Baklänges

Jamen varför inte? Det kaaaanske funkar.

Annars är det vanligaste nu att Lilly kryper upp i vagnen och väntar på att Flora ska komma och köra henne. Hur gulligt är inte detta?

(Filmat av Christopher)

Varsel om uppsägning

Hur var det, man kan inte säga upp sig från moderskapet va?
Orkar inte med det här idag. Alfred har varit supersuperenergisk hela eftermiddagen och kvällen och hoppat och sprattlat och dragit och viftat och sparkat så jag har fått skrika åt honom hundratals gånger att vara försiktig med sina småsystrar (och känt mig som världens tråkigaste mamma som bara skäller på honom hela tiden), och tjejerna, som visserligen varit bra på att underhålla sig själva små stunder i taget, drar och sliter i mina bröst så fort jag är i närheten av dem, ackompanjerat av gnällande. Jag börjar fundera på exakt varför jag tänkt att jag ska amma dem lika länge som Alfred (ett år och tio månader fick han, sen orkade jag inte mer - självmant verkade han aldrig vilja sluta).
Eftersom tjejerna är snoriga (fast redan mycket bättre) har de sovit väldigt oroligt så jag har sovit som en kratta flera nätter i rad, så det är väl därför jag är så less idag. Nu vill jag bara få sova lite och sen kanske få nån timme för mig själv. Jag ska till MVC imorgon för att kolla spiralen (de  sa när jag satte in den att jag skulle komma tillbaka efter några månader) och hade tänkt att det kunde få bli egentid (när nån rotar i mitt underliv, yay kvalitetstid...) tills vi kom på att öppna mottagningen-tiderna krockar med tjejernas sovtid så jag måste ta med mig Alfred så Christopher kan gå med Flora och Lilly. Så så gick det med det.
Jag fick förresten lämna Alfred på förskolan i morse, för att Christopher hade ett tidigt möte, och att jag själv fått kånka tjejerna upp och ner för trapporna hela tre gånger tur och retur idag (lämning, promenad och hämtning) har också gjort mig lite less: vi bor på andra våningen och vagnen står i ett förråd i källaren, och att försöka låsa och låsa upp dörrar med två barn i famnen är sådär lagom enkelt.
Nu har jag varit en så dålig mamma att jag skrivit det här medan tjejerna stått på golvet och dragit i mig och gnällt (Christopher har lagt Alfred, och det tar alltid alldeles för lång tid så tjejerna måste vara uppe för länge, vi måste hitta en lösning för det här snart), för att jag bara inte orkar. Suck.

Pannor

Våra små töser har en så gullig grej för sig: de lutar pannorna mot saker. Jag tror att Christopher hade det som en grej med Flora, att de lutade pannorna mot varandras och myste, redan för några månader sen, men Lilly lutar ibland pannan mot saker också - gärna golvet. Oavsett var det kommer ifrån är det i alla fall väldigt gulligt.

Här är det Alfred och Flora som myser

Och Lilly känner av golvet.
Båda har förresten börjat komma när man ropar på dem! Nu för tiden kryper de ju iväg lite vart de vill här hemma, men när jag ropar deras namn så kommer de alltid tillbaka. Så häftigt!
(Lilly reagerade rent allmänt på sitt namn tidigare än Flora, men nu har Flora också fattat vad hon heter.)
En annan lite spännande grej är att i eftermiddag väntar jag på min första hemleverans av mat! Efter att ha sett en reklam för mat.se på tv (och läst om dem tidigare) så fick jag för mig att den där långa listan med tråkiga matvaror som behövde handlas kanske skulle få bli en testomgång. Jag tycker visserligen väldigt mycket om att handla mat, men när det bara var sånt där tråkigt som mjölk, juice, socker, smör och grejer som behövde fyllas på så varför inte. Och så fick man extragrejer på köpet! Jag ska nu få nån ny sorts tortilla (och eftersom jag beställde köttfärs också så får det bli fredagstacos) och nån ny variant av kycklingfilé som är utbankad och ska gå snabbare att tillaga - gratis. Trevligt värre. Sen kostade väl i och för sig ganska många av grejerna nån krona mer än på CityGross, men nu behöver vi ju inte ta bilkostnaden för att åka dit, så det jämnar väl ut sig, särskilt med gratismaten. Och så slipper vi krångla iväg med alla barnen.

Barnen växer

Våra bebisar börjar bli små barn! Plötsligt märker jag att de vet hur saker funkar: Lilly lekte härom kvällen med Alfreds leksaksspis och rörde i grytor och satte lock på dem, Flora tog tag i en leksaksbil och körde den framåt på golvet. Hur gick det här till?

Jag plockade fram Alfreds gamla sån där vad den nu heter stoppa-olikformade-grejer-i-rätt-hål-sak, och Lilly lyckades få i den cylinderformade flera gånger. Hon tycker den är jätterolig och tjuter av glädje när jag tar fram den efter den varit borta en stund. Lilly går också ofta och sätter sig i gåvagnen och väntar på att Flora ska köra henne, det är jättegulligt.

När de äter brukar Flora hugga tag i skeden när jag matar henne och stoppa den i munnen själv, och Lilly snor sen ofta åt sig skeden och försöker doppa den i skålen, så det är väl dags att börja låta dem prova att äta själva mer än plockmat.

En annan som börjar bli stor är Alfred. I tisdags var han och jag på Knatteskutt idrott, där man vid tio tillfällen får prova på olika idrotter - vi ser mest fram emot friidrotten såklart, men första gången var det mest lite olika rörelselekar och nästa gång blir det fotboll. Alfred är lite blyg av sig, och vill helst iaktta ordentligt innan han provar saker, så vissa grejer ville han inte alls göra, men springa tycker han alltid är roligt, så vi sprang lite extra istället.

Jag inledde också en Eggstone-inskolning för Alfred härom dagen. När vi skulle baka satte jag på deras tredje skiva och berättade om hur mycket jag tycker om dem och vad bandmedlemmarna heter och lite sånt, och Alfred lyssnade noga, särskilt när de sjöng om mig i "April And May". Men han tyckte att lite för många låtar var lite för långsamma, så vi bytte till andra albumet istället, och där fastnade han för första låten "Against the Sun", så nu är den det enda vi får lyssna på här hemma. :) Men så länge det är bra musik går det ju bra!

Flora gick just två steg!

Den här lilla snor-fian (Flora) gick just två steg själv! Hade det inte legat en madrass på golvet, som vi lagt här för att kunna lägga tjejerna medan Alfred läggs, så hade hon kanske kommit ännu längre!

Shit vad stora mina barn börjar bli!

Förkylda

Stackars stackars små töser! Båda var superoroliga hela natten och väckte både mig och Christopher ungefär var tionde minut (jo, sant, minst så ofta) fram till fyratiden nånting - efter det fick vi sova kanske en timme i stöten. På morgonen fick vi förklaringen, när jag hörde att Lilly lät snorig när hon andades strax innan hon vaknade, och när båda vaknat började snoret strömma ur näsorna på dem. Alfred var snorig i måndags, men har tack och lov inte blivit sämre utan snarare bättre redan, men förklaringen kommer väl antagligen från förskolan.
Lilly h-a-t-a-r att bli avtorkad i ansiktet, så att torka snor på henne är inte det lättaste. Flora är inte heller helt förtjust i det, men det går åtminstone. Hon verkar må sämst dock, hon gråter väldigt mycket idag, medan Lilly är lite mer opåverkad. Tack och lov fick jag använda snorsug på båda utan protester när jag provade första gången nyss, men vi får väl se om det fortsätter gå lika bra. Och hoppas hoppas att de blir bättre snart!

Sömnkrångel uppdatering

Det funkar! Jag sitter på bänken, en timme och 58 minuter efter jag gick hemifrån, har läst drygt 50 sidor och bara gått de första 20 minuterna och två små vändor runt gården. Så så länge det är varmt nog att sitta still ute kör jag nog på den här varianten (om jag inte måste iväg nånstans). För uppenbarligen räcker inte en timmes sömn för Flora eftersom allt blev så jobbigt igår och hon nu sovit två timmar när inget konstigt väckt henne. Trevligt att jag kan få tid att börja läsa igen, det har jag inte haft sen jag jobbade och åkte tunnelbana dagligen. 

Sömnkrångel

Sen vi kom tillbaka till stimmiga och stökiga Stockholm har Flora börjat krångla med förmiddagssömnen i vagnen: istället för dryga två timmar vaknar hon nu efter ungefär en timme, pigg som en mört och med stora ögon. Oftast är det något ljud som väckt henne och det går inte att få henne att somna om, hur långt jag än går.

Så igår, efter att hon sovit en timme på förmiddagen (Lilly 1 h 45 min) och båda bara en halvtimme på eftermiddagen (mot normala 45-90 min), eftersom de vaknade när vi hämtade Alfred på förskolan trots att jag ställde vagnen så avskilt från barnen det bara gick, så var de heeelt slut när de skulle äta redan vid halv sju. 

De brukar ju somna först vid 23 (Lilly brukar pricka in exakt 22.59), men igår tänkte vi att vi chansar och lägger dem för natten vid 19. Jag tog Flora och lade mig med henne i sängen, och Christopher tog Lilly i Björnen, och båda somnade fort, så vi lade ner Lilly i sängen också. Sen skulle vi äta, och precis när jag doppade skeden i soppan första gången hörde jag gråt inifrån sovrummet. Jag sprang dit, och där stod båda mot spjälsängssidan, klarvakna...

Så vi tog upp dem, åt vår middag, och försökte sen igen. Och igen. Det slutade med att båda somnade nånstans mellan tio och halv elva. 

Så idag testar jag mammas metod för förmiddagssömnen, som hon körde i Kärra: istället för att gå en lång promenad gick hon ca 20 minuter och satte sig sen i trädgården och höll koll, och när nån vaknade till gick hon en sväng för att söva om innan de hann vakna ordentligt. Det kanske var att de var i en bra sömncykel efter just 20 min och är de då i ungefär samma ljudmiljö efter det kanske de inte vaknar lika lätt som om jag går omkring med dem. Så nu har jag med en bok och sitter på en bänk på gården. (Boktips: jag har börjat läsa "Sanningen bakom Tambourinehärvan" av journalisten Eskil Fagerström - popnörd, Eggstone-fan och juristutbildad som jag är begärde jag till och med ut domen i The Hives - The Cardigans-fallet, men det här är lite mer lättläst och ger mer bakgrund. Riktigt riktigt intressant!)

Och så hoppas jag också att den där studien som florerade på Facebook härom månaden om att barn tar skada av att somna efter nio på kvällarna inte riktigt gäller om de har bra liv i övrigt...

Babblarna

Ursäkt och undanflykter

Usch, ibland när jag läser igenom inlägg i efterhand ser jag att jag formulerat mig så dåligt! Det är hattigt, töntigt och utan riktiga avslutningar, och för mig som älskar att skriva och som ibland faktiskt är riktigt bra på det är det lite plågsamt. Så jag måste försöka ursäkta mig med att de flesta av mina inlägg är skrivna under tidspress och ofta måste avslutas abrupt pga ett eller flera skrikande barn. Och så amningshjärna på det. 

Så, nu har jag skyllt ifrån mig på mina barn, nu känns det mycket bättre. ;)

Jag får istället avsluta med det som en mogen människa egentligen ska göra: be om ursäkt. Förlåt att jag skriver dåligt ibland! Och tack för att ni läser ändå! :)

Bakdag

Idag har jag bakat! Tigerkakan tillsammans med Alfred, småkakorna själv när han hade tröttnat - Christopher var ute och gick med tjejerna. Småkakorna blev inte så goda tyvärr - receptet var från den där barnkakboken jag köpte härom veckan i Varberg, och det skulle vara lite muskot i. Här kommer en varning: står det muskot i ett recept på småkakor? Skippa muskoten. Kakorna smakar typ bechamelsås, och det är inte det jag vill ha ut av småkakor.

Anyway: efter den här sommaren när jag ätit onyttigheter flera gånger om dagen har jag fått lite panik, och nu har vi återgått till en gammal regel vi försökt med förut: inga onyttigheter på vardagar. Fredagar (okej, det är en vardag, men fredag kväll kör vi på) får vi äta glass (helst nån med cookie dough - Lidl har en för 25:- som är typ lika god som Ben & Jerry's faktiskt, och alltså halva priset), lördagar får vi äta godis och söndagar kakor (eftersom jag älskar att baka). Uppdelningen på olika dagar sådär är delvis för Alfreds skull också, så det ska bli lite ordning på hans sötintag också.

Jag är visserligen smalare än nånsin tack vare de här amningtokiga ungarna, och nu när jag ska börja gå ut och gå varje dag igen när inte mamma gör det så finns det väl risk att jag typ försvinner helt, så teoretiskt sett kan jag äta vad som helst, men det är ju inte bra för en att äta sött och onyttigt varje dag, så det är ju bättre att äta mer mat bara (vilket jag också gör). 

Jag mäter och väger mig varje söndag, som jag tror jag nämnt förut, och idag var första gången som magmåttet kommit ner på det minsta någonsin (mina tidigare minsta mått var när jag ammade Alfred). Låren, stussen och midjan har varit mindre ganska länge, men just magen har varit nån enstaka centimeter större (men ändå mindre än innan tvillingarna) - den har dragit ihop sig fantastiskt, men ändå varit lite lite större än det minsta, men inte nu längre alltså. Det är ju roligt - men det är faktiskt lite tråkigt att min rumpa håller på att typ försvinna. Jag har alltid gillat min rumpa, men nu är jag nästan platt därbak tycker jag, och det är ju lite trist.  Men men, man får ju ta det onda med det goda - jag är supertacksam för att jag haft så lätt att komma ner i vikt igen efter graviditeten, det är det ju inte alla som har, särskilt inte efter en tvillinggraviditet.

Sovplats och blöjbyten

Ett par bilder jag hade kvar i mobilen från Kärra som jag inte hunnit lägga upp:

först en från sängen när jag lyckats smita iväg när båda tjejerna somnat. Typ max så här mycket plats har jag på nätterna. :)

Och så en från ett blöjbyte på Lilly. Det syns inte så tydligt, men den enda kroppsdel som nuddar golvet är bakhuvudet... Jag har gett upp nu och tvättar rumporna i handfatet istället, och kör mest med byxblöjor, för det är helt hopplöst att byta blöjor på golvet nu (skötbord har vi inte haft på hela sommaren, och det vore livsfarligt att försöka med det nu igen, så det ska vi sälja nu).
Idag har vi förresten haft en bättre dag - vi åkte till IKEA och köpte lite burkar och ett par lådor (vi tänkte köpa en massa korgar och grejer, men vi hittade inga fina) för att fixa bättre förvaring, och det börjar redan se bättre ut hemma. Och tjejerna har varit på bättre humör - när Christopher lade Alfred lekte de i hans rum (han sover inne hos oss för tillfället) och hade hur roligt som helst. Och så har de börjat försöka gå! Jag och Christopher har börjat backa ett steg när de står själva eller och håller i sig i något så de får försöka ta ett steg mot oss, och de tycker det är jätteroligt! Snart så. :)

Inte van än

Suck. Jag har inte vant mig vid att vara hemma än - jag blir helt förstörd på eftermiddagarna/kvällarna när vi (mest Christopher) måste laga mat och tjejerna bara skriker om jag inte sitter med dem på golvet varje sekund - och dessutom äter de svindåligt just nu - och Alfred springer runt och hoppar och tjoar. Jag blir så less och sur att jag bara hatar mig själv.

Det börjar åtminstone bli lite ordning i vissa delar av vårt kaos, och jag och alla barnen hade ett par trevliga timmar efter hämtning idag när vi var på marknadsdag i Fruängen. Alfred provade att rida för första gången, på en liten pytteponny!

Och sen testade jag att sätta alla tre barnen i den breda vagnen på vägen hem - det gick alldeles utmärkt platsmässigt, men Lilly blev så arg så arg. Hon skrek och vrålade så jag trodde hon skulle tappa rösten, så Alfred fick gå ur, och sen bar jag Lilly ett tag så Alfred fick åka med Flora (han ville inte åka ståbräda).

Nu har alla barnen somnat i vårt sovrum (Alfred på en madrass på golvet, Lilly i spjälsängen men fastklamrad vid mig, och Flora i mitten, också så nära mig det bara går), så nu ska jag försöka få lite sömn. 

Plåtning

Idag har tjejerna och jag blivit fotade av min dagismammakompis Mette och en fotograf som hon känner - Mette vill bli bättre på att fota och ville träna på sitt nya objektiv, så vi fick bli modeller. 

Här tar Flora och Lilly en liten paus och flirtar med Mettes son Milo. 

Jag har fått se några bilder redan, men inte alla - jag lägger upp foton sen!

Efter förskolehämtningen av storebror fick tjejerna vara med och leka i Alfreds rum - vilken dröm! Så mycket roliga grejer!

Även Alfred håller på att återupptäcka alla sina leksaker efter sommarens bortavaro, så det är ju hur kul som helst. Småsystrarna får förstås inte leka ned vad som helst, utan han ska ju bestämma, men det är ju inte så konstigt. 

Vi har fortfarande inte hunnit få ordning hemma, och ikväll höll jag på att få nervsammanbrott redan. Tjejerna är supermammiga så jag hinner inte få nåt gjort och jag blir galen. Jag kan inte bara sitta på golvet med tuttarna framme hela tiden som de vill, jag måste få fixa lite åtminstone så man kan leva här. Jag saknar min mamma och all hennes hjälp med matlagning, disk och roande av barn...

Premiär för bred vagn!

Nu när vi är hemma igen (och lägenheten är i totalt kaos av alla saker vi hade med oss) och det var dags att hämta Alfred på förskolan för första gången på tre månader kunde vi äntligen prova den breda vagnen vi köpte begagnat i juni.

Och vilken succé! Båda tjejerna var helt till sig av uppspelthet, och när jag tittade närmare såg jag att de satt och höll varann i hand, de små gullungarna! :)

Alfreds dag hade gått bra också, även om han tyckte det var lite läskigt i morse, så pappa fick stanna en liten stund för att vänja in honom igen.