Strandpremiär!

Äntligen strandväder idag!! (Fast oh så dåligt samvete jag fick nu ikväll när jag såg att jag slarvade när jag smorde in Lilly så båda hennes axlar är röda... Dåååålig mamma!!)

Jag har gått omkring och känt mig lite småsur av och till på sistone, och det har nog varit för att vädret har varit så störigt (har det varit soligt har det ju varit kallt och blåsigt), men idag när vi äntligen kunde vara på stranden kände jag mig mycket gladare. Plus att jag hade tid att prata lite ensam med Emil och sen dessutom fick ligga och sola alldeles ensam en hel timme och ta det lite lugnt. Men innan de andra gick hem var barnen och tittade lite i en hink med krabbor som en familj bredvid oss hade, och mamman sa till Alfred att han kunde få vara med när de skulle släppa ut dem i havet igen, och en stund senare kom de två rätt så stora pojkarna och frågade om vi skulle med och titta, och jag tyckte det var så gulligt att de brydde sig om att säga till Alfred!

Vi har ju tur som är lediga så mycket i år igen att vi kan vänta på att vädret ska bli bättre, men schöven vad deppigt det är när man bara har några få veckors semester och vädret är dåligt flera veckor i sträck!

På eftermiddagen åkte vi in till Lysekil och gick en liten promenad i ett gammalt kvarter som var superpittoreskt. 

Emil och Arvid och jag och Flora.

Blomsterflickor. 

Sen åt vi middag på Norra Hamnen 5, där jag och Christopher och barn/barnen ätit en gång per sommar de senaste fyra åren. Det var förstås lite mer kaos i år med fem barn som inte satt still (plus att vår servitör glömde bort Christophers mat), men jag tycker det gick rätt bra ändå, och maten var god.

Imorgon åker Emil & co igen, så då blir vi ensamma här, och vädret verkar fortsätta vara fint i några dagar till, så imorgon blir det full UV-mundering på Lilly och så ner till stranden igen (och träna Flora på att inte vara livrädd för att nudda sanden).

Försäkringsbolag och promenad

Vi bytte plåster på Alfred idag, och det var tydligen ganska roligt!

Jag ringde vårt försäkringsbolag If också för att anmäla skadan, för jag hade lärt mig i tvillinggruppen att man kan få ersättning för missprydande ärr - jag hade inte trott att man kunde få ersättning för nåt sånt litet som att man bara ramlar och slår sig själv, men det kan man tydligen. Och mycket mer än jag kunde föreställa mig dessutom; den minsta summa man kan få med vårt försäkringsbelopp är 15 000:-, som sätts in på barnets eget konto (så inte föräldrarna kan sno åt sig dem - hon jag pratade med sa att om han blivit biten av en hund eller om jag hällt kokande vatten över honom kan summan bli så stor som ett basbelopp, som är runt 44 000:-, och då ska pengarna kontrolleras av överförmyndare. Bra det, så inte galningar får för sig att skada sina barn för försäkringspengarna...). Jag passade på att anmäla Floras läpp också, där hon bet sig när hon ramlade första dagen i huset, för det syns fortfarande tydligt nu en månad senare. 

De ville inte se några foton nu och sa ingenting om att läkare behövde skriva intyg (jag berättade ju hur båda incidenterna gått till och att vi inte åkt till läkare för någon av dem), och det enda som ska göras är att de hör av sig om ett år och vill då se bilder på om det är tillräckligt vanprydande för att berättiga ersättning - vilket jag förstås hoppas att de inte är. 

Jag fick dock veta i tvillinggruppen att Trygg Hansa kräver läkarintyg, och det var ju intressant eftersom deras barnförsäkring allmänt verkar anses vara den bästa - här är ju If definitivt enklare och bättre för försäkringstagaren. 

Emil med familj är ju här, och vi gick en promenad på eftermiddagen. De hade med sig vår City Select-vagn från Landskrona, så vi hade två tvillingvagnar och fem barn, men tänkte att det löser väl sig med ståbrädan och att vi bär nån korta stunder. Istället gick vi större delen av den en timme långa promenaden med bara en enda unge i vagn (Alfred, för han somnade - alla andra hade vilat tidigare), för det var tydligen inget kul att åka. Lilly totalvägrade vagn hela vägen och gick snabbt som en iller i Alfreds fyra storlekar för stora skor (de enda hon vill ha på sig för tillfället)!

Hon har haft Emil som favorit hela dagen.

Nu sover Flora och Lilly och Hilding och Arvid, men Alfred tänker tydligen inte somna, så jag ligger i sovrummet och lyssnar på hur trevligt de andra har därute. Inte för att det inte är mysigt att vara med Alfred, men... Lite snabbare läggning hade ju inte skadat. 

Spräckt ögonbryn

Vid femtiden i eftermiddags, två timmar innan vi väntade besök av Emil och Sofia och deras barn Hilding och Arvid gick vi in från trädgården och skulle sätta oss i soffan. Alfred kom springande, snubblade på mattkanten och ramlade med pannan rakt på soffbordets kant. Christopher fångade upp honom, jag satt med Lilly i knät, och Christopher sa "åh nej!", jag tittade ner och såg att det rann blod ner i pannan på Alfred. 

Jag satte ner Lilly och rusade och hämtade en tygtrasa  och hushållspapper, Christopher tog bort sin hand som var helt blodig och tryckte trasan mot Alfreds vänstra ögonbryn och jag fick torka bort blod från golvet och Alfreds ljusa hår. 

Efter några minuter vågade vi lätta lite på trasan och titta hur illa det såg ut, och då hade blödandet faktiskt lugnat ner sig och vi kunde se att det var ett ungefär två cm brett jack, men hur djupt det var var svårt att se. Jag hämtade ett plåster och satte på och Christopher ringde sin pappa för att fråga om han kom ihåg rätt i att en granne var läkare. Vi är ju mitt ute på landet här, och det är en bit att åka för att komma till ett sjukhus. Grannen visade sig vara urolog, men vi tänkte att han nog ändå kunde ge ett utlåtande om ifall Alfred behövde sys. 

Lång historia kort: vi fick veta att just över ögonbrynet är ett "bra" ställe att slå sig på, det läker bra och behövde inte sys, och som tur var hade han lite riktig sårtejp som han satte på. Och Alfred sa att det inte gjorde ont längre, och så fick han titta på Bolibompa och äta en klubba med jordgubbssmak, och Flora satt och klappade honom på armen, så allt gick bra ändå. 

Men usch ändå alltså, skräcken över att sånt där ska gå illa!

Nu har vi alla ätit middag och fått barnen i säng, och Emil och gänget stannar ett par dagar, mycket trevligt!

Lysekil

I förmiddags körde vi en stresspackning av det vi tänker att vi behöver för en dryg vecka i Christophers familjs stuga i Lysekil, och jag hittade min systerdotter Stellas gamla baddräkt och UV-dräkt. Flora älskade den lilla baddräkten och Lilly ville prova UV-dräkten men blev sen sur och la sig på golvet när jag skulle fota (hennes nya grej), så Flora la sig glatt bredvid. 

Sovande sommarbarn i bilen: skrubbsår på knäna och solbrända händer. 

Annars har Lilly plötsligt slutat gilla att åka bil och skriker och försöker åma sig ur bältet när hon inte sover. Mycket jobbigt - tur att vi sällan behöver köra längre sträckor än två timmar numera. 

Väl framme, mathandlade och lunchade gick vi ner till stranden och kände på vattnet, grävde i sanden och hälsade på Christophers barndomsvän Marcus. Lilly blev blöt men brydde sig inte, Alfred blev kompis med en manet ("Jag tror den gillar mig! Den simmade efter mig!") och Flora tyckte vattnet var lite läskigt. 

Nu ser vi fram emot väderprognosens supersommar i veckan!

Att vara mamma

Jag kan fortfarande knappt fatta att jag (vi) har gjort de här tre små människorna - det blir snarare mer abstrakt ju längre tid det går från det att de kom ut ur min mage.

När Alfred far omkring och ropar "mamma!" och berättar de mest lustiga saker, när Flora och Lilly pekar på mig och säger "mamma" och klappar mig med sina små mjuka händer - det känns på ett sätt som det naturligaste i världen, och jag har liksom svårt att få ihop mina minnen av mitt liv utan barn för att det känns som att jag alltid har haft dem, samtidigt som det är så märkligt att det är mina egna barn (och lägg till detta det extra overkliga att vi har fått tvillingar!).

Jag är alldeles för trött idag för att utveckla det här närmare, det var bara en tanke som slog mig igen - den gör det ibland... Jag tog också en massa superfina bilder på barnen idag, för tjejerna hade på sig klänningar som min storasyster sytt, vilket innebär att de är uppemot 15 år gamla, men jag orkar inte riktigt gå igenom och fixa till dem ikväll, så det får bli en annan dag.
Imorgon åker vi till Lysekil, en vecka försenade eftersom Christopher varit tvungen att jobba en massa, så då får min mamma äntligen lite semester. Hon kommer säkert sakna barnen, men hon kan nog behöva lite ledigt, eftersom vi utnyttjat henne som både nanny och hushållerska, helt skamlöst i flera veckor. Hon brukar säga att hennes väninnor tycker hon är galen, eftersom de blir helt slut av att träffa sina barnbarn i bara någon dag...

Jordgubbsplockning

Idag har jag varit ute och ränt hela dagen känns det som (men vid närmare eftertanke var det bara typ en halv arbetsdag; från 13 till 18.30. Gode tid, hur ska jag klara av att jobba heltid och vara ifrån mina barn så länge sen?!): först var jag och Alfred på stan och gjorde en massa ärenden - vi var på inte mindre än åtta olika ställen.

Vi tog en liten lunchpaus och hade en supermysig picknick (m-hm) på en gräsplätt utanför mataffären Hajen, med korv och glass - fast Alfred började frysa så vi fick äta glassen i bilen.

Sen var vi bara hemma och vände och lämnade maten vi handlat och gick på toa, sen åkte vi igen, för att plocka jordgubbar. Tjejerna hade faktiskt sovit nästan hela tiden vi var borta första gången, så jag tror inte de hann sakna oss så hemskt mycket - hoppas jag. Både Christopher och mormor var hemma med dem, så det gick ju ingen nöd på dem.
Vi fick ihop precis tio liter (Alfred hjälpte till en stund, sen lekte han med pinnen med flaggan som man ska flytta efter var man plockat), och när vi kom hem kokade jag tre stora burkar jordgubbssylt, och tjejerna fick äta hur många de ville.

Och så fick de förstås några med grädde till efterrätt. Flora åt faktiskt grädde igen, vilket hon vägrat i flera månader, och det var ju jättebra att hon gillar det igen, så hon kan tjocka på sig lite, den lilla spinkisen.

Och sist en bild på den där spiraltrappan som jag nämnt några gånger, och som tjejerna verkar älska - de ska absolut med ner så fort någon ska gå på toa, och de går så försiktigt i den. Vi har ändå satt en spjälsängssida som grind ovanför nu så de åtminstone har ett litet hinder för att ta sig ner, och för att de inte ska råka ramla ner om de leker lite för nära. Här är det Lilly som är så nöjd över att få gå i den.

Uppdatering om gluten

Som jag skrev är jag skeptisk till det här med att utesluta gluten ur sin kost utan läkares inrådan, och eftersom jag skrev mitt förra inlägg utan att ha googlat ordentligt (åh, jag älskar ju Google så mycket!) så måste jag nu komma med en uppdatering: det är inte sant att mängden gluten i vete har ökat. Jag hittade en bloggpost som faktiskt läst en forskningsrapport i ämnet, och där har de inte hittat några belägg för att mängden gluten ökat.
Sen kan det säkert hända att vi äter mer gluten än vi mår bra av, och kiropraktorn pratade om att gluten tar sig igenom nån barriär i hjärnan och allt vad det var och att det möjligtvis kan hjälpa sjukdomar som Alzheimers, Parkinsons och MS på traven, men det orkar jag inte googla just nu. Klart är i alla fall att jag tror mest på en balanserad och varierad kost, och dessutom att jag älskar både pasta och att baka (och äta) kakor, så det kommer definitivt inte bli någon glutenfri kost för mig. Möjligtvis att jag kan tänka mig att dra ner lite på det, men utesluta det? Icke.
Och så ber jag om ursäkt för att jag varit med och spridit felaktig information om gluten!

Ny kiropraktor och klänningshopping

Idag var jag hos kiropraktorn Martin i Varberg. Han kändes ruskigt bra, men var annorlunda mot min vanliga kiropraktor Henrik i det att han bara kände igenom mig och gjorde några justeringar och sen var det klart - Henrik brukar alltid massera också, vilket ju är mycket trevligt. Men dagens justeringar gav åtminstone direkta resultat: jag hade mindre styrka i vänster ben än i höger vid en viss rörelse (tydligen vanligt efter graviditet, nåt med bäckenet), och efter ett ordentligt tryck i ljumsken var benen lika starka, och efter ett väldigt obehagligt tryck in under revbenen släppte nån sorts stresspänning i nacken. Och så fick jag veta att jag bör äta mindre vete pga gluten (jag är skeptisk mot att folk slutar äta gluten på eget bevåg, men Martin berättade att från att vetemjöl bara innehållit några få procent gluten fram till 1953 innehåller det nu 60-70% (tror jag det var han sa) för att det modifierats för att bröd ska hålla längre och vara fluffigare, och så mycket gluten har de flesta av oss svårt att hantera) och att jag andas fel. Så jag ska träna på att andas så bara magen och inte bröstkorgen rör sig - lite oklart varför, inser nu att jag inte frågade tillräckligt om det, men jag får väl testa. 

Sen åkte vi till Kungsmässan i Kungsbacka hela högen för att shoppa på Zara - vi var på jakt efter en enfärgad kofta till Alfred, och efter att ha kollat H&M, KappAhl, Lindex och några nätbutiker utan resultat hittade jag en fin på Zara. Kollade såklart vidare på hemsidan och hittade huuuur många fina klänningar som helst, och både jag och Christopher började fundera på varför vi inte shoppat på Zara på flera år. Vi kom fram till att det var för att deras barnkläder var dyrare än de stora kedjornas när Alfred var liten, men nu insåg vi att det inte är så hemskt dyrt ändå. Och när vi kom dit idag hade de dessutom inlett sin rea, så allt vi redan spanat in på nätet var nedsatt! Vi hittade inte allt vi tittat på tyvärr, men jag lyckades ändå köpa fem klänningar (och sen beställde vi lite till på nätet när vi kom hem...), två koftor till Alfred och supersöta skor till tjejerna. Vi var däremot duktiga och hängde tillbaka de två klänningarna vi tagit till dem först, för vi insåg att de faktiskt redan har löjligt många klänningar (till skillnad från mig, som verkligen BEHÖVDE fem klänningar till, såklart).

Två av mina nya: en jobbklänning och en släktträffsklänning (för den vi ska ha i slutet av juli).

Och en alternativ släktträffsklänning (den är veckad på ryggen, det är därför jag vikt den så konstigt för att det skulle synas lite) och en solklänning. Sen köpte jag en enkel svart med djup v-ringning också, som jag inte fotade. Det syns ju inte så bra hur de ser ut när de ligger såhär, men om nån vill se dem bättre så hojta till i kommentarerna så kan jag modella dem! :)

Vi var borta till tjugo i åtta, men eftersom vi har det så lyxigt här så kom vi hem till dukat bord - tack mamma!

Barnen var inte så förtjusta i maten ikväll tyvärr, så mormor mutade Alfred med en glass till efterrätt om han åt upp (funkade), och Flora och Lilly fick gröt. Flora åt glatt själv, men Lilly ville inte, så jag frågade om jag skulle mata henne. Hon skakade på huvudet. "Ska mormor mata?" Nä-ä. "Ska pappa mata?" Nope. "Ska Alfred mata?" Lilly tänkte en sekund och nickade sen. Alfred har aldrig matat henne förut, men jag övertalade honom att prova, och Lilly gapade glatt. Så gulligt! (Och sen åt Flora upp resterna.) Jag ser en ljus framtid här med min lilla hjälpreda.

Igen!

Idag hade jag tänkt att vi skulle åka och plocka jordgubbar på ett ställe där de äntligen startat självplocket igår. Men så vräkte regnet ner hela dagen från lunchtid till sextiden, så det blev inget med det. Men på torsdag har de öppet på eftermiddagen igen (vi hinner aldrig iväg på något på förmiddagarna), så vi får göra ett nytt försök då.

Istället fick vi roa oss inomhus idag (men vi var ute en stund så barnen fick plaska i vattenpölar förstås - och ramla och bli dyngsur och ledsen, i ett barns fall), till exempel i en fåtölj:

Och med hjälp av mormor:

Alfred fick lite tid att träna med sin tennisställning på kvällskvisten också, och sen gick alla tre barnen runt i trädgården och pekade ut mördarsniglar så mormor fick klippa dem och stoppa i plastpåse.

Nu har plötsligt båda tjejerna lärt sig att säga "Igen!" - så nu ikväll till exempel, när jag lade dem (jag har lagt Alfred de senaste kvällarna) och jag läst färdigt boken sa de "Igen!" så då var det bara att läsa igen. :) Flora hjälpte till att bläddra, och Lilly låg och nickade och skakade på huvudet där det passade i boken.
Sen låg båda och krånglade och kravlade runt ganska länge, och plötsligt lade sig Lilly på min arm och höll upp handflatan framför mitt ansikte. Det var någon gång som jag pussade hennes handflata och hon tyckte det var så roligt att hon gör det ibland, just när hon ska sova; håller fram först ena handflatan så jag ska pussa den och sen den andra, och så gärna några rundor till. Efter det skulle vi pussas, säkert 20 gånger. Jättemysigt!
Min rygg är förresten bra igen sedan igår morse, men jag har faktiskt bokat en tid hos en kiropraktor här i Varberg imorgon ändå, för säkerhets skull - kanske kan han göra så att jag inte pajar ihop för fort igen. Mamma har varit hos honom några gånger och rekommenderat honom för flera släktingar som också tyckt att han är bra, så jag hoppas han kan duga som ersättning för min käre kiropraktor som jag lämnat efter mig i Stockholm.

20 månader idag!

Idag blev våra små tjejer 20 månader! Det innebär att det bara är två månader kvar på min föräldraledighet... Huga.

En bild Christopher tog på Lilly härom morgonen, när hon absolut inte ville bli av med sin nattblöja. Hon är min lilla butterkaka - hon kan se så sur ut!

Och Flora är världsbäst på att se glad ut (också Christophers bild).

De är så stora nu! De är så kloka och förstår allt vi säger, och kan göra sig förstådda med gester, miner och ord (när de vill ha något på matbordet till exempel pekar de och skakar på huvudet om vi försöker ge dem fel sak, och nickar och blir glada när vi hittar rätt).
De tränar supermycket på att gå i trappor nu när vi är i stugan, för här är det trappor lite varstans och vi har inga grindar. De är så duktiga och försiktiga och håller i sig i räcken eller i våra händer, och känner de sig osäkra sätter de sig ner och tar sig ner sittandes ett trappsteg i taget.
De har också blivit lite busiga: de testar att slåss ibland, och när vi säger till så fortsätter de testa - Flora får en alldeles speciell min där jag ser hur kugghjulen i hjärnan snurrar i full fart över vad hennes nästa steg ska bli, så det gäller att vara med och sätta stopp. Lilly å sin sida brukar bara fortsätta bränna på när vi säger stopp, och blir jättearg och ledsen när vi hindrar henne.
Det är fortfarande Lilly som säger flest ord, och några av dem som hon kan som jag glömde när jag skrev härom dagen är akta, varmt, nappar, Maja ("Manga" med mjukt g), vagnen, mat, pang, tappa, posten, min ("mant"), ja. Och Flora sa "ma" när hon ville ha mjölk nu ikväll, så hon kommer nog igång och ifatt snart. Hon kommer nog däremot inte komma ikapp i storlek på länge i alla fall, jag tycker det skiljer ännu mer på dem nu i både storlek och längd. För tillfället äter båda bra åtminstone, och det är ju huvudsaken.
De har full koll på det mesta - de pekar ofta på saker och säger vem de tillhör av mig, pappa och mormor, eller så hämtar de skor åt oss och vet precis vem som ska ha dem.
De älskar fortfarande att amma, men de senaste två dagarna har de inte fått mer än när de kommit in till mig på tidiga morgnar, för igår morse gjorde det så hemskt ont i mitt högra bröst när de åt. Jag googlade och kom fram till att jag kanske fått svamp i bröstet, eftersom jag ju såg härom dagen att Flora var vit på insidan av läppen, och då läste jag att om det var torsk kunde det sprida sig till bröstet. Och nu hittade jag en sida på Amningshjälpen där det stod att svamp i bröstet kunde yttra sig som vita fläckar (och det hade jag ju härom sistens) och strålande smärta. Eftersom det var söndag och jag inte kunde åka till en vårdcentral testade jag ett av tipsen de gav: att smörja in bröstvårtorna med citronsaft, så det gjorde jag en massa gånger under dagen, och så tog jag vichyvatten på Floras läpp några gånger också. Redan i morse kändes det bättre, så jag har fortsatt med citronsaft idag. Men dels på grund av smaken, dels för att jag ville låta bröstet vila, har de inte fått amma på dagarna, och det har ju varit rätt skönt ärligt talat. Jag har ju fått tillbaka mensen nu ändå, så nu har jag inga egoistiska skäl att fortsätta amma längre... Men på morgnarna är det skönt att få dem att somna om lätt - de senaste dagarna har jag fått väcka dem vid 9-tiden, det är så lyxigt att jag nästan får dåligt samvete över att vi sover för länge.

Idag fick Alfred hänga med min morbror Bernt alldeles ensam en stund - han hade jätteroligt!

Och sen åkte jag och han in till stan och köpte en tennisträningsställning (tror jag den kallades, typ) där han kan leka ensam ibland - fast idag ville Lilly vara med och då blev det en massa bråk om vem som skulle ha vilket rack och bollen knockade henne och jag vet inte allt... Ibland leker de så bra tillsammans alla barnen, men ibland blir jag så trött på allt gap och skrik att jag bara ger upp och tänker att de får hållas tills nån får ont, typ. Syskonbråk och syskonkärlek går väl hand i hand, antar jag. Älskar varann, det gör de i alla fall, och det är så underbart att se! Alfred pussar och kramar sina systrar jätteofta, och de visar också tydligt att de älskar honom. Så lite bråk får vi väl leva med, även om vi gör vårt bästa för att förhindra det.

Tröttis

"Mamma, jag försöker hålla ögonen öppna..." <3

Duvorna och ryggen

Titta! Här är våra små duvor! De har gått omkring i trädgården större delen av dagen idag, helt orädda för oss. Jag vet inte hur länge skogsduvor lever, måste kolla det, för jag undrar om det kan vara samma par som har varit här flera år tidigare. Nu har jag googlat och inser att det nog inte alls är skogsduvor utan ringduvor, och de lever allt från tre till tretton år, så det är möjligt att det är samma och att de blivit vana vid oss.

Nu över till följetongen om min rygg! Jag fick komma tillbaka till Ingrid idag på förmiddagen, och Alfred ville med för att leka med Lisa och Olle, men det blev att hela familjen fick åka med för att tjejerna inte ville släppa iväg mig. Ryggen kändes lite bättre redan när jag vaknade, och efter Ingrids behandling kändes den nästan bra! Jag var fortfarande lite sned, men mycket mindre i alla fall.

Det har blivit lite värre under dagen, men inte på långa vägar så illa som igår, och det har mest varit trötthet längre upp än smärta i ländryggen, så jag tror det kommer bli bra snart.

Alfred stannade och lekte med Lisa i någon timme, sen åkte de ner till stranden på vår gata för att fiska krabbor, och sen var Lisa hos oss ett tag. Här leker alla barnen flygplan tillsammans.
Sen kom även grannsysslingen Maja hit och tog över lekandet när Lisa skulle hem, så vi har haft full rulle hela dagen. Vädret har varit soligt och fint ungefär halva dagen, men väldigt blåsigt och rätt kallt mellan varven. Första försöket på stranden vid krabbfisket var alldeles för isande kallt för att bada, men lite senare på eftermiddagen gick jag ner och tog ett snabbt dopp.
Våra små tjejer utvecklas så det står härliga till här nu, men det berättar jag mer om när de blir 20 månader i övermorgon!

Midsommarafton!

Midsommaraftonen började alldeles utmärkt: vi sov till lite efter åtta (jag sov med Flora, och Lilly kom inte in till oss förrän efter sju nån gång), det gjorde inte ont i ryggen när jag låg ner och när jag vaknade var jag nästan inte sned längre!

Tyvärr höll det inte i sig mer än en liten stund, och sen började det göra svinont igen, och idag gjorde det ont högre upp i ryggen också, men det kändes mer som trötthet av att gå som Quasimodo och försöka hålla mig upprätt - jag har alltid svankat mycket, men nu kan jag inte det, utan istället putar magen ut och rumpan in och jag går och knäar och lutar mig lätt framåt. Igår var det inga större problem att gå även fast det gjorde ont, men idag har det varit så fruktansvärt jobbigt att ens stå upp, så jag har varit tvungen att sitta och ligga mellan varven.

På förmiddagen klippte jag i alla fall Alfreds hår efter att han duschat med mig, och det blev bra, och han var duktig och satt still precis så länge som det behövdes. Tjejerna ville verkligen inte duscha och jag orkade inte bråka med dem om det idag när jag är så klen.

De lekte med nya trädgårdskorgen som vi köpte igår - den kommer nog användas mer till lek än jobb, men det anade jag redan när jag valde den.

När vi bytt om för midsommarfirandet på stranden försökte jag få på barnen blomsterhårskenorna mamma köpt åt oss, och de blev så söta, men alla slet av sig dem direkt, och jag fick kämpa för att hinna ta kort på dem ens.

När de får titta själva i mobilen går det lättare att få ta kort. Här är Flora.

Som sen gick och pussade sin syster. :)

Men Lilly var lite butter. Fast hon tyckte det var lite roligt att ta ungefär femtio självisar.

Vädret hade varit fint hela dagen; varvat sol och mulet, men tjugo i fyra (firandet på stranden började fyra) öppnade sig himlen och regnet började vräka ner. Det lugnade sig typ två minuter i fyra lagom tills vi fått på hela gänget regnkläder.

Jag hade på mig en bylsig klänning (väldigt fin dock) för att det inte skulle synas att jag är sned och går och kutar, och så blev det tre nyanser av gult på grund av regnet.

Alfred skulle få fiska i fiskdamm, och då ville förstås Lilly också.

Och Flora fick också, men ville ha pappas hjälp.

När firandet var slut, vi hade minglat med släkten och jag inte pallade att stå upp längre gick vi hem, och jag hängde mot altanräcket och tittade på när barnen jagade bubblor i trädgården.

Och nu har även tjejerna börjat hoppa i soffan, som Alfred haft som favoritsysselsättning här i flera år.

Innan läggdags stod barnen i fönstret vid soffan och tittade på en skogsduva i trädgården. Vi har ett skogsduvepar som tydligen bor vid vårt hus, och ibland sitter de på vårt altanräcke och myser och pussas. Igår hade de värsta triangeldramat där de satt och pussades (eller vad de nu gör när de tar näbbarna mot varann) och jag tror att de till och med parade sig lite snabbt, men sen kom en tredje fågel och började bråka tills de flög iväg. Det är väldigt gulligt det här med trogna fågelpar, tycker jag.
Och gulligt är det förstås också att även Flora har lite lockar i nacken. :)
Nu är det en av mina favoritfilmer på tv - den går typ jämt, men nu var det länge sen jag såg den: "Forgetting Sarah Marshall" ("Dumpad") - väldigt rolig och lättsam. Så hej då!

Shopping och släktbehandling

Tjejerna fick på sig finklänningar, jag bet ihop och mamma fick köra bilen, och så åkte vi till Ullared. Anledningen till att vi åkte idag trots ryggskottet var att jag tänkte att det antagligen är lugnare där nu innan midsommar, och det hade jag nog rätt i, för det var helt okej: nästan tomt i Kaffebaren där vi åt lunch och bara två personer före oss i kön när det var dags att betala.

Vi tog två vagnar eftersom de inte har några tvillingvagnar (jag frågade i tvillinggruppen på vägen dit, så behövde vi inte springa runt och leta och fråga - man får svar på allt i den där gruppen, hur bra som helst!).

Tjejerna var superduktiga: de ville förstås inte sitta i vagnarna hela tiden, men när jag bar dem ibland och mutade dem ibland så gick det  bra ända tills vi var nästan färdiga. Jag hade med några små russinaskar, köpte klämmisar vid lunchen och hittade världens bästa snacks i butiken till nästan halva priset - de här:

Vi köpte såna på ICA i Landskrona och barnen älskade dem - de smakar ungefär som ostbågar, och finns i smakerna ketchup, ost och salt. Där betalade vi 16:95 för en påse, och på GeKås 8:95, så jag köpte 6 stycken. :) En av dem gick nästan åt i butiken - även jag tycker de är svingoda.

Vi hade tänkt köpa sill till imorgon, men sillutbudet sträckte sig till senapssill, löksill, matjes och inläggningssill så vi får nog åka till stan och handla imorgon förmiddag också. Tjejerna roade sig med att försöka få i varsitt äpple i varsin påse medan jag vägde lite grönsaker vi köpte. Men det här med att åka dit med barn är förstås jobbigt: jag har nog aldrig tagit mig igenom alla avdelningar på varuhuset, och butikerna utanför är ju bara att glömma att hinna/orka igenom. Men skulle jag gå utan barn skulle jag nog göra åt ännu mer pengar, är jag rädd. Det finns ju oerhört mycket skräp och fula grejer där, men också en hel del bra om man letar.
Jag gjorde åt 1 690:- på jag vet inte riktigt vad idag... Lite kläder till barnen (hela tjejavdelningen är så rosa att man nästan får ont både i ögonen och i jämställdhetsnerven, men vi lyckades hitta några enstaka plagg som inte var rosa...), två mjuka bh:ar till mig, en kabelvinda till nya el-trimmern i Landskrona, ett helt gäng paket Colour Catcher till tvätt (lite drygt 20% billigare där än i vanliga butiker - allt är ju inte billigare i Ullared, men en del saker är det), lite för många leksaker, mest till Alfred, lite soppåsar och sånt och en stor plastbytta att lägga ogräs och sånt i. Typ det.
När jag kom hem var jag helt slut i ryggen, och såg i spegeln att jag fortfarande var lika sned, och det gjorde så ont att jag faktiskt knappt orkade mer. Då kom jag plötsligt ihåg att min morbror Bills fru är pensionerad sjukgymnast och att de har ett massagebord i stugan här, och eftersom det är midsommarhelg nu och omöjligt att få tid hos en kiropraktor förrän tidigast måndag bestämde jag mig för att utnyttja släkten... Så jag ringde Ingrid och frågade om hon möjligtvis kunde tänka sig att hjälpa mig, och hon sa lite blygsamt att hon inte var säker på att hon kommer ihåg hur man gör längre, men att det var klart att jag fick komma.

Vi hade inte satt tillbaka Alfreds bilstol än, och eftersom han verkligen ville åka med och tjejerna satt kvar i sina stolar och sov så rotade jag fram Stellas gamla bilkudde eftersom vi bara skulle åka typ en kilometer på 30-vägar (jag hade ärligt talat för ont för att gå ens den lilla biten). Snart är det ändå dags för Alfred att få en framåtvänd bältesstol, och han tyckte det var spännande. :)
Ingrid var ju självklart ett proffs, och tänjde och böjde på mig, masserade och körde med nån sorts plastpiggs-vibrationsapparat som kändes jätteskönt, och efteråt var jag visserligen fortfarande sned, men hade ökad rörlighet åt sidorna. Jag fick lova att försöka att inte lyfta barnen ikväll (inte lätt, men det var typ okej om Christopher lyfter upp dem till mig och så bär jag bara utan lyft) och så får jag komma en gång till om det inte blir bättre under helgen. Jag älskar min släkt!
Under tiden jag låg där kom dessutom min kära kusin Beata med familj, så Alfred fick komma ut och leka med Olle och Lisa, och jag fick prata med Beata och klappa hunden Tessan och ha trevligt. Sen kom Christopher och hämtade oss, med tjejerna, för Flora hade pekat på dörren efter mig sen de kom tillbaka...
Det har tyvärr fortsatt göra fruktansvärt ont ikväll - det där med att man ska röra sig när man har ryggskott och inte ligga still vet jag inte vad jag tror om längre. Bättre blev det i alla fall inte av att gå hela dagen, men att ligga still är oändligt skönt. Jag hoppas Ingrids behandling gör att det blir bättre till imorgon åtminstone. Jag har i vilket fall fått en nyvunnen respekt för människor som lever med konstant värk - det är ju helt utmattande! När jag försökte göra Alfred i ordning för sängen var jag helt gråtfärdig och kände det som att jag inte kunde stå upp ens en minut till, för då skulle ryggen gå av. Tack och lov kändes det bättre när jag fick ligga ner vid nattningarna i alla fall.

Ullared

Jamen Ullared, ryggskott och tvillingar låter väl som en toppenkombination? Då kör vi!

Ledbrutna och eländiga

Vilken ledbruten och eländig samling vi har varit idag här hemma! Förmiddagen var det inget fel på (förutom att jag hjälpte en vän till mamma med hans nya PC som strulade - och PC när man vant sig vid Mac alltså... suck), alla var glada trots att regnet öste ner utanför, men nånstans vid lunchtid ville Alfred att jag skulle bära honom, och jag böjde ryggen lite för mycket och den lilla molande värk jag hade i ryggslutet knäckte till och blev till ett ryggskott.
När jag ett par timmars haltande senare drog upp min bylsiga långklänning och tittade mig i spegeln blev jag helt skärrad över att se hur sned jag är! Jag antar att det inte är optimalt att sova på tvären i en hård 120-säng flera nätter i rad...

Mamma har också fått ont i ryggen av att sitta på golvet och bära barn. Alfred började bli grinig runt lunch och klagade över ont i örat, så han fick en Alvedon till slut och blev gladare. Och Flora började också bli gnällig framåt eftermiddagen och storgrät mer eller mindre konstant i över en timme, tills mamma och jag bestämde oss för att ge även henne en Alvedon, för hon hade uppenbarligen ont någonstans utan att vi förstod vad det var. Sen satte jag henne i sele så hon fick vila lite (och den hårt spända selen stöttade upp min rygg lite, win-win), och efter ungefär en halvtimme var hon pigg och glad igen. Undrar var hon hade ont, om hon också har en släng av öroninflammation kanske?

Plötsligt hade vi i alla fall tre glada barn igen! Som pussades och kramades i soffan framför film på datorn.

Den enda som har varit glad hela dagen (och mest hängt med sin älskade mormor medan jag tagit hand om de gnälliga barnen) har varit Lilly. Vid middagsdags verkade hon dock ha fått nog av att ha varit snäll och glad hela dagen och började kasta grejer omkring sig, och Flora gjorde det också ungefär samtidigt. När vi säger åt dem när de gör något dumt slår de sig själva och varann också nu, och stirrar på oss för att kolla reaktionerna. Jag minns att Alfred också hade en period när han slog sig själv i huvudet, men jag minns inte riktigt vad vi gjorde och hur länge den höll i sig.
Lilly har förresten annars börjat gå uppför trappor utan att behöva hålla i sig i något nu, så duktig!
På tal om utveckling var det en i tvillinggruppen som idag frågade hur många ord andra tvillingar i 20-månadersåldern säger, och det var några som svarade att deras kunde runt 100 ord och pratade i treordsmeningar! Gode tid, där är vi långt ifrån än. Jag svarade: "Okej, då kommer jag här då för att väga upp lite mot genibarnen ovan. ;) Mina säger mamma, pappa, mommo, dä, apa, hoppa (=appa), tappa (=appa), mer och några till och härmar lite ord. Den ena säger "mommo dä" som enda tvåordsmening, Så inga hundra ord och treordsmeningar här inte, och de är nästan 20 månader. Språket är uppenbarligen inte det de prioriterat. :D"
Sen när jag började tänka på det lite mer kom jag på ett helt gäng ord till som åtminstone Lilly säger (och Flora har plötsligt igår och idag också börjat härma en massa ord vi säger), som "nä-ä" (hur kunde jag glömma det, hon säger det jämt!), "ta-ta" (tack-tack), ja, Bernt (riktigt bra uttal faktiskt, hon säger "Bennt"), mat, nånting som liknar "mjölk" - nu har jag förstås glömt de andra jag tänkte på nyss, men fler är det i alla fall. Så hon kan faktiskt ganska många ändå, och nu kommer det fler och fler hela tiden. Jag är inte orolig, jag vet ju att tvillingar ofta är lite senare, och nu när båda äntligen säger mamma är jag nöjd. ;)
Nu har Christopher kommit hem och alla barnen sover (Flora däckade precis när vi skulle äta middag, hon har feber igen - men vaknade efter en dryg timme och åt lite gröt och drack vatten plus har ammat), så jag ska också försöka lägga mig snart.