Sömnträningsklocka, mammamage och kaos

Jag skulle ju berätta om Alfreds sovträningsklocka! Den är en total succé!

Jag beställde den från England på Amazon, och var tvungen att skaffa en adapter till den engelska kontakten som hängde med, men det fanns på Elgiganten, så det var snabbt löst. Det hörde också till en liten bok om djur på en bondgård som alla lekte och hade roligt på dagarna, förutom Percy Pig som alltid var trött för han lade sig för sent och gick upp för tidigt, och efter att ha försökt läsa den och översätta under tiden en gång insåg jag att jag var tvungen att skriva en riktig översättning till den. Så jag lyckades översätta hela boken till rim även på svenska, och är rätt så nöjd med mig själv.

Klockan ser ut såhär på dagarna, och så ställer man in vilken tid man vill att barnet ska gå upp (det är valfritt om man vill ha ljud till väckningstiden), och när man läser boken trycker man på den lilla knappen...

... och då blinkar solen och går och lägger sig, och upp kommer en stor stjärna med 12 små stjärnor runtom. De små stjärnorna räknar ner under natten, så om barnet vaknar och det är många stjärnor kvar vet hen att det är långt kvar tills man ska gå upp, men är det bara en stjärna kvar får man gå upp ganska snart, men ändå inte förrän solen kommer tillbaka: då får man gå upp!
Och Alfred lärde sig det här direkt! När han första morgonen vaknade före solen kommit tillbaka på klockan kunde vi bara säga till honom att det var så, och då väntade han snällt i sängen och somnade om. Och det har funkat varje morgon i flera veckor nu, förutom ett par morgnar i stugan när han sov i mormors rum och lurade henne att han fick gå upp före. Så den var lätt värd de ungefär 300:- den kostade.
En annan sak som verkar funka bra är mammamageträningen. Även om jag verkligen inte får till att träna 5-6 gånger i veckan som appen rekommenderar så märkte jag härom kvällen att min diastas (delningen), som var två fingerbredder innan jag började, nu efter nästan tre fullbordade nivåer (av sju) redan är nere på bara en fingerbredd! Nu hade jag väl kanske ett rätt bra utgångsläge, för jag har sett i facebook-tvillinggruppen att det finns de som har fyra fingerbredder efter sina graviditeter, och två är inte alls illa - men kul att det funkar!
Vad som däremot inte funkar nåt vidare just nu är hela vårt liv, tycker jag. Den senaste veckan har allt känts som kaos: vår lägenhet är bara ett dåligt skämt med grejer över golven och alla ytor i alla rum, och det är alltid minst ett barn som gnäller eller skriker. Jag vet inte vad som har hänt: bara för några veckor sen tyckte jag inte att det var sånt kaos? Jag hoppas att det är nån utvecklingsfas som spökar, för det konstanta gnällandet gör förstås att vi har mindre tid att hålla ordning hemma, och det gör också att vi blir helt slut i huvudena och då känns ju allt som kaos. Just nu har vi plockat i ordning lite, men nästa gång (typ imorgon antagligen) det ser ut som skit här ska jag faktiskt fota eländet. Kanske kan det göra någon annan glad att se att det alltid finns någon (vi) som har det stökigare hemma. ;)