Ledbrutna och eländiga

Vilken ledbruten och eländig samling vi har varit idag här hemma! Förmiddagen var det inget fel på (förutom att jag hjälpte en vän till mamma med hans nya PC som strulade - och PC när man vant sig vid Mac alltså... suck), alla var glada trots att regnet öste ner utanför, men nånstans vid lunchtid ville Alfred att jag skulle bära honom, och jag böjde ryggen lite för mycket och den lilla molande värk jag hade i ryggslutet knäckte till och blev till ett ryggskott.
När jag ett par timmars haltande senare drog upp min bylsiga långklänning och tittade mig i spegeln blev jag helt skärrad över att se hur sned jag är! Jag antar att det inte är optimalt att sova på tvären i en hård 120-säng flera nätter i rad...

Mamma har också fått ont i ryggen av att sitta på golvet och bära barn. Alfred började bli grinig runt lunch och klagade över ont i örat, så han fick en Alvedon till slut och blev gladare. Och Flora började också bli gnällig framåt eftermiddagen och storgrät mer eller mindre konstant i över en timme, tills mamma och jag bestämde oss för att ge även henne en Alvedon, för hon hade uppenbarligen ont någonstans utan att vi förstod vad det var. Sen satte jag henne i sele så hon fick vila lite (och den hårt spända selen stöttade upp min rygg lite, win-win), och efter ungefär en halvtimme var hon pigg och glad igen. Undrar var hon hade ont, om hon också har en släng av öroninflammation kanske?

Plötsligt hade vi i alla fall tre glada barn igen! Som pussades och kramades i soffan framför film på datorn.

Den enda som har varit glad hela dagen (och mest hängt med sin älskade mormor medan jag tagit hand om de gnälliga barnen) har varit Lilly. Vid middagsdags verkade hon dock ha fått nog av att ha varit snäll och glad hela dagen och började kasta grejer omkring sig, och Flora gjorde det också ungefär samtidigt. När vi säger åt dem när de gör något dumt slår de sig själva och varann också nu, och stirrar på oss för att kolla reaktionerna. Jag minns att Alfred också hade en period när han slog sig själv i huvudet, men jag minns inte riktigt vad vi gjorde och hur länge den höll i sig.
Lilly har förresten annars börjat gå uppför trappor utan att behöva hålla i sig i något nu, så duktig!
På tal om utveckling var det en i tvillinggruppen som idag frågade hur många ord andra tvillingar i 20-månadersåldern säger, och det var några som svarade att deras kunde runt 100 ord och pratade i treordsmeningar! Gode tid, där är vi långt ifrån än. Jag svarade: "Okej, då kommer jag här då för att väga upp lite mot genibarnen ovan. ;) Mina säger mamma, pappa, mommo, dä, apa, hoppa (=appa), tappa (=appa), mer och några till och härmar lite ord. Den ena säger "mommo dä" som enda tvåordsmening, Så inga hundra ord och treordsmeningar här inte, och de är nästan 20 månader. Språket är uppenbarligen inte det de prioriterat. :D"
Sen när jag började tänka på det lite mer kom jag på ett helt gäng ord till som åtminstone Lilly säger (och Flora har plötsligt igår och idag också börjat härma en massa ord vi säger), som "nä-ä" (hur kunde jag glömma det, hon säger det jämt!), "ta-ta" (tack-tack), ja, Bernt (riktigt bra uttal faktiskt, hon säger "Bennt"), mat, nånting som liknar "mjölk" - nu har jag förstås glömt de andra jag tänkte på nyss, men fler är det i alla fall. Så hon kan faktiskt ganska många ändå, och nu kommer det fler och fler hela tiden. Jag är inte orolig, jag vet ju att tvillingar ofta är lite senare, och nu när båda äntligen säger mamma är jag nöjd. ;)
Nu har Christopher kommit hem och alla barnen sover (Flora däckade precis när vi skulle äta middag, hon har feber igen - men vaknade efter en dryg timme och åt lite gröt och drack vatten plus har ammat), så jag ska också försöka lägga mig snart.