Sorg över människor jag inte känner

I natt satt jag och Christopher uppe sent för att titta på polisens pressträff, där de skulle berätta hur det gick i fallet Lisa Holm. Det blev uppskjutet från halv tolv till runt halv ett, och under den tiden förstod vi förstås att det inte skulle vara några goda nyheter de skulle komma med, och mycket riktigt: de hade funnit Lisa död. Fallet har ju berört många, och för min del är det mycket för att min egen systerdotter är just 17 år, söt och blond, och ska sommarjobba på ett glasscafé varifrån hon ska köra hem själv med mopedbil. Jag vet att såna här brott, där unga kvinnor mördas av någon de inte känner, är extremt ovanliga (jag fick lära mig idag att det kallas "sommarmord", berättade kriminologen Jerzy Sarnecki), och jag vet att mängder av kvinnor, unga som gamla, ständigt går runt och oroar sig i onödan, men ändå. Sånt här ska ju inte få ske, alls.
Sen har ju det här utöver all medkänsla tyvärr också lockat fram dåliga sidor hos folk: jag läste på Facebook att en bekant skrev att "en del direkt gör denna tragedi till en fråga som handlar om den fria rörligheten i Europa och direkt landar i rasism", och strax efter det i flödet hade en lågstadiekompis länkat till en artikel på en SD-vänlig sajt (som jag inte ens har lust att nämna namnet på) där det stod att "invandrare" hade mördat Lisa, och min "kompis" svamlade om gamla testamentet och "öga för öga, tand för tand". Suck. Ibland skäms man ju för folk. Att en 17-årig flicka har mördats är så fruktansvärt att jag knappt ens klarar att tänka på det, men människor, skärp er. Medkänsla med offrets familj är vad som behövs, inte mycket annat just nu.
Resten av dagen har ju gått i gladare tongångar med bröllopet mellan prins Carl-Philip och Sofia, och vi har faktiskt haft på tv:n under hela sändningen - jag hade mest bara tänkt titta på gästernas klänningar, och brudens förstås, men det var ju trevligt att titta på själva bröllopet och festen också, och eftersom Alfred lekt mest med Maja idag och en annan syssling, Agnes, kom hit för att leka med tjejerna, så har vi kunnat titta lite när vi vill.
Men en märklig dag alltså. Först sorg över en flicka vi inte ens känt, sen ett par främlingars bröllop i bakgrunden hela dagen, och nu såg jag precis att Magnus Härenstam dött - plus att en bloggare jag följer (men ingen jag känner), som skriver om sin cancer, har blivit mycket sämre så jag kan inte sluta tänka på henne. Usch.