Spelar könen någon roll?

Jag funderar ganska mycket på vad det är för kön på tvillingarna, och vad jag helst skulle vilja att det är för kön på dem. Spontant säger jag - som jag redan nämnt - att det vore trevligt om det är åtminstone en flicka, eftersom vi redan har en pojke, och det känns på något sätt lite mycket med tre pojkar. Men samtidigt vet jag inte. När jag försöker tänka framåt så tänker jag ofta på hur flickor nu för tiden växer upp så mycket tidigare än förr, och hur tolv-trettonåriga flickor plötsligt försöker se ut och bete sig som vuxna, och jag tycker det är lite läskigt. Pojkar i samma ålder, å andra sidan, känns ofta bråkiga och jobbiga.
Men: jag tror också att väldigt mycket beror på uppfostran, och jag hoppas och tror att vi uppfostrar Alfred på precis samma sätt som vi hade gjort om han varit en flicka, och vill inte göra honom till en pojk-pojke, om ni förstår vad jag menar. Men han kommer förstås påverkas av dem han umgås med, och det måste ju fortfarande finnas en massa människor där ute som inte tänker som vi och som tycker att pojkar ska leka med bilar och spela fotboll, och flickor ska leka med dockor och klä sig i rosa osv osv. Det måste ju finnas en anledning till att det är många fler killar än tjejer som är ute och bråkar och slåss, eller? Jag vägrar tro att det är genetiskt.
Än så länge är i alla fall Alfred världens snällaste och goaste lilla pojke, och jag hoppas det kommer fortsätta så.

Så jag är väldigt kluven, och önskar mig nog egentligen kanske inget mer än att våra barn är friska och kommer ut normala och hela.
Fast det är förstås också det där med klänningarna. Jag är lite... hmm, ska vi säga speciell?... och har över 200 klänningar (har bloggat de flesta av dem här). Jag vet, det är galet. Och det finns ju så fina barnklänningar, och jag vill ju ha dem! Men det vore förstås ödets ironi, eller någon form av straff för att jag själv har så många klänningar, om jag skulle få tre pojkar.
Det är helt enkelt inget annat att göra än att vänta på ultraljudet i vecka 20.