Vilken sabla vecka att vara hemma med barnen... Lillys "trots" vet inga gränser, och jag vet inte vad jag ska ta mig till (jag skriver trots inom citationstecken för att jag vet att det inte handlar om att trotsa oss utan bara om att lära sig själv och bli självständig, men det är lättare att kalla det det traditionella "trots"). Men samtidigt, kanske är det tur att vi ska vara hemma, för den tid det tar att få henne att göra något, vad som helst, är aldrig mindre än 20 minuter, och då pratar jag om de allra enklaste saker, som att gå in i sovrummet från hallen utanför. Att komma iväg till förskolan i tid skulle antagligen vara hundra procent omöjligt de närmsta dagarna.
Idag tog jag barnen och åkte till Helsingborg och plockade upp mamma för att åka över till Helsingør, för att göra något annorlunda plus för att få hjälp med barnen. Jag hade tänkt på morgonen att det nog var säkrast att ta med passen för de där idiotiska sabla gränskontrollerna, men när Lilly började krångla glömde jag allt om det (och jag glömde också mina glasögon som jag bör ha när jag kör bil, och sen glömde jag Alfreds GoPro-kopiekamera i kassen jag tog med mig, så den fick han aldrig användning för). Mamma trodde att barnen kanske skulle kunna gå på mitt körkort, men vi visste inte säkert, så jag tänkte att det inte kunde skada att ta en bild på oss på den svenska sidan först, ifall någon tvivlade på att mina lintottsungar inte är syriska flyktingar...
När vi stod i kö för att köpa biljetterna frågade en pappa före mig i kön om hans barn behövde egna id:n, men det gjorde de inte, så det var lugnt, så vi kunde åka.
Alfred kände igen sig på båten när vi kom ombord, för han har ju åkt några gånger förut - tjejerna var med en sväng över i somras, men det tror jag inte de hade några minnen av. Men de tyckte det var väldigt spännande att åka "den stora båten".
Vi köpte lite mellanmål redan på vägen över: kexchoklad och dinosauriekex.
Först gick vi förbi huset där mamma bodde för några år sen, sen gick vi ett varv i stan innan vi bestämde oss för att äta lunch på mammas gamla stamställe Amici Miei, där hon känner den italienske ägaren. Det är hans son som driver restaurangen nu, och han verkade inte det minsta förtjust i barn, men det brydde sig Lilly och Flora inte om - Lilly började direkt kalla honom "min kompis", som hon gjorde med kyparen Christos på Kreta, och de jobbade hårt på att charma honom, men utan större resultat till en början. Efter att pappan kommit och pratat lite med oss och gett barnen varsin klubba lyckades Flora och Lilly till slut få sonens uppmärksamhet efter att de suttit och viftat med klubborna och ropat "titta!" en bra stund. :) Att få i barnen mat gick dock lite sämre, men de åt lite av varandras och mammas mat, så till slut blev de väl hyfsat mätta - men jag fick i alla fall bekräftelse på att det var extremt rätt val att ta all inclusive när vi var på semester, för att betala mat för de här ungarna alltså...
Vi hade tänkt gå till ett nytt akvarium i stan, men lunchen tog sån tid att vi struntade i det och istället gick och köpte lite småprylar och tog sen färjan tillbaka till Helsingborg för att åka till mormor en stund. Vi fick visa leg för en vakt på den danska sidan, men när vi kom till Sverige blev vi ändå mötta av först två poliser som kollade leg igen, sen en polis med knarkhund, och sen 2-3 poliser och 2-3 tulltjänstemän... Gode tid, vilket resursslöseri! Kunde vi inte lagt de där pengarna på faktiskt flyktingmottagande istället?
Nästan direkt när vi kom till mammas lägenhet klädde Lilly av sig för att bada badkar (vi har ju inget hemma), och efter att alla badat en stund bänkade de sig i soffan framför tv:n.
När vi var på väg hem (lite för sent, för det hade börjat bli mörkt och jag hade behövt mina glasögon för att se skyltarna lite bättre...) var jag så glad för att vi hamnade i Landskrona och inte nånstans utanför Malmö, för att ha min mamma på bara 20 minuters avstånd är en sån otrolig lyx! Barnen älskar att kunna träffa henne oftare än förut och jag är så oerhört tacksam för alla hjälp jag får av henne. När vi till slut lyckats få Lilly på gott humör igen efter att hon väckts från sin sena tupplur i bilen ville tjejerna ringa mormor, och direkt när hon svarade i telefon ropade Flora: "Äka di!!" :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar