Sovandet idag alltså... Efter senaste bilden där så packade jag in tvillingarna i sina overaller, lade dem i liggdelarna och ställde ut dem på balkongen. Tyvärr höll de på att banka som galningar på bygget tvärsöver gatan just idag - fast jag vet i och för sig inte om det var det som var felet, men tjejerna somnade i vilket fall som helst inte. De låg där tysta i några minuter, sen började de gallskrika, så jag tog in dem och tog upp dem. Tänkte att det väl är bättre att båda får vara vakna då än att en av dem skulle råka somna i vagnen. Istället gav jag dem varsin flaska (de hade ätit innan jag lade dem, jag är inte en ond svältare), och sen blev de pigga som mörtar och glada som lärkor, så vi lekte och myste ett tag. Framåt tvåtiden började de gnälla, och somnade båda två som stockar. Så jag lade mig i soffan, men jag måste ju hämta Alfred senast klockan 15, så jag hann bara vila i 20 minuter.
Sen gick jag, Alfred och tjejerna och fikade på Bakstugan i Västertorp, som jag inte testat innan, och Alfred fick välja fika själv (han tog småkakor) och jag tog en bakelse. Vi hade mysigt, men tyvärr satt det en - ursäkta uttrycket, men hon förtjänade det - kärring en bit bort och pratade med ett par andra om hur jobbigt det var med alla tiggare i Stockholm nu, och "vi kan ju inte ta hand om alla dem" och "det är så jobbigt när de sitter och säger 'hej hej'" (det är väl åtminstone trevligare att de säger hej än inte) och "de har ju hus hemma, det kanske är ruckel, men det är ju åtminstone i deras hemland" (ja, och att de ändå kommer hit kanske kan vara ett tecken på hur eländigt de har det där hemma), och om att "folk vågar ju inte stå upp för saker nu för tiden" osv osv. Jag var på vippen att säga åt henne att sluta vara dum i huvudet, men dels satt hon lite för långt bort för att jag bara skulle kunna säga till henne, dels var jag lite feg, dels kändes det svårt att förklara för Alfred varför jag skällde på en främling, eftersom han är för liten för att förstå hela den här problematiken än. Men det förstörde ju stämningen såklart. Plus att jag märkte när vi kom ut att jag stank rök, hur nu det gått till eftersom ingen rökte därinne och jag inte känt att det luktade rök. Märkte ikväll också att även liggdelarna luktar rök, och rök är ju livsfarligt för bebisar, de kan ju dö i plötslig spädbarnsdöd bara av lukten, så vi har vädrat dem på balkongen nu och jag hoppas verkligen det har gått ur.
Största anledningen till att vi gick och fikade förresten var för att Christopher har ett frilansuppdrag nu som gör att han varit tvungen att jobba normala arbetstider igår och idag. Vi har varit bortskämda med att han kunnat komma hem runt fyratiden så jag inte behövt vara ensam med alla barnen så länge, så när jag nu var det igår i flera timmar kändes det rätt jobbigt, ärligt talat. Tjejerna var gnälliga och Alfred krävde underhållning - även om vi hade mysigt mellan varven när han självmant hjälpte till att roa tjejerna (han gjorde bl.a. "En liten ärta" - fast han sa "hjärta" - på Lillys tår), och bara en sån sak som att byta bajsblöja på en bebis när Alfred vill ha hjälp på toa och det tredje barnet skriker... Kaos i mitt trötta huvud. Så idag ville jag slå ihjäl lite tid utanför hemmet med förhoppningsvis sovande bebisar. Lilly vaknade och satt i knät, men Flora sov hela tiden, så det funkade hyfsat i alla fall, även om Lilly skrek när Alfred behövde gå på toa och när vi skulle klä på oss.
Jag tycker att hela vår familjs sovsituation är ett extremt dåligt aprilskämt just nu. Jag sitter nu, klockan 22.00 utanför Alfreds rum och väntar på att han ska somna - vår läggningsrutin började kvart över åtta idag - och under den evighetstiden har jag hört båda tjejerna skrika hysteriskt periodvis ute i vardagsrummet med Christopher. Lilly har dessutom lagt sig till med ovanan att skrika så högt att det ringer i öronen, framför allt på kvällarna, och nu även på nätterna. Jag tog fram öronpropparna vid middagen idag för jag orkar inte med det när jag är trött.
Det var ju några nätter som tjejerna somnade vid åtta-nio-tio och sen sov till ungefär sju-åtta - de åt visserligen minst tre-fyra gånger var per natt, men vi fick ändå ligga i sängen utan skrik under rätt många timmar. Men nu är allt vänt på ända igen: de skriker hysteriskt på kvällarna, de gnäller och skriker på nätterna och jag ammar typ konstant nätterna igenom. Och de ska ju inte ens vara inne i nån gnällfas nu, de ska vara glada! Men jag vet ju att allt med bebisar går i faser, så jag hoppas vid gud att den här går över snart. Och att vi på något sätt kan få Alfred att somna snabbare och lite tidigare, för det här håller ju inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar