Kan det ha varit... sparkar?

Alfred vaknade vid halv fyra inatt, så jag gick in till hans rum och höll honom i handen en stund. När han somnat om gick jag tillbaka till sängen och lade mig på sidan med handen på vänstra sidan av min mage, och plötsligt... så började det liksom ploppa därinne. Det sägs ju att andragångsföderskor ska kunna känna fosterrörelser tidigare än förstföderskor eftersom de känner igen rörelserna och vet vad de ska känna efter, men jag har minne som en guldfisk så jag minns inte hur det ska kännas. Men jag låg där och kände en stund, och det kändes inte som tarmrörelser. Det ploppade en massa gånger, på ett par olika ställen, och när Alfred vaknade igen och Christopher gick upp fick han också känna, och han höll med mig om att det där nog borde varit en av bebisarna! Om det nu var det hade hen fått mer eller mindre tokspel och sprattlade som en liten tätting, men när Alfred började skrika på mig var jag tvungen att gå upp igen och då slutade det.
Så jag vet inte säkert, men jag hoppas att det var en av tvillingarna! Idag ska vi i alla fall äntligen till MVC och får veta om de lever på riktigt.