Egenheter vid läggning

Idag hade vi äntligen alla tre barnen på förskolan igen, så vi kunde jobba både jag och Christopher. Lite skönt var det i ärlighetens namn att kunna få lite gjort.
Tiden hemma går så fort så det känns som att halva livet med barnen består av läggningar, och det har jag ju gnällt så mycket på på sistone att jag ikväll istället tänkte berätta om några små egenheter våra barn har vid läggning.

Lilly har börjat ha ett helt menageri med sig i sängen: "Min bäbis, min vowe och min ijaff" (dockan, vovven och giraffen), eller "mina änner" (mina vänner). Och gärna även Alfreds nya Lammi, lammet från Doctor McStuffins. Och ibland nån leksak också, som vi brukar plocka bort för att den är hård. Det är ett sjå för henne när hon vaknar och ska gå nånstans och ska ta med sig alla.
Flora har börjat dra upp sina pyjamasbyxben till knäna när hon ligger och ska sova - och det lustiga är att Alfred brukar göra likadant, och har gjort i flera år. Kanske har hon lärt sig det från honom, men jag vet inte säkert, för de brukar ju inte somna ihop. Fast det gör de i och för sig ofta nu, för Flora brukar vilja somna i vuxensängen, eftersom hon ändå alltid vill sova med mig på nätterna, så det är väl antagligen inget genetiskt som gör att de båda drar upp byxbenen. ;)
Resten är inte direkt några egenheter, utan det är mest att de ligger och pratar och leker, men det gör nog de flesta barn, gissar jag på... Tja, så det var väl det då!