Denna oro och så hormoner på det alltså. Även efter jag fått höra hjärtljuden i morse och borde kunnat vara lugn igen var jag ändå ett emotionellt vrak. Jag åkte hem, lade mig i soffan och satte på tv:n och slötittade. På eftermiddagen var det "Supernanny", och jag började gråta minst fyra gånger (typ när mamman släppte ägg på golvet för att visa dottern att det inte var så farligt att tappa saker, när nanny Jo pratade med mamman om hennes pappa som dött, när en son var lite ledsen osv osv), och sen var det "Världens strängaste föräldrar" och då började jag också gråta flera gånger (när tonåringarna fick läsa brev från sina föräldrar, när tonåringarna insåg att de betett sig illa, när tonåringarna kom hem till sina föräldrar igen osv osv). Gode tid. Allt detta gråtande när jag är gravid.
Det kan dessutom komma helt utan förvarning; ibland när jag ska berätta för Christopher om något jag läst som var lite fint, och jag börjar prata och orden stockar sig i halsen och ögonen fylls av tårar, utan att jag ens känt mig gråtmild när jag började prata.
Och barnmorskor! Vilken yrkeskår, vilka människor! Tänk så många nojiga mammor - som jag - de träffar dagligen, och de är konstanta klippor i stormen. Hon jag pratade med i telefon i morse som direkt sa åt mig att det är klart jag får komma in och kolla hjärtljuden så jag blir lugnare, hon jag träffade när jag kom in som inte tyckte det var konstigt alls när jag började storgråta när jag skulle försöka förklara varför jag var där, och hon jag lämnade mitt urinprov till som lugnt och sakligt förklarade varför det gjorde ont i nedre delen av magen när jag gick men inte när jag stod still (ligament).
Det vore så skönt om jag bara kunde sluta oroa mig. Men jag känner bara att inget får gå fel, för jag orkar inte gå igenom det här en gång till. Jag har mått illa i 13 veckor nu, och det kommer ständigt nya grejer (nu senast har min mage blivit sämre av Niferexen, så jag måste ringa MVC imorgon igen), så snälla snälla alla högre makter och min syster i himlen: snälla, låt det här gå bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar