Jag gav Alfred Melodifestivalen-skivan i påskpresent - jag misstänkte att jag skulle komma att ångra det, och oj vad jag gör det, men oj vad barnen älskar den. Så på ett sätt är jag ju glad för deras skull, men vaaaarje natt sen långfredagen (eller om det var redan på skärtorsdagen) när de fick den har en till tre av låtarna snurrat runt i min hjärna på nätterna när jag vaknat till (vilket jag gör alldeles för ofta, särskilt nu när jag legat och lyssnat efter varje misstänkt magsjuke-ljud) och jag blir helt tokig.
Det är vissa av låtarna de älskar mer än de andra: Dolly Style "Rollercoaster" (Floras favorit: "Dollys!"), SaRaHa "Kizunguzungu" (Alfred), Panetoz "Håll om mig hårt" och värst av alla: Samir och Viktor "Bada nakna" ("Vi ska vara glada för säkerhets skull", som Alfred helt bedårande tror att den heter). De flesta av låtarna står jag ut med även i mitt huvud på nätterna, men "Bada nakna", den går bara inte. Jag blir helt knäpp. Nu har jag åtminstone lyckats få Flora att förstå att jag hatar den, så nu kommer hon med skivhäftet till mig, pekar på deras bild och säger "Inte Vitto bada". Men snart måste jag nog gömma skivskrället ändå.
Ikväll känner jag mig sådär helt tom och slut igen. Läggningen tog nästan två timmar, då tjejerna krånglade till max, extra kryddat av att Lilly knappt åt något till middag, och även fast jag erbjöd henne köttbullar, gröt, välling och smörgås så åt hon alldeles för lite, så efter en halvtimmes läggningskrångel började hon förstås säga att hon var hungrig. Jag (och Christopher, som hon gick in till efter en stund) försökte med att nej, det är för sent, hon skulle ätit när hon fick mat, men så visste jag ju ändå att om hon inte får nåt så kommer hon ju sova som en kratta och hålla mig vaken, så vad schöven kan vi göra annat än att ge henne något? Man kan väl ändå inte låta en tvååring somna hungrig, eller?
Jag bara orkar inte med allt det här krånglet och bråket mellan barnen och trotset/självständigheten mot oss, och mammigheten (det känns som att jag bara är tjejernas mamma och inte Alfreds, jag får bara ingen tid för honom) ihop med att jag aldrig kan sova ordentligt, och nu har jag rejäl magkatarr också och ett halvtidsjobb så jag inte kan vila på dagarna ens. Jag vet inte hur jag ska komma ikapp.
Imorgon har jag en intervju för ett mindre deltidsjobb (4-8 timmar i veckan), men jag tror inte att jag kommer klara att ta det ifall jag blir erbjuden, jag tror det finns risk att jag bryter ihop totalt om jag tar på mig mer just nu. Jag vet att mängder av föräldrar, och även tvillingföräldrar, klarar av sina familjer och heltidsjobb, men jag är inte där just nu. Jag vet inte vad jag ska göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar