En liten seger

Ikväll orkade jag rumpträna!
Rumpträna?
Ja, för några månader sen fick jag för mig att googla typ "bästa träningen för rumpan" och hittade nån stureplansbrud som filmade sig själv på gymmet när hon gjorde nån sorts knäböj med det bakre benet uppe på en stol, och testade det, och tyckte jag såg resultat efter bara ett par veckor: min rumpa som hade börjat lyda tyngdkraften återgick liksom till att hålla sig uppe själv igen. Men sen blev jag ju gravid och det där illamåendet jag tjatar om hela tiden, samt att konditionen försvinner som genom ett trollslag så fort ett plus visas på teststickan gjorde ju att jag lade ner den enda lilla träningsform jag höll på med. Men ikväll mådde jag såpass lite illa att jag klarade 20 böj på varje ben - vilket enligt min ex-kollega Ted tydligen är bra. Han kallade övningen nåt jag glömt, men nåt adjektiv som anspelade på galenskap och så nåt östeuropeiskt suffix på det...
Jag vet ju att man såklart alltid bör träna, plus att det står i varenda sabla gravidkalender att det är så bra att träna under graviditeten, för då mår man bättre och förlossningen blir enklare och bla bla bla. Jag undrar bara lite om de som skriver de där nånsin varit gravida? Jag känner visserligen två gravida som mått tippentoppen genom hela graviditeterna, men jag tror ändå att de är i minoritet.
Som någon sorts försvar måste jag tillägga att jag tränade diverse olika grejer under hela min uppväxt (främst fotboll och friidrott), och min snälla kropp har lyckats lura folk att jag fortfarande är vältränad trots att jag numera inte tränar mer än att lyfta Alfred konstant. En tjej i en toakö blev en gång på riktigt sur på mig för att jag envisades med att jag inte tränar något när hon ville veta hur jag fått mina armar att se ut som de gör ("Jag ser ju att du tränar!!")... Men nu - så länge jag orkar: return of the rumpträning!