Tjejerna fick på sig finklänningar, jag bet ihop och mamma fick köra bilen, och så åkte vi till Ullared. Anledningen till att vi åkte idag trots ryggskottet var att jag tänkte att det antagligen är lugnare där nu innan midsommar, och det hade jag nog rätt i, för det var helt okej: nästan tomt i Kaffebaren där vi åt lunch och bara två personer före oss i kön när det var dags att betala.
Vi tog två vagnar eftersom de inte har några tvillingvagnar (jag frågade i tvillinggruppen på vägen dit, så behövde vi inte springa runt och leta och fråga - man får svar på allt i den där gruppen, hur bra som helst!).
Vi köpte såna på ICA i Landskrona och barnen älskade dem - de smakar ungefär som ostbågar, och finns i smakerna ketchup, ost och salt. Där betalade vi 16:95 för en påse, och på GeKås 8:95, så jag köpte 6 stycken. :) En av dem gick nästan åt i butiken - även jag tycker de är svingoda.
Vi hade tänkt köpa sill till imorgon, men sillutbudet sträckte sig till senapssill, löksill, matjes och inläggningssill så vi får nog åka till stan och handla imorgon förmiddag också. Tjejerna roade sig med att försöka få i varsitt äpple i varsin påse medan jag vägde lite grönsaker vi köpte. Men det här med att åka dit med barn är förstås jobbigt: jag har nog aldrig tagit mig igenom alla avdelningar på varuhuset, och butikerna utanför är ju bara att glömma att hinna/orka igenom. Men skulle jag gå utan barn skulle jag nog göra åt ännu mer pengar, är jag rädd. Det finns ju oerhört mycket skräp och fula grejer där, men också en hel del bra om man letar.
Jag gjorde åt 1 690:- på jag vet inte riktigt vad idag... Lite kläder till barnen (hela tjejavdelningen är så rosa att man nästan får ont både i ögonen och i jämställdhetsnerven, men vi lyckades hitta några enstaka plagg som inte var rosa...), två mjuka bh:ar till mig, en kabelvinda till nya el-trimmern i Landskrona, ett helt gäng paket Colour Catcher till tvätt (lite drygt 20% billigare där än i vanliga butiker - allt är ju inte billigare i Ullared, men en del saker är det), lite för många leksaker, mest till Alfred, lite soppåsar och sånt och en stor plastbytta att lägga ogräs och sånt i. Typ det.
När jag kom hem var jag helt slut i ryggen, och såg i spegeln att jag fortfarande var lika sned, och det gjorde så ont att jag faktiskt knappt orkade mer. Då kom jag plötsligt ihåg att min morbror Bills fru är pensionerad sjukgymnast och att de har ett massagebord i stugan här, och eftersom det är midsommarhelg nu och omöjligt att få tid hos en kiropraktor förrän tidigast måndag bestämde jag mig för att utnyttja släkten... Så jag ringde Ingrid och frågade om hon möjligtvis kunde tänka sig att hjälpa mig, och hon sa lite blygsamt att hon inte var säker på att hon kommer ihåg hur man gör längre, men att det var klart att jag fick komma.
Vi hade inte satt tillbaka Alfreds bilstol än, och eftersom han verkligen ville åka med och tjejerna satt kvar i sina stolar och sov så rotade jag fram Stellas gamla bilkudde eftersom vi bara skulle åka typ en kilometer på 30-vägar (jag hade ärligt talat för ont för att gå ens den lilla biten). Snart är det ändå dags för Alfred att få en framåtvänd bältesstol, och han tyckte det var spännande. :)
Ingrid var ju självklart ett proffs, och tänjde och böjde på mig, masserade och körde med nån sorts plastpiggs-vibrationsapparat som kändes jätteskönt, och efteråt var jag visserligen fortfarande sned, men hade ökad rörlighet åt sidorna. Jag fick lova att försöka att inte lyfta barnen ikväll (inte lätt, men det var typ okej om Christopher lyfter upp dem till mig och så bär jag bara utan lyft) och så får jag komma en gång till om det inte blir bättre under helgen. Jag älskar min släkt!
Under tiden jag låg där kom dessutom min kära kusin Beata med familj, så Alfred fick komma ut och leka med Olle och Lisa, och jag fick prata med Beata och klappa hunden Tessan och ha trevligt. Sen kom Christopher och hämtade oss, med tjejerna, för Flora hade pekat på dörren efter mig sen de kom tillbaka...
Det har tyvärr fortsatt göra fruktansvärt ont ikväll - det där med att man ska röra sig när man har ryggskott och inte ligga still vet jag inte vad jag tror om längre. Bättre blev det i alla fall inte av att gå hela dagen, men att ligga still är oändligt skönt. Jag hoppas Ingrids behandling gör att det blir bättre till imorgon åtminstone. Jag har i vilket fall fått en nyvunnen respekt för människor som lever med konstant värk - det är ju helt utmattande! När jag försökte göra Alfred i ordning för sängen var jag helt gråtfärdig och kände det som att jag inte kunde stå upp ens en minut till, för då skulle ryggen gå av. Tack och lov kändes det bättre när jag fick ligga ner vid nattningarna i alla fall.
Jag gjorde åt 1 690:- på jag vet inte riktigt vad idag... Lite kläder till barnen (hela tjejavdelningen är så rosa att man nästan får ont både i ögonen och i jämställdhetsnerven, men vi lyckades hitta några enstaka plagg som inte var rosa...), två mjuka bh:ar till mig, en kabelvinda till nya el-trimmern i Landskrona, ett helt gäng paket Colour Catcher till tvätt (lite drygt 20% billigare där än i vanliga butiker - allt är ju inte billigare i Ullared, men en del saker är det), lite för många leksaker, mest till Alfred, lite soppåsar och sånt och en stor plastbytta att lägga ogräs och sånt i. Typ det.
När jag kom hem var jag helt slut i ryggen, och såg i spegeln att jag fortfarande var lika sned, och det gjorde så ont att jag faktiskt knappt orkade mer. Då kom jag plötsligt ihåg att min morbror Bills fru är pensionerad sjukgymnast och att de har ett massagebord i stugan här, och eftersom det är midsommarhelg nu och omöjligt att få tid hos en kiropraktor förrän tidigast måndag bestämde jag mig för att utnyttja släkten... Så jag ringde Ingrid och frågade om hon möjligtvis kunde tänka sig att hjälpa mig, och hon sa lite blygsamt att hon inte var säker på att hon kommer ihåg hur man gör längre, men att det var klart att jag fick komma.
Ingrid var ju självklart ett proffs, och tänjde och böjde på mig, masserade och körde med nån sorts plastpiggs-vibrationsapparat som kändes jätteskönt, och efteråt var jag visserligen fortfarande sned, men hade ökad rörlighet åt sidorna. Jag fick lova att försöka att inte lyfta barnen ikväll (inte lätt, men det var typ okej om Christopher lyfter upp dem till mig och så bär jag bara utan lyft) och så får jag komma en gång till om det inte blir bättre under helgen. Jag älskar min släkt!
Under tiden jag låg där kom dessutom min kära kusin Beata med familj, så Alfred fick komma ut och leka med Olle och Lisa, och jag fick prata med Beata och klappa hunden Tessan och ha trevligt. Sen kom Christopher och hämtade oss, med tjejerna, för Flora hade pekat på dörren efter mig sen de kom tillbaka...
Det har tyvärr fortsatt göra fruktansvärt ont ikväll - det där med att man ska röra sig när man har ryggskott och inte ligga still vet jag inte vad jag tror om längre. Bättre blev det i alla fall inte av att gå hela dagen, men att ligga still är oändligt skönt. Jag hoppas Ingrids behandling gör att det blir bättre till imorgon åtminstone. Jag har i vilket fall fått en nyvunnen respekt för människor som lever med konstant värk - det är ju helt utmattande! När jag försökte göra Alfred i ordning för sängen var jag helt gråtfärdig och kände det som att jag inte kunde stå upp ens en minut till, för då skulle ryggen gå av. Tack och lov kändes det bättre när jag fick ligga ner vid nattningarna i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar