Heldagsjobb

Idag har jag varit i Malmö och jobbat nästan en heldag för första gången sen innan föräldraledigheten. Jag var där vid 10 och jobbade till 15, då jag skulle på intervjun för ett mindre deltidsjobb (4-8 timmar i veckan), det som jag igår tvekade inför om jag orkar ta egentligen.

På vägen dit gick jag och saknade mina barn, och stack ner handen i fickan för att kolla om jag hade några vantar med mig och fick tag på ett par udda barnstrumpor. <3

Intervjun gick bra, och det lät faktiskt roligt, och vd:n var trevlig (och tvillingpappa), så nu är jag lite sugen på att få det ändå, särskilt som det skulle ge en bra extrainkomst för ganska liten ansträngning.

Sen skulle jag tillbaka till jobbet för ett möte med chefen, som tog mycket längre tid än jag hoppats, så när jag till slut kom iväg var klockan 18, och på vägen till stationen såg jag i Skånetrafikens app att det var störningar i tågtrafiken, så jag kom inte med ett tåg hem förrän 18.35. Christopher skrev till mig att barnen frågade efter mig, så jag längtade hem nåt vansinnigt. Jag gick från stationen (en rask promenad på 17-18 minuter) för att det var tio minuter tills bussen skulle gå, och jag fick åtminstone en fin promenad.
Barnen var helt överlyckliga över att se mig igen, och det var så mysigt! Sen blev det förstås diverse bråk innan de kom i säng och somnade, men det var i alla fall övervägande mysigt den korta stunden jag hann få med dem idag.

Mello och utmattning

Jag gav Alfred Melodifestivalen-skivan i påskpresent - jag misstänkte att jag skulle komma att ångra det, och oj vad jag gör det, men oj vad barnen älskar den. Så på ett sätt är jag ju glad för deras skull, men vaaaarje natt sen långfredagen (eller om det var redan på skärtorsdagen) när de fick den har en till tre av låtarna snurrat runt i min hjärna på nätterna när jag vaknat till (vilket jag gör alldeles för ofta, särskilt nu när jag legat och lyssnat efter varje misstänkt magsjuke-ljud) och jag blir helt tokig.
Det är vissa av låtarna de älskar mer än de andra: Dolly Style "Rollercoaster" (Floras favorit: "Dollys!"), SaRaHa "Kizunguzungu" (Alfred), Panetoz "Håll om mig hårt" och värst av alla: Samir och Viktor "Bada nakna" ("Vi ska vara glada för säkerhets skull", som Alfred helt bedårande tror att den heter). De flesta av låtarna står jag ut med även i mitt huvud på nätterna, men "Bada nakna", den går bara inte. Jag blir helt knäpp. Nu har jag åtminstone lyckats få Flora att förstå att jag hatar den, så nu kommer hon med skivhäftet till mig, pekar på deras bild och säger "Inte Vitto bada". Men snart måste jag nog gömma skivskrället ändå.
Ikväll känner jag mig sådär helt tom och slut igen. Läggningen tog nästan två timmar, då tjejerna krånglade till max, extra kryddat av att Lilly knappt åt något till middag, och även fast jag erbjöd henne köttbullar, gröt, välling och smörgås så åt hon alldeles för lite, så efter en halvtimmes läggningskrångel började hon förstås säga att hon var hungrig. Jag (och Christopher, som hon gick in till efter en stund) försökte med att nej, det är för sent, hon skulle ätit när hon fick mat, men så visste jag ju ändå att om hon inte får nåt så kommer hon ju sova som en kratta och hålla mig vaken, så vad schöven kan vi göra annat än att ge henne något? Man kan väl ändå inte låta en tvååring somna hungrig, eller?
Jag bara orkar inte med allt det här krånglet och bråket mellan barnen och trotset/självständigheten mot oss, och mammigheten (det känns som att jag bara är tjejernas mamma och inte Alfreds, jag får bara ingen tid för honom) ihop med att jag aldrig kan sova ordentligt, och nu har jag rejäl magkatarr också och ett halvtidsjobb så jag inte kan vila på dagarna ens. Jag vet inte hur jag ska komma ikapp.
Imorgon har jag en intervju för ett mindre deltidsjobb (4-8 timmar i veckan), men jag tror inte att jag kommer klara att ta det ifall jag blir erbjuden, jag tror det finns risk att jag bryter ihop totalt om jag tar på mig mer just nu. Jag vet att mängder av föräldrar, och även tvillingföräldrar, klarar av sina familjer och heltidsjobb, men jag är inte där just nu. Jag vet inte vad jag ska göra.

Hemma hela bunten

Bra och jobbigt om vartannat idag, när vi varit hemma hela bunten igen, men jag och Christopher har försökt jobba samtidigt (jag mindre, han mer). Ibland är barnen så gulliga mot varann, för sig själva och rent allmänt, men ibland driver de mig till vansinne med allt tjafs och retande och bråkande.

Båda tjejerna har utvecklats nåt otroligt i språket bara de senaste veckorna, och det är så häftigt! De pratar långa meningar (Lilly snäppet bättre än Flora), böjer ord, förstår sammanhang och kan lätt anpassa vad de säger till olika sammanhang.

Och plötsligt kan Lilly sitta och leka med någon grej för sig själv hur länge som helst. Tyvärr är det inte så ofta hon får sitta för sig själv utan att någon (oftast Alfred) kommer och ska pilla och retas.

Annars är favoritleksakerna just nu Memory-spel för Alfred (och han är helt grym på det! Jag har visat mig vara kass på det när korten ligger huller om buller, men något bättre på det när de ligger prydligt uppradade, men Alfred har full koll oavsett), och loppor; alltså såna där som man viker av papper och skriver uppgifter i, typ "skäll som en hund", "skutta som en kanin", "låtsas gräva". Alla barnen tycker det är jätteroligt, och Lilly kommer fram och ber om hjälp att sätta i fingrarna och säger sen "väjj iffa" (välj en siffra).

Vi var ute i trädgården en stund, efter det hade regnat, så vi invigde regnställen som jag råkade hitta på Coop för halva priset förra veckan, men eftersom det var soligt igen behövde de såklart sina nya glasögon också - alla tre fick likadana härom veckan.

Och alla tre fick likadana regnställ också - de såg ut som en brandkår när de kom ut alla tre. :)
Det var kul en stund, men sen blev det fort tjafs. Av någon anledning som jag inte kan förstå är det bara jag som får putta på gungan, och inget av syskonen får hjälpa till. På förskolan får Alfred tydligen gärna putta tjejerna, men när jag är med blir de hysteriska så fort han (eller syrran) så mycket som petar på gungan. Sjukt irriterande, särskilt när de försöker vara snälla mot den som gungar. Lilly blev skitsur när Alfred puttade på henne, men när Flora sen gungade skulle hon absolut putta på och fattade inte alls varför Flora blev sur... Suck. Sen började de rafsa runt i jorden i vår nya pallkrage och jag blev så less, så allt slutade med att jag stormade in och ropade åt Christopher att nu får han vabba. Måtte de kunna gå till förskolan imorgon.
Sen åkte vi och köpte två pallkragar till, så nu väntar vi bara på att temperaturen ska gå upp lite så vi kan börja plantera!
Och så var jag och Flora och handlade mat ensamma, och det är så roligt med egentid med bara ett barn ibland.

Annandag påsk

Våra barn har varit så stora idag! De bråkade svinmycket i förmiddags, men efter vi varit ute i trädgården och satt upp en ny pallkrage och fixat och lekt lite så gick vi in, och jag kunde lägga mig i soffan och läsa en tidning, medan Christopher rev tapeter runt balkongdörren i köket och barnen roade sig själva! Helt otroligt! Det höll väl kanske inte i sig superlänge, men det var ändå väldigt skönt.
Vi tog också upp två krukor vi haft stående i källaren under vintern; en med en krusbärsbuske, en med en hortensia, och de har slagit jättemånga skott där nere i mörkret!

Alla mår fortfarande bra, men vi har natten framför oss nu, och får se hur det går.

Status

Lilly tryckte i sig hela korven med bröd som en hungrig varg - efter att jag försökt mata henne med små bitar bröd fick jag snart ge upp och ge ungen hela. Sen tjatade hon i en timme om att hon var mer hungrig. En dryg timme senare var vi hemma och hon mådde fortfarande toppen, och sen åt vi middag och hon åt och drack och nu sover hon gott. Märkligaste magsjukan ever, det här. Vi låter faktiskt Alfred och Lilly sova ihop inatt också, för vi tänker att vi ändå inte kommer kunna hålla dem åtskilda imorgon, så ska han bli smittad kan han lika gärna bli det direkt... Vet inte om det är själviskt eller dumt, men nu är det så. Nu ska jag gå och lägga mig, för jag är så in i märgen trött, och jag tackar sommartiden för att det inte ser ut som att klockan bara är halv tio så jag inte verkar så mesig. ;)

Lillys tur

Men det var då den mest långdragna skit! Vi satte oss i bilen för att åka till Lysekil till farmor och farfar som är uppe från Frankrike, och efter en halvtimme började Lilly klaga om ont i magen, och sen spydde hon. Som tur var hade jag en spypåse i bilen, så det gick okej, men sen var det bara att vända och nu åker vi hem till Landskrona istället (med ett kort stopp i Kärra för att hämta fler påsar). 

Nu har det gått snart två timmar och Lilly säger att hon är hungrig, så vi ska testa lite korvbröd på en mack här. 

Och nu börjar väntan igen på hur det ska gå för mig och Alfred. Suck. Det tråkigaste med att vara småbarnsförälder, det här. 

Påskafton

Påskafton började extremt tråkigt vid midnatt med att Christopher blev dålig i magen, och med min magsjukeskräck slog ju alla mina stresshormoner till och höll mig klarvaken hela natten igen så jag låg och lyssnade efter minsta ljud från alla tre barnen medan Christopher låg nere i soffan. Det gick över fort för Christopher, men han har legat utslagen större delen av dagen idag och jag har känt efter minsta tecken från min egen mage, så det har varit en väldigt seg dag.

Men vi har ändå hunnit med att Alfred har fått vara påskkärring (tjejerna sov) och gått och lämnat påskkort till sina sysslingar Agnes och Vega och Fredrika. 

Vi fick tre små fina barnkvastar av mannen som hyr mammas lilla stuga här bredvid vårt hus, och här är Alfred inne hos min morbror Bernt och Lillan.

Stella var här nästan hela dagen och lekte och myste med barnen.

Och Agnes kom dels och lekte på förmiddagen, dels kom hon och gömde påskägg till barnen i trädgården på eftermiddagen, den gullisen.
Och nu ska jag gå och lägga mig, ensam i ett annat sovrum med bara Flora för att få en lite större chans att få sova lite bättre inatt. Denna eviga sömnfråga alltså...

Långfredag

Jag jämförde Flora med en gammal bild på mig och mina kusiner från när jag var liten, som hänger här i stugan (det är min storasyster Fina till höger om mig), och jag skulle nog säga att hon är mig upp i dagen!

Flora firade att hon är kvartsdansk idag - typ.

Och jag vet inte om jag behöver klä ut de här knasbollarna till påskkärringar imorgon, de klarar utklädning så bra själva med pyjamasbyxor på huvudet. Jo, när man är från Borås, eller åtminstone när man är från min familj, så klär man ut sig till påskkärring på påskafton och inte på skärtorsdagen. Det är ju på lördagar man ska få godis, och på lördagar är ju fler grannar hemma än vad de är på halvdagen skärtorsdagen. Påskafton it is!

Trädgårdsfix, cykling och bröllopslokal

Den här dök upp i min TimeHop idag, från för 4 år sen. Glädjen! :)
Alfred går! from Sara Reis on Vimeo.

Idag har vi varit och köpt pallkragar och jord och lite grejer (tyvärr fanns det inga röda vinbärsbuskar än, som jag tänkt köpa), och på Åkrabergs trädgårdar där vi var hade de även guldfiskar och karpar, så det blev som en rolig utflykt.

Sen fick Alfred prova att cykla på en riktig cykel för första gången - hemma har han ju full kontroll på sin springcykel nu, så vi tyckte det var dags att han fick prova Stellas gamla cykel som står här i Kärra.

Flora var så snäll och hjälpte till att putta på när det var trögt att komma igång.

Sen cyklade och cyklade han! Det gick jättebra att trampa, så han tränade på att svänga och bromsa och trampa fort. När han fått in tekniken på det ordentligt tar vi bort stödhjulen och ser hur det går. Jag var så stolt över honom för att han tränade jättelänge, det är inte ofta han har tålamod att hålla på länge med något.
Det var svinkallt ute idag, men jag grävde ett hål för en kommande vinbärsbuske (vår gamla håller på att dö, tyvärr) och krattade bort kvistar från trädgården, så det gick ju hålla värmen ändå.
Och sen bokade vi bröllopslokal för nästa sommar! Jag kom plötsligt på härom veckan att det ligger ett stort hus precis i närheten här, som visade sig ägas av Röda Korset, och så bokade vi in att gå och titta på det idag, och det var ganska så perfekt! Så nu har vi en av de största punkterna för bröllopet avbockade, det känns jätteskönt.

Påskledigt

Idag fick vi ju ha alla barnen hemma på grund av Floras mage. Hon har mått bra, men hon var väldigt lös i magen i morse, fast hon äter bra och är glad - eller extremt sur när hon får syn på en mobil och inte får ha den... Jag var tvungen att jobba i förmiddags, och det var ett sabla gapande när hon inte fick ha min mobil eller dator - hon behöver skickas på nån sorts teknikrehab redan.
Hon är så gullig, hon säger lite då och då sen hon var dålig i fredags natt att hon är "bätte nu". Hon tyckte ju förstås att det var fruktansvärt obehagligt att kräkas (för det är det ju) och första dagen efteråt när jag var beredd med en spypåse typ varje sekund sa hon att "mage bätte nu", men ibland var den ändå "aj aj", fast när jag frågade om hon behövde kräkas i påse var hon väldigt bestämd med att hon inte behövde (och det gjorde hon ju inte heller). Jag tror att vi har ett gyllene tillfälle nu att få henne att sluta stoppa saker i munnen, vilket hon fortfarande gör lite för ofta, för nu kan vi hota med "Om du stoppar saker i munnen kan du bli sjuk och behöva kräkas i påse igen", och då spottar hon ut direkt.
De andra mår bra än så länge - jag vet inte vad det är med Floras mage, jag funderar fortfarande lite på om det är något hon ätit, men jag vet inte. De är lite snoriga och hostiga bara, som barn brukar vara den här årstiden. Alfred sa härom dagen: "Ni är aldrig förkylda, du och pappa." Fast det är vi ju, Christopher hade precis varit det, och jag hade ont i halsen i ett par veckor ganska nyss också, men vi brukar väl inte snora lika mycket som barnen dock.
Tjejerna har bytt namn igen förresten: Lilly heter Lotta nu, fast Nisse fortfarande ibland, men oftast Lotta. Flora heter Tova, säger hon - inte bara som ett feluttal av Flora, utan det ska vara Tova, tydligen. Det var ju det jag tänkt som flicknamn innan jag fick döttrar, så det är lite roligt. Härom dagen sa hon: "Jag heter Tova. Pappa också Tova. Mamma också Tova. Alfred också Tova. Nisse också Tova." Så där har vi det.
Och nu är vi förresten i stugan i Kärra, med mormor, och alla barnen är så glada (förutom just nu när mormor och pappa försöker lägga dem för att jag ska få lite lugn och ro och få se på "Grey's Anatomy", och Flora är helt hysterisk för att jag måste lägga henne, tycker hon. Än så länge håller jag ut, men vi får väl se hur det går).

Floras mage krånglar igen

När jag hämtade barnen på förskolan idag fick jag veta att Flora just haft diarré fyra gånger under den senaste timmen (och inte velat äta och varit lite tillbakadragen) - hon blev just bytt på igen när jag kom. Så nu måste alla barnen vara hemma imorgon eftersom vi inte kunde veta om hon var magsjuk igen. Suck.

Eftersom jag blir så nojig ringde jag 1177 når vi kom hem - fast då var Flora pigg och glad och åt skorpa och blåbärssoppa - och pratade med en sköterska som inte trodde att jag ska behöva oroa mig igen för att alla ska bli smittade utan att det här hängde ihop med viruset hon hade i fredags och att det inte är nån större fara om hon kan behålla det hon äter nu (vilket hon kunnat).

Jag hoppas verkligen att det är lugnt - jag har redan fått magkatarr igen av oron från i helgen, och sov dåligt inatt igen för att Flora var orolig. Plus att vi ju tänkte åka till mormor i sommarstugan imorgon och träffa släkt. Mormor har dock sagt att det är lugnt för hennes del att vi kommer, så nu är det väl bara att hålla tummarna igen.

Den lilla loppan har åtminstone varit glad ända sen vi kom hem. :)

Sooova

22.44 och jag vaknade just från läggningen, helt utslagen (obs frisk, bara trött efter helgen). Jaha, dags att gå och borsta tänderna och lägga mig igen då. God natt!

45 timmar

Den normala inkubationstiden för magsjuka är ju 12-48 timmar, och nu har det gått 45 timmar sedan Flora blev dålig, och än så länge mår jag och Christopher bra - ta i trä! Lilly och Alfred träffade henne ju inte förrän framåt 9-tiden nästa morgon, så för dem har det bara gått 36 timmar, så det blir till att hålla tummarna inatt också... Vi funderar lite på om det kanske kan ha varit något hon ätit - barnen tryckte tillsammans i sig 8 kiwis i fredag kväll, och även om de ätit kiwi många gånger förut så kanske det blev för mycket för Flora den här gången? Äh, det är ingen idé att spekulera, kanske att någon av oss blir sjuk inatt också, det är bara att vänta och se.

Idag var det fint väder igen, så efter att vi gjort marsipankycklingar och marsipanankor i förmiddags gick vi ut efter lunch (vi tänkte att så länge vi är utomhus och Flora inte petar på någon så är det ingen smittorisk) och gick till den nyrenoverade lekparken vid teatern. Där var hur mycket folk som helst, så vi fick stå och vänta på det mesta, men det var roligt ändå, särskilt studsmattorna!

Lilly (som blev kallad pojke av en pappa och en storebror, antagligen bara för att hon har blå skaloverall) älskade att hoppa! Men vägrade hoppa tillsammans med någon.

Alfred tog jätteskutt mellan små kullar.

Flora var skeptisk först, kanske för att hon inte kände igen sig, eller om det var för att hon var trött, så hon satt i vagnen och tittade på först, men så småningom kom hon upp och gillade också att hoppa. :)
Nu sover alla barnen (Flora fick faktiskt amma sig till sömns när hon bad om det, för hon har inte riktigt ätit ordentligt i helgen), så håll tummarna för oss inatt!

Just när jag trodde vi klarat oss blev Flora magsjuk

Jag som just hade börjat tro att vi hade klarat oss oskadda genom magsjukesäsongen - men så blev Flora sjuk inatt. För ovanlighetens skull låg hon ensam i barnens säng, för Lilly flyttade in till Christopher och Alfred i slutet av läggningen igår, och det visade ju sig vara turligt. *Varning för detaljer - inte mycket, men om man är lika äckelmagad som jag så kan man ju hoppa ner ett stycke.*

Hon vaknade när jag borstade tänderna, så jag gick in till henne, och hon var så orolig och kunde inte somna om, så efter en stund skrev jag till Christopher att jag behövde hjälp så jag kunde få göra mig klar för att gå och lägga mig. Just när han kommit upp hostade hon en massa och sen hörde jag att vänta, nu är hon ju på väg att spy, så jag halade snabbt fram spypåsen jag gömde vid sängen redan i julas. Så det gick åtminstone bättre än förra året när hon låg på mig och spydde över precis hela mig...

Vi satt med henne i badrummet i nästan en timme medan vi fixade med handdukar i sängen, flyttade ner de andra till gästrummet med Christopher och lite sånt, och det hann komma en gång till, sen lade vi oss vid ett. Hon låg på min arm och jag somnade inte ordentligt på hela natten för jag reagerade på minsta rörelse och ljud och hostning. Men det hände bara en gång till, vid halv fyra, och sen sov hon till 8, när Lilly och Alfred började stoja där nere. Hon hulkade till pyttelite en gång till och sen dess har hon varit pigg som en mört. 

Vi tänkte försöka hålla Flora och mig på övervåningen för att isolera oss, men det fanns inte en chans att hon gick med på det. Vi tog upp bil-dvd:n, men det hjälpte inte. Vid 9 var jag tvungen att släppa ner henne, efter att ha tvättat henne och bytt kläder, och så är det bara att hoppas på det bästa. Jag har läst att det som smittar under de där 48 timmarna man ska stanna hemma är avföringen och eventuella partiklar som är kvar i textilier, på spolknappen etc, så vi städade och tvättade och nu är det bara att vänta och se. Väntan nu är nästan det värsta; att inte veta om och när nästa blir sjuk och hur många sömnlösa nätter jag har framför mig. 

Flora har mått tippentoppen åtmminstone och hällde i sig mjölk och tryckte i sig pannkaka till lunch och jag fick nästan panik, men försökte lugna mig med att sköterskan på 1177 som jag pratade med i morse sa att jag skulle ge henne det hon vill ha, och vill hon ha mjölk så behöver jag inte undvika det. Den här sköterskan höll dock inte med om det jag läst om att magsjukesmitta inte är luftburen och att det inte smittar före det bryter ut, så jag vet inte riktigt vad jag ska tro om hennes råd... Men sen pratade vi med Christophers mamma, som är ex-sjuksköterska och sterilexpert, och hon sa att det kan bero på vilken sorts smitta det är, så det var ju inte så upplyftande. Än så länge mår alla bra dock, utom jag som har ont i magen, men på sistone har jag ju fått ont i magen så fort jag blir lite stressad, så det försöker jag att inte lägga någon vikt vid.
Vi gick ut i trädgården efter lunch och blåste bubblor, åkte rutschkana och tittade på blommorna (nu börjar scillan komma också), och sen tog vi en promenad i det fina vårvädret.

Alfred och Flora somnade i vagnen.

Men Lilly ville gå själv, och frågade mig vad alla vi mötte heter, och när jag sa att hon får fråga dem så styrde hon stegen mot en staty och frågade den vad hon heter. :)

En hel matta av vintergäck vid Citadellet - så fint!

Det är tungt nu

Jag vet att jag har tre helt fantastiska barn, och jag är oerhört tacksam för dem, men det är tungt just nu.
Både Flora och Lilly testar gränser och självständighet nu, och ibland är det helt outhärdligt. Saker måste ske exakt som de vill ha dem, och ofta vet de ju inte ens själva vad det är de vill. De kan pendla från sekund till sekund mellan att de ska göra själv till att mamma måste göra, tillbaka till att mamma absolut inte får hjälpa, till att mamma ska, till bara hysteriskt skrik och en mamma i upplösningstillstånd. Det är väldigt sällan som pappa får hjälpa till hur gärna han än vill, och det kanske är mitt eget fel för att jag har tagit hela föräldraledigheten, men Christopher har ju varit hemma nästan hela tiden också. Dock sitter han ju nere i arbetsrummet de första timmarna när barnen kommit hem efter förskolan, även om han förstås hälsar på dem och leker en stund just när de kommit hem, så är det ju jag som är med dem mest.
På kvällarna vid läggning är det som jobbigast (fast morgnarna är också sjukt jobbiga för det mesta, men de är liksom lite kortare). Mamma ska borsta tänderna (om de inte bara måste borsta själva, vilket de inte får på kvällarna - på morgnarna får de borsta själva, men på kvällarna måste vi göra det ordentligt), mamma ska hjälpa till med blöja, nej, mamma ska inte hjälpa, ska själv, nej mamma hjälpa, uäääääh inte blöja!! Pyjamasen ska inte på alls, ska ta på själv, mamma hjälpa, Alfred hjälpa, göra själv, mamma, uääääääähh!! Lillys mollusker ska smörjas (vi har inte gett upp än och provar nu med Inotyol, fast det verkar inte hjälpa heller), och då ska det bråkas om ifall mamma eller pappa ska göra det, och så ska hon ligga på rätt ställe med rätt kudde och det ska hämtas grejer och flyttas runt (ibland undrar vi om hon har lite OCD-tendenser redan, kan man ha det så tidigt?). Plus allt vanligt då som att de måste leka med vatten just när pyjamasen äntligen kommit på så de blir blöta, de är törstiga, de är hungriga, de är törstiga igen och så vidare och så vidare. Och mitt i allt detta står Alfred som brukar spendera kaostiden med att hoppa i sängen och inte ta på sig pyjamasen när vi ber honom och så skäller vi lite på honom av bara farten. Igår orkade jag bara inte mer och satt på golvet i lilla hallen mellan sovrummen och bara grät.
Sen är det då dags att ta oss till sängen, och igår sa jag att jag faktiskt tänkte lägga Alfred, för första gången på flera veckor, och först var det hyfsat odramatiskt, men det tog inte många minuter förrän Flora blev hysterisk och kom in till oss och vägrade gå tillbaka till pappa och Lilly. Lilly kom snart efter och Christopher kom och försökte övertala dem att lägga sig med pappa, men det blev bara en massa gråt. Då försökte han lura dem med att imorgon ska mamma på sin kurs igen, så då ska pappa lägga alla tre. Alla blev tysta, men Lilly fann sig snabbt och sa att pappa ska lägga alla tre, för mamma ska åka tåget till sin kurs igen, och det var helt okej, så pappa kunde till och med få lägga alla tre redan nu. Men Flora blev hysterisk och klamrade sig fast vid mig, och jag kände hur all energi bara rann ur mig och stod, som Alfred påpekade, still som en staty, med armarna utmed sidorna och en gallskrikande unge hängande runt halsen i säkert tio minuter tills jag till slut fick ge upp efter att Flora triggat även Lilly till att bli hysterisk, och gå in till barnens säng med tjejerna och återigen lämna Alfred.
De somnade åtminstone ganska fort efter allt drama, och jag höll på att somna själv, men när jag efter ungefär en halvtimme skulle gå upp vaknade båda till och började skrika, eftersom de trodde att jag skulle överge dem, så jag fick ligga kvar en stund till.
Sen när jag var i badrummet och var nästan klar för att lägga mig vaknade Flora och fick komma in till mig och sova. Jag passade på att mysa en stund med Alfred i sömnen, och hoppas att han kände min närvaro fast han sov, så han åtminstone får vara lite med sin mamma.
När jag vaknade idag kände jag mig lika tom som igår kväll, jag vet inte vad jag ska göra, jag håller på att ge upp. Jag orkar inte. När ska det bli lättare? Jag vet inte hur många gånger jag hört folk säga saker i stil med "Åh, jag önskar att jag hade fått tvillingar, det verkar så praktiskt, och roligt, och så är man liksom klar sen" (senast Johanna i helgen). Ni har ingen aning, säger jag bara.
Precis när jag skrivit det här, men tvekat inför att publicera det, för jag känner mig som världens sämsta mamma som inte orkar med mina egna barn, så läste jag ett inlägg på helt fantastiska instagrammaren och bloggaren Sockertoppars blogg, som fick mig att börja gråta. Hon skrev om en jobbig läggning och klankade ner på sig själv, men lade sedan till att hon ju faktiskt också kunde berätta om alla rätt hon gjort. Och jag tänkte på hur sorgligt det är att man ofta har så lite överseende med sig själv och sina egna brister, medan man kan stå ut med mycket mer hos andra. Jag är ibland en kass mamma som skriker åt mina barn, men andra gånger - oftast faktiskt - är jag en bra mamma. Jag leker med mina barn, jag gosar med dem, jag får dem att skratta så de kiknar, jag skulle kasta mig i elden för dem, jag ger upp mitt eget välbefinnande för dem, jag älskar dem över allt annat. Jag är en mamma.

Aj aj

Min kropp verkar gilla status quo nu för tiden - eller nej, det gör den ju inte, för jag får ju ont lite varstans då och då, men det jag skulle komma fram till nu var att den definitivt inte verkar gilla att jag plötsligt börjat röra på mig. Både jag och Christopher har lagt på oss några trivselkilon på sistone (för min del fattar jag inte exakt varför, för jag tycker inte jag har ätit annorlunda de senaste månaderna mot vad jag alltid gör, och jag har aldrig haft problem med vikten, men det kanske helt enkelt är åldern nu då) så nu när det börjat bli vår bestämde vi oss i förrgår för att nu är det dags att vi börjar gå ut och powerwalka igen: minst två, men helst tre gånger i veckan. I tisdags gick vi tillsammans, och stannade dessutom till på utegymmet vid Citadellet och tränade lite olika grejer, och det kändes bra, jag fick bara lite behagligt lagom träningsvärk efteråt. Igår blev Christopher förkyld tillsammans med Alfred (Stockholmsbaciller...) så idag gick jag ensam. Det kändes bra när jag var ute, skönt väder, fina omgivningar, kroppen kändes bra. Men när jag kom hem fick jag ont i vänster knä, och nu framåt eftermiddagen har jag fått ont i svanken också, plus att jag har fått en konstant muskelryckning i vänster lår. Det är ju ingen hård träning jag hållt på med precis, snabba promenader kan man ju tycka att en kropp ska klara av, även om den är otränad, eller?
*Personliga avslöjanden på gång*
Som grädde på moset har jag lyckats få skavsår i snippan också. Sex är inte direkt vanligt förekommande här hemma längre på grund av alla barn och dålig sömn och tidsbrist och allt sånt där som ofta hänger ihop med småbarn, men härom dagen fick vi till en snabbis på några minuter. Ändå fick jag skavsår, eller svamp eller vad det nu kan vara, ont gör det i alla fall och är rött. Vi använde glidmedel för enkelhetens skull, så det är inte logiskt över huvud taget. Hur klen kan man bli liksom?
Att jag gått upp några kilo är åtminstone relativt: vi var ju och träffade min syster Johanna i helgen, och jag berättade för barnen innan vi åkte dit att hennes mage är stor. Lilly sa först att nej, det är bara mammas mage som är stor, eftersom de fått se bilder på när jag var gravid med dem, men jag sa att min mage ju är liten igen, och nu är det Johannas som är stor. Så direkt när vi kom in till Johanna sa Lilly, istället för att säga hej till Johanna:
- Mamma iten mage nu!
Och nu säger hon det lite då och då, och Flora brukar lägga till:

- Jag kommit ut mammas mage!
Så ja, min mage är rätt liten ändå.

En vanlig kväll med två tvååringar

I sängen, vi har släckt lampan efter att ha läst fem böcker.
Jag: - Godnatt mina älsklingar, mamma älskar er.
Flora: - Älskar mamma, älskar mormor.
Jag: - Vi älskar dig också hjärtat.
Lilly: - Älskar mormor, älskar mamma.
Jag: - Vi älskar dig också hjärtat.
Flora: - Älskar mamma lite. (Hon brukar testa mig genom att säga att hon bara älskar mig lite, jag orkar inte svara ikväll.)
Lilly: - Älskar mamma mycket!
Jag: - Mamma älskar er, men nu är det dags att vara tysta och sova.
Båda ligger och babblar en stund, och jag försöker att bara vara tyst och inte svara när de pratar med mig, men börjar bli lite irriterad.
Jag: - Nu får ni vara tysta, annars går jag ut.
Flora med panik i rösten: - Nääääääääej!!
Lilly: - Mamma ut. (= Mamma gå ut.)
Flora: - Nä.
Lilly: - Mamma ut.
Jag tänker att jag ignorerar henne, för om jag faktiskt skulle gå ut skulle Flora börja skrika, och förmodligen Lilly med, även om hon fått för sig att jag ska gå ut.
Lilly: - Mamma ut. Mamma ut. Mamma ut. Mamma ut. Mamma ut. Mamma ut. Mamma ut. Mamma ut. Mamma ut. Mamma ut.
Jag börjar räkna hur många gånger hon säger det, men ids inte räkna längre när jag kommit till 18.
Lilly: - Mamma ut. Mamma ut. Mamma ut. Mamma ut. Mamma ut.
Jag: - Tyst.
Lilly: - Mamma ut.
Jag: - Tyst!
Upprepas ungefär tio gånger, tills jag till slut lyfter bort henne till Alfreds lilla madrass som ligger vid fotändan, och hon börjar skrika. Hon tystnar snart och kryper tillbaka och sätter sig bredvid mig och Flora.
Lilly: - Mamma ut.
Jag: - Du kan gå ut.
Lilly går ut och sätter sig i hallen utanför sovrummet. Efter ungefär en minut kommer hon tillbaka och vill ligga på min arm.
Jag: - Mamma blir ledsen när du säger så dumt. Det var inte snällt. Ska du säga förlåt?
Lilly (låter helt glad): - Förlåt mamma!
Fem minuter senare somnar hon, nöjd på min arm.
Nää, det är inte alls irriterande när de testar mitt tålamod. Inte alls. Suck.

Bildbonanza: Stockholm

Det blev visst en massa bilder över från vår Stockholmsresa, som jag tänkte lägga upp men det blev inte av för jag hade så lite tid och ork på kvällarna, så de kommer nu istället!

Alfred är helt tokig i vissa av årets Melodifestivallåtar, så i bilen upp fick han låna Christophers mobil och välja musik i Spotify. Det blev SaRaHas "Kizunguzungu" och Dolly Styles "Rollercoaster" på repeat. Lilly ledsnade till slut...

Vi har ju inget badkar hemma, och varje gång tjejerna ser ett badkar nu vill de använda det.

Lilly

Flora

Sigge och Olle hade en jättefin rymddräkt som Alfred gillade.

Lunch på torget i Västertorp på lördagen. Christopher, Alfred och Flora åt på grillen, men jag och Lilly köpte thaimat istället, för Lilly ville ha ris (och jag ville inte ha burgare eller korv). Lilly fick några räkchips av damen som lagade maten medan vi väntade, och hon älskade dem.

Lillys bebis fick också åka tunnelbana. Lilly själv gillade inte när vi åkte i tunnlar (från Västertorp är de första stationerna ovan jord), och sa varje gång vi skulle åka tunnelbana att hon var rädd för mörkret, så jag fick lova att hålla henne i handen.

Alfred och Flora somnade i vagnen när vi var på H&M, och när Lilly blev trött och less lade hon sig helt enkelt på golvet.

På bröllopsmottagningen tog vi ett hörn på golvet när vi skulle äta tårta. Större delen av resten av festen spenderade barnen i sovrummet innanför den högra dörren, där det redan satt en liten kille som inte ville vara med, där de dansade till musik från Christophers mobil igen (och spelade lite spel).

Fin solnedgång över Bromma på vägen tillbaka.

Vi testade buss över Västerbron, och alla barnen ville stå upp och hålla sig i pinnen (och trycka på knappen såklart).

Alla fem barnen framför Melodifestivalfinalen, medan de fortfarande var pigga.

Flora fotade storebror och pappa på söndagsmorgonen.

Vårt rum hemma hos Janne och Lina - vi gjorde om hela gästrummet till en säng! Till vänster är en bäddsoffa, och till höger vår nya uppblåsbara madrass, som vi köpte härom dagen (152 cm bred). Bortsett från att madrassen lät helt galet högt så fort man rörde sig var det väldigt praktiskt att ha en så bred säng att alla kunde ligga där utan att trängas - jag tror det blev ungefär 270 cm brett totalt. Jag började direkt fundera på om vi kunde få in en 90-säng bredvid någon av våra två 180-sängar hemma, men det går inte, rummen är helt enkelt fel byggda för det. Hemma måste vi ju alltid dela på oss, jag och Christopher, när barnen vaknar och är ledsna på nätterna, och nån ligger alltid obekvämt. Det hade varit enklare att sova allihop tillsammans, faktiskt.

Besök på gamla förskolan och på hemväg

Vi fortsatte vår "vi har väl aldrig flyttat, vi var väl här i Västertorp som vanligt igår?"-känsla idag genom att gå till Alfreds förskola Elsa Brändströms i Fruängen direkt på morgonen. 

En an våra favoritfröknar, Pia, sa att hon fick samma känsla när hon såg oss komma (jag tror inte hon var förvarnad, för hon jobbar på småbarnsavdelningen): "Ja, där kommer de", och insåg inte direkt att det inte var som vanligt. 

Tjejerna började direkt leka. 

Tyvärr var det bara en av Alfreds tidigare fyra fröknar som var där, för en var sjuk och två har slutat, men den viktigaste var där: hans gamla bästis Isadora. 

Först var Alfred lite blyg som vanligt, och Isadora försökte få med honom för att leka, men inte förrän jag sa "klara, färdiga, spring!" vågade han sig iväg. 

Och sen lekte de som att de aldrig varit ifrån varann. <3

Vi var där en dryg timme tills det var dags för barnen att gå in och äta lunch (och jag blev påmind om att de alltid är ute på förmiddagarna fran till lunch och blev lite bitter över vår nuvarande förskola där de är mycket mer inne än ute), sen fick mina barn avsluta sin lek och sen gick vi. Christopher hade gått lite tidigare för att ha jobbmöte, och jag och barnen hade ju tänkt hälsa på gudmor Nina på jobbet tills jag insåg att det skulle bli för jobbigt att ta mig dit själv med alla barnen, så vi åkte till vår gamla Hemköp och köpte frukt, bröd och köttbullar istället och åkte hem till huset igen för att äta lunch. 

Barnen fick leka medan jag packade ihop, sen kom Christopher och så åkte vi hemåt. 

Alltid lika vackert vid Vättern. 

Vi hade tänkt äta på Rasta vid Värnamo, men lyckades missa det, så vi testade  Best Western på Ljungbystopp istället, där de visade sig ha barnbord med lite leksaker, så det var trevligt. Man såg dock lekställningen utanför genom fönstret just där, vilket var smått opedagogiskt, så det blev lite dålig stämning när jag och pappan ville skynda oss hemåt istället eftersom vi redan inte skulle komma hem förrän runt halv nio. 

Nu är vi utanför Helsingborg, så snart hemma åtminstone. Barnen har varit superduktiga på de här långa resorna, det har varit fantastiskt skönt!

Söndag i Stockholm

Fullt schema idag också. Först gjorde vi sconesfrukost åt våra värdar som ju var ute sent och festade igår, sen åkte vi en kortis till våra f.d. grannar så Alfred fick träffa sin kompis Nora (som tydligen hade pratat om honom dagen innan, utan att ha en aning om att vi var i Stockholm). Efter en halvtimme där åkte vi till min gravida syster Johanna och Victor, där vi blev bjudna på våfflor och glass. 

Medan jag satt och pratade gravidgrejer med Johanna och Victor i köket satt barnen i gästrummet och spelade på mobilerna och Christopher gjorde dem sällskap och somnade med Lilly på bröstet en halvtimme - det lät väldigt skönt. 

Tiden gick fort och vid fyra hann vi bara tillbaka till huset och låna ett SL-kort och kasta oss vidare till tunnelbanan för att åka och möta Emil, Sofia, Hilding och Arvid på Jensens Bøfhus på Vasagatan. 

Vi räknade inte med att maten skulle vara nån superhit för oss vuxna, men jag hade sett att barnmenyn skulle passa våra kräsna ungar, plus att de har glassbuffé för barnen för bara 39:-, så det lät bra. Och när vi kom fick barnen dessutom varsin målarbok och kritor, så det var verkligen perfekt.

Och det var som vanligt väldigt trevligt att träffa Emil och Sofia, även om det inte är helt lätt att prata när man ska hålla ordning på fem barn, men jag hann i alla fall fråga Emil om han vill vara min best man på vårt bröllop nästa år, och det vill han gärna. :)

Barnen åt såklart inte upp sin mat, men eftersom köttbullarna satt på spett blev de bra färdkost på vägen hem när de började bli hungriga igen. 

Tre barn på led på T-Centralen. 

Jag hade tänkt åka och träffa min vän och tjejernas gudmor Nina imorgon när Christopher ska på jobbmöte, men efter att ha åkt tunnelbana idag insåg jag att jag inte kommer palla att åka ensam med dem imorgon, så jag blev tvungen att ställa in. Jag är så glad att vi flyttat från Stockholm just nu! Att ta sig runt med tre små barn bland alla miljarder människor på stan, bussar och t-bana är verkligen en pärs. Det är synd för imorgon, för både jag och Nina hade sett fram emot det, men nej, jag orkar inte. 

Flora fick förresten ett hysteriskt utbrott vid läggningen ikväll igen, och jag höll på att bli tokig igen av stressen att hon skulle väcka Sigge och Olle som redan sov, så det slutade med att jag slet in ungstackarn i det kolmörka badrummet och röt åt henne att vara tyst och till slut lugnade hon sig. Usch, jag orkar inte, jag måste hålla mig hemma med ungarna tills de blir vuxna...

Lördag i Stockholm

Fullspäckad dag idag som inte är slut än, så här är dagen i punktform:

• lunch i Västertorps centrum, som att komma hem igen

• t-bana in till city för lite ärenden, med bara tvillingvagnen och tre barn, men Lilly gick helst ändå och pinnade på i superfart

• bröllopsmottagning hemma hos Anna och Christoph (Anna hade superfin klänning)

• buss och t-bana tillbaka till Västertorp, hämta pizza på gamla favvopizzerian, tillbaka till Janne & co:s hus

• Janne stack till Linas 40-årsfest och lämnade oss med de fem ungarna

• jag, som generellt är rätt obekväm med andras barn, lyckades trösta ledsen 2,5-årig Olle som saknade mamma - stolt!

• alla barnen gillade Mello-finalen till en början men började sen fråga när de skulle få sova egentligen (Sigge) resp. somnade i en fåtölj (Olle), men vi ville ju veta vem som vann (och vad paffa vi blev över vem som faktiskt vann! Trevlig låt och söt liten kille, men Mellovinnare?!)

• Flora fick total härdsmälta av övertrötthet så det har just tagit mig en halvtimme av ilska, frustration och till slut lugn att få henne att somna (jag är också övertrött)

• nu: 23.05 och jag är helt utslagen. Imorgon: fullt schema igen. 

Det här med att fota tre barn samtidigt...

Men till slut så. :)