Gott nytt år!

Det var nära att vi körde vardagskläder och opiffat, men vi ångrade oss: gott nytt år!!

Duktig storebror

Igår eftermiddags fick Alfred mig att tumma på att vi skulle gå till lekplatsen idag (vilket ju var bra, för jag har knappt varit ute på hela jullovet hittills), så i förmiddags när Christopher jobbade byltade jag och mamma på oss och barnen och gick iväg. Men Alfred cyklade på sin springcykel, som han plötsligt fått full kontroll över utan att jag riktigt vet hur det gått till.

Snabb som en vessla var han!

Vi var ensamma på lekplatsen en bra stund, och sen kom en pappa med två tjejer i liknande ålder som våra barn, och vid ett tillfälle gungade alla fem samtidigt: Flora och Alfred i bebisgungorna, främmande storasystern på vanliga gungan och Lilly tillsammans med lillasystern i tvillinggungan. Det är så bra att de har så många gungor! Men kallt var det, så vi förtjänade varm choklad med vispgrädde när vi kom hem.

Efter lunch hade jag tid hos en kiropraktor här i stan, eftersom vi inte tog oss iväg till Kärra så fick jag avboka tiden jag hade bokat i Varberg och hitta en ny kiropraktor här. Han kändes riktigt bra och kollade igenom hela mig och töjde och böjde här och var och knäckte och knakade lite varstans. Det gör fortfarande lite ont i nackspärren, men de flesta av mina problem stammar tydligen från bröstryggen, och det kommer antagligen fortsätta krångla så länge min situation är som den är med små barn, amning och lyftande. Men jag ska försöka träna lite med gummiband och ta mig ut och powerwalka, vilket han tyckte lät som en bra plan, och så ska jag tillbaka så han får kolla upp mig på tisdag igen.

I tvillinggruppen idag var det en mamma som lade upp tre bilder där hon skrev att barnen tyckte att de ägde hela övervåningen, för att det låg lite leksaker i ett hörn i ett rum och stod en dockvagn mitt på golvet i ett annat, typ. Jag tittade in i vårt vardagsrum och kunde inte låta bli att lägga upp en egen bild... :D
Mamma åkte hem i eftermiddags, så nu ska vi försöka klara av våra barn själva igen, he he. Mamma kom förresten på ett helt fantastiskt knep härom dagen: när vi satt och åt och Alfred var på väg att smita iväg som vanligt slängde hon bara ur sig utan att knappt tänka: "Akta dig, golvet bränns!" och Alfred stannade mitt i rörelsen och frågade vad hon menade. Så vi tänkte snabbt och hittade på att mormor har en hemlig knapp där hon kunde aktivera så att golvet blev brännhett, så att Alfred inte kunde gå på det. Och han satt kvar på sin stol hela middagen, tills mormor "tryckt på knappen igen"! Och det har fortsatt funka! Ungen sitter kvar vid bordet! Till och med ikväll när mormor inte ens var med vid middagen! Vi passade på att berömma honom och säga att det var så trevligt när alla satt och åt tillsammans (Flora satt också kvar när Alfred inte sprang runt) och då blev han så glad att han ville krama mig, så jag fick resa mig och gå till honom så han kunde sitta kvar. :)

Pappas födelsedag

Idag fyller Christopher 34 år, hurra hurra!
Efter en del tjafs (de börjar bli svåra att få välja kläder åt nu för tiden) fick jag på tjejerna deras underbara Polarn o Pyret-klänningar som vi köpte på rea i somras i storlek 92, och de var så fina! De har haft samma modell i annat mönster länge, och de är de finaste klänningar jag vet.

Och Alfred hade nya snygga julklappsbyxor.

Sen åt vi gräddtårta med blåbär, som jag och mormor bakade tillsammans med barnen. Den var populär, kan jag meddela! Tyvärr blev vi lite sena med fikat, så vi fick inte i barnen nån vidare middag sen...

Innan läggdags hade Flora och Lilly lite konsert. Framtidens Say Lou Lou?
Jag hade förresten fel om Flora och amningen: i morse ville hon plötsligt igen. Inte mig emot - jag har visserligen haft väldigt ömma bröstvårtor den senaste veckan, men det börjar bli bättre igen, så det var antagligen nån mensgrej, fast min hormonspiral verkar börja göra sitt jobb nu, för min mens blir mer och mer sparsam och gles - yay!

Flora har slutat amma, tror jag

I eftermiddags åkte Stella hem - vi hade tänkt åka till Kärra i förmiddags efter att en rörmokare varit här och bytt ut ett gammalt rör (innan årsskiftet så vi får 50% ROT-avdrag och inte bara 30%), men inget av det blev av: personen på kommunen som skulle stängt av vattnet under jobbet var inte på plats som hen skulle, så rörmokaren måste komma tillbaka en annan dag, och vi bestämde oss för att inte åka upp ändå på grund av risk för halka och lite kort tid att vara där, eftersom ingen av oss tänker vara där på nyårsafton. Så Stella fick ta tåget istället (hon bor i Varberg), och jag och Alfred skjutsade henne. Vi blev såklart lite sena, så när vi kom fram till stationen och det inte fanns någon parkeringsplats nära Pressbyrån, där Stella skulle köpa en biljett, så släppte vi av henne och körde vidare sådär hundra meter och parkerade utanför Kvantum, och sen gick vi och mötte henne för att vinka av på perrongen. Där stod vi och frös i fem minuter tills tåget kom, sen kramades vi och vinkade tills tåget åkte (och Alfred tappade sin keps på spåret, men jag fick tack och lov upp den bara genom att lägga mig på mage på perrongen och sträcka ner armen utan att behöva hoppa ner) och sen åkte vi och gjorde lite ärenden.
Knappt två timmar senare kom det ett sms från Stella, nästan framme i Varberg: vi hade båda glömt att hon hade sin resväska i bagageutrymmet i bilen...
Så fantastiskt klantigt av mig - vad ska jag föreställa för ansvarsfull vuxen?! Småpanik utbröt, alla tänkte så det knakade, jag upptäckte att DHL har ett kampanjerbjudande på bara 99:- för bud och skulle just till att boka det när Stella smsade igen: hennes snälla farfar övningskör gärna med henne ända ner till Landskrona imorgon. :) Tack och lov för snälla far- och morföräldrar, vad skulle vi göra utan dem?

Den här lilla loppan, den Pippi-älskande Flora, har visst slutat amma. De tre senaste morgnarna har jag erbjudit henne bröstet (när Lilly vaknar börjar hon alltid med att be om bröstet och så får hon amma en stund, och Flora brukar ta en slurk också lite efter, eftersom Lilly brukar vakna först), och i förrgår och igår ville hon gärna, men när hon tagit tag har hon bara sugit till två gånger och sedan släppt, och i morse ville hon inte alls. Så för första gången verkar jag ha ett barn som faktiskt slutat amma frivilligt! Alfred fick jag tvinga att sluta när han var ett år och tio månader, för vid det laget var jag så trött på det, för han drog och slet i mina bröst mest hela tiden, och hittills har tjejerna så gärna velat fortsätta amma att jag låtit dem, men bara på morgnarna, för mer än så har jag inte orkat med längre. Jag hade ju hellre sett att Flora fortsatt längre än Lilly bara för att hon är så ynka liten och äter mycket mindre än sin syster - Lilly äter mest av alla tre barnen och växer så bra, hon är större än Alfred var i samma ålder - men så verkar det ju inte bli, och då får det ju vara så.

Många i soffan

Vi var många i soffan framför Alfons Åberg i morse. :)

Idag gick jag ut för första gången sen den 23:e, då vi gick en liten promenad runt Citadellet och ner mot havet för att visa Stella lite av omgivningarna. Tjejerna har inte sovit middag sedan dagen före julafton (och därmed somnat på nolltid med mormor på kvällarna - och även med mig igår somnade de på en kvart, sån lyx!), så när vi gick ut ville de först inte sitta i vagnen, men efter ett tag somnade de i vagnen ett tag ändå, och det kunde de förstås få.
En annan god nyhet är att kortisonsalvan och dragandet i Alfreds snopp har hjälpt! (Förlåt Alfred, om du råkar läsa just det här när du är tonåring kommer du hata mig. <3) Det är Christopher som fått sköta det, jag tänkte att det kunde få bli hans uppgift eftersom han haft samma problem, och igår ropade de på mig uppifrån badrummet: hittills har han knappt haft något hål alls, men nu hade de fått bak förhuden så långt att hela ollonet kom fram! Yay kortison! Vilken grej det är alltså.
Nu när jag lade honom ikväll sa han plötsligt "Plopp!" och jag såg att han hade händerna nere i kalsongerna. :) En helt ny värld öppnas för honom, tidigare än vi tänkt.. ;)

Annandag jul

Idag invigde vi dörröppningsbutiken från TGR, som barnen fick i julklapp tillsammans med ett kakfat med träbakelser.

Man kan väl säga att tjejerna inte direkt var överförsiktiga med den.

Vi får se hur länge den håller... :)

Framåt eftermiddagen kom min danske bror Daniel med fru Kate och dotter Vigga. Alfred blev helt kär i Vigga (de har bara träffats några gånger förut), och skulle hålla henne i handen och gulla med henne - fast hon tröttnade ganska fort, tyvärr, men som tur var förstod inte Alfred vad hon sa när hon sa att hon inte ville att han skulle hålla henne i handen, så ingen blev ledsen. :)

Och lite senare kom Stella. Och precis såhär roligt var det när hon skojade med Flora och Lilly. <3

Och tack och lov har min nackspärr blivit bättre idag - idag känns det som en normal nackspärr som inte försöker mörda mig medelst kvävning, så jag har känt mig hyfsat normal idag. Så sabla skönt. Men jag har insett att jag nog måste börja med någon sorts träning efter nyår så jag inte går sönder så lätt jämt.

Julafton i bilder

När jag smög ner vid fyratiden på natten till julafton för att jag inte kunde sova för att min nackspärr gjorde så helvetiskt ont att jag ville värma min vetekudde, såg jag att Christopher redan hade dukat för julfrukost. Så fint!

När barnen vaknade - eller snarare; när Alfred varit vaken i en halvtimme och till slut fick väcka tjejerna för att han inte ville vänta längre - fick de följa snöret som jag hade dragit genom huset, som ledde fram till...

... en stor fin rutschkana som mormor köpt och som jag och Christopher monterat ihop med mycket möda och stort besvär sent på kvällen innan. Vi tänkte att den får stå i hallen till en början så de kunde provåka direkt utan att behöva klä på sig och gå ut. Men så småningom får den förstås åka ut i trädgården.

Sen klädde vi på oss fina julaftonskläder: tjejerna fick äntligen använda klänningarna jag köpte på mellandagsrean förra året i större storlek och hoppades på att de skulle passa i år - och det gjorde de! Superfina var de.

Paketöppning vid frukosten. Barnen fick först några Pippi-figurer och -möbler (Prussiluskan, Kling och Klang, Pippi, Tommy och Annika)...

...som förstås lite senare skulle in i Pippi-huset! Mycket populärt var det, tack och lov.

Jag hade tänkt göra ett par sorters julgodis till, men hejdade mig, jag tänkte att det väl får vara någon måtta... Men här är i alla fall knäck, chokladkola, hallonpraliner, lakritskola och kokosgodisar (typ Coco). I kylen gömde sig en sort till med Nutella, kola, marshmallowfluff och hasselnötter, men den kom visst inte fram till fikat. Däremot byggde vi på det med julbullar, Brukets havrekakor och macarons (de två sistnämnda hade mamma bakat och haft med sig).

Fin lunchdukning av Christopher.

Jullunch!

Framför Kalle Anka på tv:n: Lillys och mina tår. När jag äntligen tog mig för att måla mina tånaglar på morgonen ville alla tre barnen också ha. Flora och Alfred tog guld också, men jag och Lilly höll oss mer traditionellt julröda.

Flora tröttnade på tv:n och klädde ut sig.

Lilly tog över tigerdräkten och sprang runt och morrade och skrämde oss, och Flora, som gått över till apdräkten, morrade hon också. Alfred tröttnade också på Kalle Anka efter ett tag, för han ville ha fler paket, så till slut fick han ett litet framför tv:n...

Sen kom tomten! Fast Christopher kämpade väl med en bred norrländsk dialekt kände Alfred igen honom direkt på armbanden. :) Sen syntes halva ansiktet bakom masken också när han vände på sig, så jag tror att tjejerna också kände igen honom, men de blev lite rädda ändå.

När vi fått barnen i säng var det visst rätt många paket kvar till oss vuxna, fast vi tänkt dra ner på paketen i år... Vi hade dessutom delat ut några under dagen till oss också - bland annat fick vi en soda streamer av mamma. Det är något jag aldrig tyckt mig behöva, men här i huset har vi inte särskilt kallt vatten (jag älskar iskallt vatten) så jag har faktiskt börjat sakna lite roligare vatten på sistone, så den blev jag glad för.
I övrigt fick jag bland annat en del kläder, några halsband, handskar, böcker (bland annat "Fem gånger mer kärlek" av Martin Forster, som jag önskat mig av mamma för att få hjälp att hantera bråkiga barn på ett bättre sätt) och till sist en fantastisk present av Christopher: en tavla av Ullastina Larsson. Ullastina är min vän Emils mamma och bor här i Landskrona, och hon har fått mycket uppmärksamhet på sistone efter att ha fått äran att måla diplomen till Nobelpristagarna i kemi förra året och i fysik i år. Emil har länge sagt att jag skulle gilla hennes tavlor för de är så färgglada, och det gör jag verkligen.
Vi hade en mysig julafton, som bara stördes av min nackspärr från helvetet. Den har inte blivit ett dyft bättre än, utan kör för första gången (jag har haft nackspärr dussintals gånger, genom en sträckning på samma ställe, men det här är nåt nytt) en variant där det med oregelbundna mellanrum hugger till mitt uppe i ryggen så att jag inte kan andas djupt, utan måste vänta ett par sekunder där det känns som att någon vrider runt en kniv i min rygg innan jag kan andas igen. Och vid det här laget är jag helt fruktansvärt less på det. Jag hade redan bokat en tid hos kiropraktorn i Varberg till den 28:e innan jag fick nackspärren, men jag hoppas verkligen att den går över innan dess, annars blir jag galen. Jag har testat Ipren (fast det fick jag ont i magen av och blev smått illamående), Voltaren gel, Citodon och massage, men inget ger någon som helst effekt.
Nåväl, över till något trevligare: min gravida syster Johanna förlovade sig idag, på semestern i Malaysia friade Victor. Yay, säger jag, för vi gillar Victor jättemycket!

God jul!

Kvällen före dopparedan

Jamen då är vi väl klara för att fira jul då! Skinkan är griljerad och provsmakad, övrig julmat förberedd, paketen inslagna och ett snöre från barnens säng är draget runt om i huset för att leda till den första julklappen.

Jag har dock fått nackspärr som gör ont hela tiden plus hugger till mellan varven när jag rör mig eller försöker andas djupt, så jag mår skit (delvis också för att smärtan hindrade mig från att sova ordentligt inatt) och hoppas verkligen på att det ska göra lite mindre ont inatt så jag kan sova bättre och vara piggare imorgon. Alfred lyckas förresten inte somna nu för han är så uppspelt inför julafton, så jag sitter och väntar på att Christopher ska komma ner så vi kan montera en stor julklapp till barnen från mormor så jag kan få gå och lägga mig sen. Tjejerna somnade på nolltid när mormor lade dem, de som krånglar i en och en halv timme varje kväll när jag eller Christopher lägger dem... Men Christopher lyckades tvätta håret på allihop innan de lade sig utan allt för mycket gråt (inget alls från Flora, och bara lite från Lilly) så de är rena och fina imorgon.

Så: god jul allihopa!!

Klar för jul - lite gråtande och synsvag

Jaa, hörni, den här julledigheten har ju inte börjat nåt vidare: jag har redan brutit ihop och gråtit i soffan. Jag hade tänkt åka till ICA med alla tre barnen, men så lyfte jag upp Lilly och kände att jag var helt matt i hela kroppen, så jag lade mig i soffan istället eftersom barnen ändå dansade till en skiva med barnlåtar, och efter en stund när de började bråka om nåt började jag gråta. Så sjukt klen.
Och så behöver jag visst glasögon också. Jag tog mig äntligen för att boka en synundersökning efter att jag fått nån flyer med gratis undersökning och halva priset på bågar - jag vet att jag har ett brytningsfel, men lider inte särskilt av det, men jag märker att jag ser sämre nu än förut, antagligen mycket på grund av sömnbrist och amning.
Och japp, jag ser skitdåligt och optikern rekommenderade att jag har glasögon jämt, men det är inte liksom farligt om jag låter bli, synen blir inte sämre av det och jag får inte ont i huvudet eller nåt nu heller, men det är bra för mina ögon att få vila lite, sa hon. Så jag fick låna med mig fyra bågar hem för att prova, fast alla var svindyra, och glasen skulle gå på 2 100:- också, så jag är inte jättepeppad över det här precis. Det känns jättekonstigt att liksom byta utseende, så jag funderar på diskreta bågar, men samtidigt känns det lite tråkigt att köpa bågar som knappt syns. Jag får prova dem jag tagit hem under julen och se hur det känns.

Nu har vi druckit glögg och provsmakat (igen) allt julgodis jag gjort, och julklapparna är inslagna - fast vi behöver köpa några småsaker till imorgon, tror jag - och mamma kommer imorgon så det blir lättare med barnen, så nu är vi redo för jul!

Igår gjorde jag chokladpraliner ungefär efter ett recept från årets Dessertmästarna, och de blev riktigt bra (om än inte så snygga): mjölkchokladskal med halloncoulis och mjölkchoklad-hallonganache (första gången jag har dubbelfyllning i praliner).

Ljuva ledighet... eller?

Det här med att folk i mitt Facebookflöde är lyckliga över att de ska vara lediga i tre veckor nu? Gode tid, jag får ångest bara av att tänka på att barnen inte ska vara på förskolan i två och sen halv veckor till.

Allt det här bråkandet och springandet och hoppandet och gapandet spränger nästan mitt huvud varje dag, och jag känner mig som en totalt misslyckad mamma som inte lyckas hålla någon som helst ordning på mina barn. Så... god jul då. Tack och lov att min mamma kommer hit om ett par dagar!

Lite uppdateringar

Jag har samlat ihop en massa små anteckningar i ett utkast här i bloggen under nån vecka, och nu känns det som att det är dags att göra något av dem. Det kanske blir lite osammanhängande, men vi kör.

Jag börjar med Alfred. Han är, som jag ofta nämnt, så oerhört go och kärleksfull, samtidigt som han kan vara helt sabla hopplöst jobbig. En dag när jag hämtade honom på förskolan och han blev helt sprattlig som han brukar bli när jag hämtar, sa hans fröken Neta: "Den där sidan av dig får vi aldrig se här på förskolan! Så får du gärna vara här också!" och jag frågade hur hon menade och hon sa att där är han så lugn så lugn, och tyst. Jag sa att han gärna kunde få byta ibland och vara lugn hemma och sprattlig på förskolan... På förskolan är han också oerhört beskyddande mot Flora och Lilly och kan stå med dem ute på gården och bara hålla om dem - medan han hemma sliter leksaker ur händerna på dem och gallskriker om de inte gör precis som han vill. Och still sitter han då rakt inte, utom möjligtvis en kort stund framför tv:n (han ÄLSKAR att titta på film), annars springer och hoppar han konstant, heeela dagarna, och lyssnar väldigt sällan på vad vi säger till honom.

Men självklart är han gullig hemma också, och så artig! Om jag råkar till exempel knuffa till honom när jag vänder mig om eller så, så säger han alltid "Det gör inget mamma", och om han ramlar säger han "Det gick bra tack" (om det inte gör ont nånstans förstås). Och igår när han gick upp på övervåningen för att gå på toa när vi åt middag så ropade han på mig, och jag förväntade mig att uppföljningen på "Mamma!" skulle bli "Jag har bajsat", men istället ropade han bara: "Jag älskar dig!" :)
Flora är en liten busis ibland. Hon kör sin egen taktik där hon försöker smyga iväg när hon vet att hon inte får (som när hon ska sova eller när vi sitter och äter), och rör sig så långsamt och tyst hon bara kan och hoppas att ingen märker något. När vi säger till henne låtsas hon som att hon inte hör och står bara helt still. På det hela taget svarar hon väldigt sällan när vi frågar henne något - det är inte så att hon inte hör eller inte förstår, hon bara svarar inte om det inte är något hon bryr sig särskilt mycket om, eller om det är något hon bara inte vill.

När hon ska sova har hon gått över till att ganska ofta pilla på sin egen örsnibb istället för på min (som hon började med när jag inte ville att hon skulle ligga och nypa i min bröstvårta längre för det gjorde ont), men ibland ligger hon och drar fingrarna över mitt hår på den långa sidan, och det är jättemysigt. Hon lägger ofta sina fötter mellan mina lår, som Alfred också ofta gjorde när han var lite mindre. När hon tappar bort sitt lilla mjukislejon i sängen morrar hon, istället för att fråga var det är, det är väldigt gulligt.
Lilly brukar sitta still och äta duktigt vid måltiderna, trots att Alfred och Flora smiter iväg och leker, och det är jag väldigt tacksam över. Men hon är inne i en period av extrem självständighet just nu (jag försöker att inte kalla det trots, för det är ju inte det det handlar om), där hon blir suuuperarg om vi försöker hjälpa henne med något när hon inte själv tänkt så; vid påklädning, avklädning, blöjbyte, måltider, ja, vad det nu kan vara. Och det är dessutom bara jag som får hjälpa henne när det väl är dags för hjälp, absolut inte pappa: om pappa hjälper gallskriker hon tills jag tar över.
Flora vill också oftast bara att jag ska hjälpa henne - en kväll tröttnade Christopher och tog på henne pyjamasen fast hon ville att jag skulle göra det (men jag satt på toa), och Flora skrek och skrek, och sen var hon sur på Christopher även dagen efter och han fick inte röra henne alls.
Lilly ska ha allt på sitt sätt och säger som regel nej till det mesta först - som ett exempel: om Christopher säger "Får pappa en puss?" säger hon "Nej!!", vänder bort huvudet, och en sekund senare vänder hon tillbaka huvudet och plutar med munnen för en puss.

De senaste dagarna har hon börjat sparka på saker, och i veckan sparkade hon tydligen på en pojke på förskolan också när han tog en leksak eller vad det nu var, och han hämnades genom att hugga tag i hennes ansikte och råkade riva henne i munnen. Veckan innan var det förresten visst en pojke som dragit henne i håret, berättade fröken vid hämtning, men det hade inte varit så mycket mer än det, men jag fick lite känslan att fröken förväntat sig att jag skulle bli upprörd - fast det fanns det ju liksom ingen anledning att bli. Mina barn har ju också slagits i perioder, det gör ju de flesta barn. Det är åtminstone något jag inte nojar särskilt mycket över, det brukar gå över.

Alla barnen kör någon sorts lite komisk besserwissertaktik just nu också: om vi säger "Aja baja Lilly!" när hon gjort något hon inte får säger Flora direkt "Baja Ninny!" och Alfred stämmer också in (så lagom störigt), och Lilly blir skitsur och säger "Inte baja Ninny!!"

På kvällarna brukar Alfred få somna inne i vår säng, och ungefär när det är dags för mig att gå och lägga mig brukar Flora vakna och tassa in till oss (ett par kvällar den senaste veckan har hon smugit ner för trappan och fått vara uppe tills jag hunnit göra mig klar och sen fått lägga sig med mig. Lilly brukar vakna någon gång mellan 4 och 6 och sätter sig upp i sängen och ropar på mig, svinhögt, istället för att komma in, så jag brukar gå in och lägga mig hos henne, och sen kommer Flora igen ungefär när det är dags att gå upp vid 7-7:30.

Och så en liten uppdatering om mig: min fot som gjorde så ont förra helgen - jag hade bandage under helgen till och med - blev bättre efter några dagar. Och min mage blev bättre av Omeprazol, så jag slutade ta dem efter 10 dagar. Men tre dagar senare fick jag plötsligt svinont i magen igen och tog en tablett nästa morgon och ringde och bokade en läkartid i nästa vecka. Men det blev bättre efter ungefär ett och ett halvt dygn igen, så jag får se om jag kanske ska avboka läkartiden.

Och det sista för idag: min syster Johanna (som fyller år idag) som är gravid har fått veta att det är en flicka hon väntar. Hon var helt nojig för att det skulle vara en pojke, just för att vi liksom aldrig haft några pojkar i familjen - jag var också orolig när jag var gravid med Alfred. Men det är ju liksom ändå bara ett barn oavsett, lärde jag mig. Ju!
(Bilderna i dagens inlägg är tagna av Christopher.)

Farmor på besök

Idag har vi haft farmor här, och eftersom hon jobbade med att baka tårtor i flera år så fick hon förstås hjälpa Alfred dekorera vårt köpepepparkakshus. 

Och så fick barnen vara uppe lite längre för att hinna umgås, så vi kom i säng först närmare klockan 21. 

Lilly bytte om lite. 

Ändå tog det 1,5 timme för mig att få tjejerna att somna (för Christopher tog det 10 minuter igår när jag lade Alfred) - jag blir tokig på de här evighetsläggningarna. Vi skulle ju testa att sitta utanför dörren, men Christopher gav upp det ganska direkt och sen har vi inte orkat försöka igen. Det känns hopplöst det här. 

Korv med pasta

Barnen fick lyxig middag ikväll!

Ensamdag med barnen

Sådär, nu sover alla barnen efter vår dag utan pappan.

Morgonen gick bra; vi gick upp i tid, alla var hyfsat glada och nöjda och åt frukost och så kom vi iväg i såpass bra tid att åtminstone en lämning kunde ske i tid (vi valde Alfred, för det går snabbast att lämna honom, så tjejerna fick följa med upp till honom först).

Sen åkte jag hem och fick cirkulera runt i kvarteren i närmare tjugo minuter innan jag hittade en parkeringsplats, eftersom det var städdag på vår sida av gatan idag så det bara fanns hälften så många p-platser som vanligt. Till slut fick jag ställa mig på en tvåtimmarsparkering och sätta klockan för att komma ihåg att flytta bilen sen. Efter det gick jag hem och däckade i sängen i en och en halv timme, jag var helt slut.

Efter bilflytten köpte jag smørrebrød till mig själv, lagade makaronilåda till middagen, åt lunch, började titta på dokumentären "Jiro Dreams of Sushi" på Netflix (fantastisk dokumentär för en Japan-fantast som jag) och slog in julklappar tills det var dags att hämta barnen.

Vi kom förstås inte från förskolan utan att gunga en stund först. De älskar verkligen att gunga, mina ungar.

Jag hade bestämt mig för att vi skulle ta en stund på stan för att leta lite sista julklappar till mor- och farmödrarna, och jag visste att det antagligen skulle bli jobbigt, men ändå lite omväxling mot att vara hemma, så vi körde på. Och ja, det blev jobbigt, och vi hittade inga bra julklappar heller, men vi avslutade med att dela på en chailatte, och den älskades av alla. Alfred tjoade till och med "Det här är så gott att jag skulle vilja stå här hela dagen!" när vi stod utanför Espresso House och drack den.

Hemma tittade vi på de tre senaste avsnitten av julkalendern, eftersom vi låg lite efter, men tyvärr lyckades ungarna bråka med varann ändå - om var de skulle sitta, sparkade på varann osv osv, så när maten nästan var klar (värmde den i ugnen under sista avsnittet) stod alla tre barnen och skrek, och jag pallade bara inte - min tålamodsnivå med bråk är just nu nere på nästan noll. Men när jag skrikit tillbaka åt dem att hålla tyst och sätta sig vid bordet och ställt fram maten så var plötsligt alla lugna och satte sig och åt. Och Alfred gillade maten för en gångs skull, den kräsna lilla killen!

Jag skrek åt barnen fler gånger än jag egentligen vill erkänna, men till slut fick jag i alla fall alla färdiga för sängen och att ligga still utan att pilla på varann, knuffa på varann, sparka på varann och ligga och babbla, och vid halv nio somnade Alfred och Lilly och en halvtimme senare Flora.

Nu äter jag lite kaoskaka och slötittar på nåt havsprogram med Anders Lundin och keyboardisten från Trance Dance, men nu får det bli slutet av Jiro-dokumentären och sen när Christopher kommer hem framåt midnatt rymmer jag nog.

Intima pojkproblem och pepparkaksbak

Idag åkte jag till IKEA i Helsingborg för att köpa en ny blandare till köket, eftersom vi äntligen tagit oss för att ringa en rörmokare för att få fixat den taffliga rördragningen som läcker i köket, så han kommer på fredag.
När jag var där ringde de från Alfreds avdelning på förskolan, men jag missade samtalet, fast såg det efter någon minut och ringde tillbaka. Jag får alltid lite smått panik när de ringer från förskolan för hjärnan går igång med katastroftankar, men idag var det tack och lov inget särskilt illa: Alfred hade sprungit på toa ofta för att kissa men haft svårt att få ut något. Vi har misstänkt länge att han har trång förhud, men när jag läst om det har det stått att man oftast inte gör något (och inte heller behöver göra något) förrän i skolåldern, men det verkar inte stämma på Alfred (och inte heller på hans pappa, som fick samma sak åtgärdat när han var fyra - pojkar ärver tydligen ofta en typ likadan snopp som pappan, har jag läst). Men förskolefröken sa att vi inte behövde hämta honom direkt om det inte var så att vi ville springa till doktorn, så Christopher ringde vårdcentralen och de sa att han kunde komma till lättakuten före klockan 15, så Alfred hämtades lite efter två och så gick han och Christopher dit. Nu har vi fått en salva och så ska vi dra i lille snoppen två gånger om dagen i två veckor och se om det hjälper, annars behöver han opereras.
Imorgon åker Christopher till Stockholm på jobbmöte i ottan och kommer inte hem förrän runt midnatt, så jag blir ensam med barnen (utom när de är på förskolan då). Jag frågade mamma om hon kunde komma hit lite, men hon var upptagen, så jag får ta hand om mina egna barn själv - va, vilken grej, vilka krav! ;) Jag tänker i alla fall laga mat på dagen för att värma på kvällen för att förenkla lite för mig själv och kanske minimera kaoset en aning, och bråkar de för mycket under eftermiddagen får de väl titta på tv lite mer än jag egentligen vill då. Det är nämligen ett sabla bråkande mest hela tiden nu för tiden, tyvärr. Fast i eftermiddags (efter att tjejerna bråkat om att inte vilja gå ur bilen efter förskolan) lyckades vi faktiskt i nästan full harmoni baka pepparkakor i säkert en halvtimme. Riktigt trevligt!

"Inte gott." Lilly var nöjd med att sitta och hacka sönder sin deg.

Flora var jätteduktig och gjorde fyra nästan helt perfekta änglar med sin första degbit. Efter det tröttnade hon och gick och gjorde andra saker och kom tillbaka och småpillade ibland.

Alfred var mer koncentrerad och frågade vid varje form "Är det här perfekt mamma?" :)