När jag var där ringde de från Alfreds avdelning på förskolan, men jag missade samtalet, fast såg det efter någon minut och ringde tillbaka. Jag får alltid lite smått panik när de ringer från förskolan för hjärnan går igång med katastroftankar, men idag var det tack och lov inget särskilt illa: Alfred hade sprungit på toa ofta för att kissa men haft svårt att få ut något. Vi har misstänkt länge att han har trång förhud, men när jag läst om det har det stått att man oftast inte gör något (och inte heller behöver göra något) förrän i skolåldern, men det verkar inte stämma på Alfred (och inte heller på hans pappa, som fick samma sak åtgärdat när han var fyra - pojkar ärver tydligen ofta en typ likadan snopp som pappan, har jag läst). Men förskolefröken sa att vi inte behövde hämta honom direkt om det inte var så att vi ville springa till doktorn, så Christopher ringde vårdcentralen och de sa att han kunde komma till lättakuten före klockan 15, så Alfred hämtades lite efter två och så gick han och Christopher dit. Nu har vi fått en salva och så ska vi dra i lille snoppen två gånger om dagen i två veckor och se om det hjälper, annars behöver han opereras.
Imorgon åker Christopher till Stockholm på jobbmöte i ottan och kommer inte hem förrän runt midnatt, så jag blir ensam med barnen (utom när de är på förskolan då). Jag frågade mamma om hon kunde komma hit lite, men hon var upptagen, så jag får ta hand om mina egna barn själv - va, vilken grej, vilka krav! ;) Jag tänker i alla fall laga mat på dagen för att värma på kvällen för att förenkla lite för mig själv och kanske minimera kaoset en aning, och bråkar de för mycket under eftermiddagen får de väl titta på tv lite mer än jag egentligen vill då. Det är nämligen ett sabla bråkande mest hela tiden nu för tiden, tyvärr. Fast i eftermiddags (efter att tjejerna bråkat om att inte vilja gå ur bilen efter förskolan) lyckades vi faktiskt i nästan full harmoni baka pepparkakor i säkert en halvtimme. Riktigt trevligt!
Flora var jätteduktig och gjorde fyra nästan helt perfekta änglar med sin första degbit. Efter det tröttnade hon och gick och gjorde andra saker och kom tillbaka och småpillade ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar