfade och Christopher var nere på toa på första våningen (vardagsrummet är på andra våningen, sovrummen på tredje), när jag hörde ett ynkligt gny uppifrån. Jag gick upp och såg att Alfred satt upp i vår säng (där han alltid får somna) och snyftade. Han brukar ofta vakna och vara kissnödig strax innan jag går och lägger mig (och om han inte gör det så lyfter vi in honom på toa så han får kissa inför långa natten), och han brukar vara ledsen och lite förvirrad av sömndruckenhet, men igår var det nåt lite konstigt, och plötsligt huppade han till, lite som en hulkning. Jag hivade upp ungen och rusade ut på toa med honom, övertygad om att nu har magsjukan kommit. Men när jag satte ner honom på golvet vid toaletten gnällde han nej, och inget hände, så jag satte mig med honom i knät, och Christopher som hört att något hände kom upp. Alfred hickade till igen och jag slängde upp toalocket igen, men inget hände. Vi försökte få honom att svara på om han mådde illa eller hade ont i magen eller något, men han sa ingenting, han satt bara och såg djupt olycklig ut.
Så jag tog fram en SicSac (bästa grejen - jag snodde några på sjukhus när jag var gravid, och sen har jag beställt fler på nätet) för att vara beredd, och sen lämnade jag över Alfred till Christopher, för jag var verkligen tvungen att gå ner och kissa. När jag kom upp igen var det fortfarande lugnt, men han hade huppat till en gång till, så jag och Christopher bestämde att det var säkrast att de två sov i gästrummet för att hålla isär barnen, så jag gick ner igen för att göra i ordning, och på vägen upp hörde jag en hostning och ett gnäll, så jag tänkte: "där kom det!", men när jag kom upp satt Alfred fortfarande halvsovande i Christophers knä - det var Lilly som hostat.
Så det verkade ju som att det inte var nån fara ändå, men för säkerhets skull gick de ner och sov i alla fall, och det hände aldrig något - det var bara min överdrivna panik för magsjuka som gjorde att jag inbillade mig saker. Vårt stackars lilla barn var bara snorig och trött, och jag läste in saker som inte fanns... Vabruari alltså, jag får ju panik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar