Syster, jobb och siffror

Oj oj, det är mycket idag. Först och främst: min döda storasysters födelsedag. Älskade älskade syster vad jag saknar dig!

Och så det där som jag har mumlat om i två dagar: jag har råkat få ett jobb! I tisdags blev jag ju bjuden på lunch av vd:n på en reklambyrå i Malmö som jag kontaktat angående frilansskribentuppdrag. Som jag nämnde redan i tisdags kväll ringde han upp mig om ett uppdrag på kvällen, och igår ringde han igen och idag har jag varit och träffat både honom, några fler på byrån och kunden: jag ska bli operativ projektledare (typ produktionsledare) för en ny kund, på halvtid som frilans, till att börja med från och med nu och till slutet av juni, och sen får vi se. Eventuellt kommer jag även kunna få skriva lite "vardagscopy" för den kunden, och kanske även hjälpa till med copy för andra uppdrag.
Det känns ärligt talat lite läskigt, för jag hade ju bestämt mig för att jag inte ville vara produktionsledare igen, men när han gav mig ett så bra erbjudande (flexibla tider, jag får jobba hemifrån) och jag inte har så mycket annat så kunde jag inte tacka nej. Och förhoppningsvis kommer jag trivas bättre med det när jag bara har en kund och inte flera olika samtidigt som slåss om min tid och uppmärksamhet, som jag hade när jag jobbade innan föräldraledigheten.
Men oj vad det snurrar i huvudet nu: allt har gått så oerhört fort, och det är så mycket att ta in och jag börjar på stört, så just nu känner jag mig helt däckad.
Tjejerna får börja gå på förskolan på måndagar också nu, för just måndagar vill chefen att jag ska vara med på veckomöten på kontoret, och jag tror att det kommer kännas mindre stressigt att ha tjejerna på förskolan varje dag också - plus att de brukar vilja följa med på måndagarna när Alfred åker dit, så förhoppningsvis kommer det vara roligt för dem.
Så, nog om det, och lite om att våra döttrar börjat intressera sig väldigt mycket för bokstäver och siffror (Lilly mest). Vi har bokstavsmagneter som hängt i en påse i lekrummet, men som någon plockade fram en dag, så nu sitter ett gäng av dem på kylskåpet, och Lilly har full koll på vilken bokstav som är hennes, Floras, Alfreds, min och pappas (första bokstaven i våra respektive namn alltså). Flora vet hur man säger både L, F och A, men annars är hon inte riktigt lika intresserad än. Räkna tycker de är roligt båda två, men Lilly vill inte riktigt lyssna på när vi försöker lära henne att räkna i rätt ordning, för hon har sin egen ordning: "ett, tå, te, åtta, nio, hem". Lika varje gång, så hon har bestämt sig för att det är så det ska vara.
Flora har slutat säga "Alfi" till Alfred, och säger numera "Alfee", eller ibland "Alflä" och sträcker ut tungan på slutet i sina försök att få till ett R.
Nu får jag inte till något bekvämt slut på det här blogginlägget, för nu är det dags för middag, så jag klipper här. Hej hej!