Logistikproblem och egentid i mataffär

Logistiken med tre barn alltså... Christopher behöver åka hem till Landskrona igen, för han hann inte så långt som han ville med fix i huset. Först hade vi tänkt att jag och barnen skulle åka med och sen åka tillbaka med mamma som ska till Helsingborg på tisdag igen, och att Christopher då skulle ta hennes bil för när han ska tillbaka hit, men så kom vi fram till att eftersom det är slipdamm nästan överallt i huset är det kanske inte så bra för barnen att vara där, plus att Christopher får mindre gjort när vi är "i vägen".
Sen kom jag på den briljanta idén att vi istället skulle åka med mamma ner på tisdag och tillbringa dagen i huset men inte sova över i kaoset, men det föll på att Christopher behöver vår stora bil för att kunna köpa byggrejer, och mamma har en Peugeot cabriolet där det är omöjligt att få in tre barnstolar och en extra passagerare, så nu får vi istället stanna här och jag får klara mig utan vuxen hjälp hela tisdagen när mamma ska vara borta. Och alltså, det är ju klart att jag ska klara det, men som jag sagt innan så tycker jag ärligt talat att det är svårt att få ihop det med mat och allt när jag är ensam med alla tre barnen. Och här där toaletten är på en annan våning än levnadsytan, eller vad man ska kalla det, är bara det ett litet problem när antingen jag ska gå på toa eller något barn har bajsat eller behöver gå på toa - då måste alla tre barnen (eller åtminstone båda tjejerna) släpas med ner för spiraltrappan så att inte tjejerna klättrar omkring i den själva och riskerar att ramla. Men äh, det får gå. I värsta fall får jag be morbror Bernt och Lillan om hjälp. Men lite synd är det ju att jag inte får se hur det går med huset på ett tag.
Idag har jag i alla fall tagit mig lite småbarnsmammaegentid = handla mat utan barn. :) Jag tog vår bil - som för tillfället är helt tom på barnstolar, eftersom Christopher haft den i Landskrona och vi har varit här, så jag hade fri sikt åt alla håll! Helt fascinerande! Annars brukar det vara ett sabla meckande för att kunna se bakåt när man backar, och vi tackar... kanske inte gudarna, men biltillverkarna, för backsensorerna.
Först vandrade jag runt i långsam mak på ÖoB, av alla ställen - inte för att det är så speciellt roligt och charmerande där, men bara för att jag inte behövde stressa hem, och sen vidare till shoppinggallerian där bl.a. H&M ligger. Det ligger en Espresso House bredvid ingången, och där satt det en del folk, så när de automatiska dörrarna inte öppnades framför mig blev jag förvånad, men så läste jag på dörren att gallerian bara är öppen sista söndagen i månaden (och på vardagar och lördagar förstås) - jag är tydligen så bortskämd av att bo i Stockholm att jag tycker det är konstigt att inte alla affärer är öppna på söndagar... Då åkte jag vidare till ICA Kvantum och körde ner i parkeringsgaraget under, och det var i stort sett helt tomt, det stod två eller tre bilar där. Rena spökstaden.

Uppe i affären var det en del folk, men ändå lugnt och skönt. Lite stressande visserligen att jag på något vänster har lyckats handla mat för 3 500:- på en och en halv vecka sen vi kom hit bara... Fråga mig inte hur. Idag köpte jag en del blöjor och det var snåla mängdrabatter i Varberg, märkte jag, men det var ju inte bara det.
På vägen hem ringde Alfred mig och sa att han ville ha päron, och när jag sa att jag var på väg hem och inte hade köpt päron började han gråta, så jag vände i nästa rondell och åkte tillbaka in till stan och köpte päron. Vad gör man inte för sina barn?
Och glädjen jag möttes av när jag kom hem efter att ha varit borta i två timmar var ju underbar! Och Flora och Lilly har båda precis lärt sig att göra ordentliga pussmunnar, så vi har fått så många goa pussar idag. :)