Nu har jag två dagar i rad varit ute och gått i rask takt med vagnen - jag går inte så långt, delvis för att jag inte hittar så bra längre bort från vårt hus och batteriet i min mobil äts upp i rasande takt när jag använder gps:en för att hitta, men jag har åtminstone gått i små cirklar i närområdet i en halvtimme per dag. Tänker mig att det kan väga upp min lilla ångest över att jag äter så mycket sötsaker fortfarande, plus att det är nyttigt rent allmänt, plus att tjejerna sover bra i vagnen.
Men Flora har börjat med att slå upp sina blå så fort vi kommer innanför dörren, och det är väldigt svårt att söva om henne, men jag har faktiskt inte ork och lust att gå två timmar varje dag. Igår fick jag ta upp henne, men idag ställde jag ut liggdelarna på balkongen, och då somnade hon faktiskt om efter en liten stund, så jag fick ta en dusch - vilket var bra eftersom jag blev alldeles svettig efter promenaden och dessutom hade väldigt skitigt hår...
På tal om deras sömn: jag som var van vid bebis-Alfred som helst aldrig ville sova någon annanstans än i famnen har nu fått lära om mig, eftersom våra små tjejer helst INTE sover i famnen. De kan vara hur trötta som helst, men somna i famnen gör de i stort sett bara om de ammar, annars får vi lägga ner dem, och då somnar ofta Flora sött, men Lilly kan vara lite mer besvärlig, hon brukar kräva kroppskontakt. Nästan hela nätterna numera får jag ligga med armen om henne i sängen, vilket leder till att jag har svinont i hela kroppen när jag vaknar på morgnarna (eller ja, halva nätterna ammar jag ju Flora, men ligger inte så bra då heller).
Jag säger inte att det är dåligt att de inte vill sova i famnen utan hellre i sängen, det är ju jättebra! Förutom när vi är borta nånstans: i förrgår var vi hos Christophers farbror Ingemar och hälsade på, och tjejerna blev svintrötta och gnälliga, men ville inte somna hos oss. Fast vi kunde till slut lägga ner dem i en fåtölj i omgångar, så sov de lite i alla fall. Men de är annorlunda än Alfred, våra små töser, och det är intressant att lära mig.
Åh igår förresten var jag på mammografi. Eftersom jag är över 40 får jag nu kallelse var halvannat år (säger man så? Med ett och ett halvt års mellanrum i alla fall), tills jag blir 50, då blir det vartannat år. Så det var andra gången igår. Jag tycker det är så fantastiskt lyxigt att man får göra det där gratis! Undrar bara lite varför man inte gör liknande för män med prostata och testiklar, det är ju också väldigt vanliga cancerformer. Kanske att män inte vill bli klämda på pungen med jämna mellanrum..?
Funderar också, på tal om intimiteter, på att sätta in en kopparspiral snart. Jag ringde MVC igår för att fråga om tid, och då undrade barnmorskan jag pratade med om jag inte ville ha en hormonspiral istället, eftersom de ofta gör att man slipper mensen, medan kopparspiral kan ge rikligare mens. När jag läste på om det sen såg jag att det är vanligt att man får mindre menssmärtor efter man fött sitt första barn, men för mig blev det tvärtom: jag har alltid haft ganska lindrig mens, men efter Alfred fick jag ont vid ägglossning till och med, plus mer ont vid mens. Så kopparspiral kanske är dumt så sett, men jag undviker gärna hormoner, även om dosen är låg, så jag tänker att jag börjar med kopparspiral tills mensen kommer tillbaka och ser hur det känns, och blir det för jobbigt kan jag ju byta då. Hormonspiral kostar dessutom runt en tusenlapp, och det vill jag inte lägga ut just nu. Bara inte spiralen triggar igång mensen i förväg, men det ska den inte göra, sa hon i telefon. Är det nån som läser här som har erfarenheter av spiraler som ni kan dela med er av i kommentarerna?
jag har haft kopparspiral två gånger, för mig är det det enda som funkar för att jag och extra hormoner går inte ihop. jag gick från väldigt "snäll" mens, med inte så värst ont och som bara varade några dagar, till att få rätt ont och så höll det i sig + var kraftigare med spiral. båda hade jag innan jag hade varit gravid, och nu efter graviditet + förlossning + amning är den som den var innan/utan spiral. Jag känner - trots ondare/mer/längre - att det ändå är vad jag vill ha som skydd. så, jag kan av det som finns på marknaden just nu, rekommendera den. den går ju att ha i flera år, men gillar man den inte är det lätt att ta ut den.
SvaraRaderaTack Stella! Vad segt att det inte lugnar sig efter ett tag, man kunde ju tänka sig att kroppen skulle vänja sig. Men jag tror nog jag testar också - tycker att hormoner ofta ger mig mer finnar och mindre sexlust, och då är det ju liksom ingen poäng med att ha p-skydd. ;)
Radera