Nya namn och läggningsbråk

Jaha, mina döttrar har tydligen bytt namn. Flora heter numera Pelle, och Lilly heter Nisse. Nisse Viva Helga. Hon är väldigt noga med detta: Nisse Viva Helga, det säger hon flera gånger om dagen. Sedär. 

Jag vet inte var det kommer ifrån, men de vill skaka hand och säga "goddag goddag" och så säger de att de heter Nisse och Pelle. :D

Och Alfred har glömt bort sina mellannamn: Walter kommer han aldrig ihåg längre, och Masato har han fått för sig uttalas som Eric Saade, han säger Masa-ato (när han var mindre hade han benkoll på alla sina namn). 

Lilly är oerhört fascinerad av namn, hon frågar minst en gång varje dag vad alla i familjen heter och vill höra alla namn; det är vi fem i närmsta familjen, det är mormor och farmor och farfar och Stella och ibland även Johanna och Victor, och förskolefröknarna med. Hon brukar vilja köra en extra runda när vi släckt lampan på kvällarna, men då brukar hon inte få svar längre för att jag vill att hon ska sova. 

På tal om sova så ligger jag just nu ensam i barnens rum och lyssnar på när Christopher läser bok för alla tre barnen i vårt sovrum efter en alldeles för lång stund med skrik och gråt om att alla absolut måste läggas av mig och inte av pappa. Jag är så trött på det, så efter att jag legat på golvet i hallen mellan sovrummen och badrummet en stund (barnen märkte inte ens att jag gått, de var så upptagna av att skrika och bråka om vem som skulle få ligga hos mamma), så lade jag mig till slut i barnens säng, släckte lampan och sa att de bråkat för länge, det blir ingen bok med mig. Men med pappa kan man få läsa bok, och plötsligt ville alla tre somna med pappa. 

Så nu väntar jag en stund för att se om de ligger kvar när de läst färdigt eller om jag måste ta över nån. Men kanske att jag istället borde gå ner och helt enkelt inte vara här? Hmm, kanske vore nåt. Jag gör det!