En bild Christopher tog på Lilly härom morgonen, när hon absolut inte ville bli av med sin nattblöja. Hon är min lilla butterkaka - hon kan se så sur ut!
Och Flora är världsbäst på att se glad ut (också Christophers bild).
De är så stora nu! De är så kloka och förstår allt vi säger, och kan göra sig förstådda med gester, miner och ord (när de vill ha något på matbordet till exempel pekar de och skakar på huvudet om vi försöker ge dem fel sak, och nickar och blir glada när vi hittar rätt).De tränar supermycket på att gå i trappor nu när vi är i stugan, för här är det trappor lite varstans och vi har inga grindar. De är så duktiga och försiktiga och håller i sig i räcken eller i våra händer, och känner de sig osäkra sätter de sig ner och tar sig ner sittandes ett trappsteg i taget.
De har också blivit lite busiga: de testar att slåss ibland, och när vi säger till så fortsätter de testa - Flora får en alldeles speciell min där jag ser hur kugghjulen i hjärnan snurrar i full fart över vad hennes nästa steg ska bli, så det gäller att vara med och sätta stopp. Lilly å sin sida brukar bara fortsätta bränna på när vi säger stopp, och blir jättearg och ledsen när vi hindrar henne.
Det är fortfarande Lilly som säger flest ord, och några av dem som hon kan som jag glömde när jag skrev härom dagen är akta, varmt, nappar, Maja ("Manga" med mjukt g), vagnen, mat, pang, tappa, posten, min ("mant"), ja. Och Flora sa "ma" när hon ville ha mjölk nu ikväll, så hon kommer nog igång och ifatt snart. Hon kommer nog däremot inte komma ikapp i storlek på länge i alla fall, jag tycker det skiljer ännu mer på dem nu i både storlek och längd. För tillfället äter båda bra åtminstone, och det är ju huvudsaken.
De har full koll på det mesta - de pekar ofta på saker och säger vem de tillhör av mig, pappa och mormor, eller så hämtar de skor åt oss och vet precis vem som ska ha dem.
De älskar fortfarande att amma, men de senaste två dagarna har de inte fått mer än när de kommit in till mig på tidiga morgnar, för igår morse gjorde det så hemskt ont i mitt högra bröst när de åt. Jag googlade och kom fram till att jag kanske fått svamp i bröstet, eftersom jag ju såg härom dagen att Flora var vit på insidan av läppen, och då läste jag att om det var torsk kunde det sprida sig till bröstet. Och nu hittade jag en sida på Amningshjälpen där det stod att svamp i bröstet kunde yttra sig som vita fläckar (och det hade jag ju härom sistens) och strålande smärta. Eftersom det var söndag och jag inte kunde åka till en vårdcentral testade jag ett av tipsen de gav: att smörja in bröstvårtorna med citronsaft, så det gjorde jag en massa gånger under dagen, och så tog jag vichyvatten på Floras läpp några gånger också. Redan i morse kändes det bättre, så jag har fortsatt med citronsaft idag. Men dels på grund av smaken, dels för att jag ville låta bröstet vila, har de inte fått amma på dagarna, och det har ju varit rätt skönt ärligt talat. Jag har ju fått tillbaka mensen nu ändå, så nu har jag inga egoistiska skäl att fortsätta amma längre... Men på morgnarna är det skönt att få dem att somna om lätt - de senaste dagarna har jag fått väcka dem vid 9-tiden, det är så lyxigt att jag nästan får dåligt samvete över att vi sover för länge.
Idag fick Alfred hänga med min morbror Bernt alldeles ensam en stund - han hade jätteroligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar