Väl hemma skulle jag försöka underhålla tjejerna på golvet, hindra Alfred från att snubbla över dem eller dra hårt i dem, samtidigt som jag skulle försöka hålla Alfred nöjd, vilket gick sådär när jag gång på gång tvingades säga att vi inte kunde göra saker som att blåsa bubblor förrän pappa kom hem (vi brukar göra det över badkaret och badrummet är för litet för att vi alla fyra skulle få plats därinne), och jag kände mig bara kass som blev irriterad på stackars Alfred när han blev arg och besviken. Hade bara någon av tjejerna sovit hade det ju varit lättare, men att ha tre barn pigga och vakna samtidigt, där räckte jag inte till. Så när Christopher till slut kom hem började jag gråta i hans famn, och gick sen och satte mig på toa i fem minuter (hade varit kissnödig i flera timmar) och försökte lugna ner mig.
Senare på kvällen bestämde vi att jag och Alfred ska ge oss ut på en egen utflykt i helgen så jag kan ge honom full uppmärksamhet i några timmar åtminstone, så jag tänkte att vi ska åka till Fjärilshuset, där jag aldrig varit men länge velat se - det verkar inte helt passande för små bebisar heller, så det ska nog bli bra.
Men jag kände mig fortfarande ledsen när jag vaknade idag, för att jag börjat komma in i att jag lätt blir irriterad på Alfred - jag vill verkligen inte vara det, han är ju bara ett litet barn och det är klart att han ska få vara jobbig ibland, men det är så lätt att hamna där. Och jag vet ju att det finns mängder av andra mammor som är ensamma med tre små barn, men jag klarar uppenbarligen inte ens av det i några timmar per dag. Deppigt är vad det är.
Känner igen det där med otillräckligheten. Men vet du, du är en jättebra mamma. Att ta hand om tvillingar är ju så det räcker och blir över..att ta hand om storebror också..puh. Jag har en 10 veckors och en tvååring och håller på att gå under vissa dagar. Du är grym ju! / K
SvaraRaderaÅh tack vad snäll du är! Det är alltid skönt att höra någon säga att man är bra ibland... :)
RaderaOch kämpa på du också!! :)
RaderaHej! Tycker att din blogg är jättebra! Har själv tvillingar på 2 månader och en stor på 3 år och känner verkligen igen det där med otillräckligheten (det tror jag alla mammor gör, och kommer ihåg att jag i perioder kände mig otillräcklig även när jag bara hade ett barn (haha!)). Nu känns det framförallt som att jag inte räcker till för den stora, som tidigare var ensambarn. Men försöker att tänka positivt istället och vara glad för de små saker man faktiskt hinner och inte gräma mig för mycket över vad jag inte hinner ge barnen. För du är en jättebra mamma, och det finns både bra och dåliga dagar. Kram och kämpa på!
SvaraRaderaTack snälla! Ja, det är ju så: vissa dagar är bra och andra dåliga. Men det känns ju svårt med första barnet som var vant att få all uppmärksamhet, fast samtidigt kanske det är nyttigt att tvingas vänta och ha lite tråkigt ibland... Och kram tillbaka och heja dig också!
Radera