Tjejerna härmar typ allt vi gör nu, både jag och Christopher och Alfred. När Alfred "springer fort" inne, och lägger sig i startposition för ett sprintlopp gör Lilly det också (fast hon kan förstås inte tekniken än, men hon sätter sig på huk), men hon brukar oftast sitta kvar när startskottet gått, medan Flora springer med.
Ibland när jag har ont i magen av gaser lägger jag mig på mage, och då lägger tjejerna sig bredvid mig och är svinnöjda fast de inte har en aning om vad vi gör där.
Härom dagen när jag satt på toaletten och tjejerna var med så blötte jag ett papper under duschkranen (man når inte handfatet från toan, men duschen i badkaret når man precis) för att tvätta lite, och när jag var klar pekade Lilly att hon ville sitta på toaletten. Jag lyfte upp henne och gav henne en bit papper, och då sträckte hon det direkt mot duschen. Sen ville Flora upp, och det var samma sak då: hon fick mig att blöta pappret, och så försökte hon torka sig mellan benen, sen torkade hon sig runt munnen (och jag var glad att hennes arm inte räckt ner när hon försökte torka snippan...), sen lite på benet, sen snippan och munnen igen, sen var hon klar.
När vi åt kyckling härom kvällen tyckte jag att en bit av köttet såg lite rosa ut, så Christopher tog sin mobil och lyste med ficklampan för att få bättre ljus (den var klar), och när Lilly kommit ur sin stol och satt i mitt knä efter maten tog hon pappas mobil och höll den över mina matrester. Roliga ungar!
Vi har ett väldigt långsmalt badrum där det är rätt trångt, så barnens pallar brukar stå i badkaret när vi inte behöver dem, så när Lilly vill försöka nå upp till handfatet brukar hon dra ut badrumsvågen som står under handfatet och ställa sig på den - tyvärr är den bara typ fem centimeter hög, men det är ju ett bra försök!
Lilly försöker härma fler och fler ord nu också (idag sa hon "Böb-bö" till vår robotdammsugare som vi kallar Bobby, och Christopher hörde henne säga "inte" igår), men Flora säger inte så många riktiga ord än, fast ibland pratar hon på med en massa egna ljud. När jag försöker få henne att säga "mamma" istället för bara "ma" brukar hon skratta åt mig som att det var det roligaste hon nånsin hört. Och hon "flörtar" med mig ibland när hon sitter i sin matstol; då lägger hon huvudet på sned och blinkar hårt och tycker det är jätteroligt när jag blinkar med ett öga tillbaka.
Båda skakar på huvudet när de inte vill något nu, väldigt eftertryckligt.
Sovtiderna har blivit lätt knasiga efter omställningen till sommartid: igår vaknade Alfred vid 9 och gick upp själv och satte på tv:n. Klockan 10 vaknade jag med ett ryck och insåg att tjejerna fortfarande sov och att Alfred inte fått något att äta än, så jag gick upp, och sen tog det en liten stund till innan tjejerna vaknade. I morse väckte jag dem lite före nio. Lyxigt värre, men det blir lite besvärligt att hinna med lunchsömnen innan vi ska hämta Alfred om morgnarna blir allt för sena. Igår vägrade de somna när jag försökte lägga dem på dagen, så de fick helt enkelt vara uppe tills vi fick besök klockan 15: det var kvinnan som köpt vår lägenhet genom sin mamma som var hemma från New York över påsken med barnen (men mannen var inte med) och kom och skulle få titta på lägenheten på riktigt för första gången. Hon var supertrevlig, så det känns bra att lämna över till henne! (Sen gick Christopher ut med Flora och Lilly i vagnen en sväng, så de sov en knapp timme till slut.)
Tjejerna har sovit hyfsat på kvällarna några kvällar igen nu, och igår tror jag inte de vaknade alls förrän jag gick och lade mig runt midnatt. Då krånglade Lilly jättemycket i närmare två timmar dock, vilket var väldigt segt. Hon lägger sig på min arm (men har lärt sig hyfsat att hon inte får bröstet i sängen på nätterna, men igår ville hon åt bröstet ändå), och så ligger hon och myser en stund, sen sätter hon sig upp och tar en napp och så slänger hon sig ner på mage och slocknar. Väldigt intressant sovteknik, tycker jag. Igår vaknade hon till fort igen en massa gånger och satte sig upp igen, så jag sa åt henne att lägga sig ner, men hon la surt armarna i kors över bröstet och vägrade, så Christopher sa "Ska du komma till pappa då?" och då kastade hon sig ner igen. Det här upprepades jag vet inte hur många gånger så det blev helt komiskt till slut. Men vid tvåtiden var jag less på henne och la henne mellan mig och Christopher och då somnade hon till slut. Flora sov gott genom hela kaoset, som tur var. Vid halv åtta vaknade hon och kröp över till mig (hon låg på andra sidan Christopher) och då tog jag av mig sport-BH:n och gav henne bröstet och så somnade hon om. Så det här med att sluta nattamma verkar gå relativt smärtfritt ändå: de får amma när de vill på dagarna och så brukar de få en slurk på kvällen innan de lägger sig, och runt halv åtta på morgonen får de igen.
Alfred, den lilla gullungen, har lagt till ett namn sen igår. Köparen av vår lägenhet frågade honom igår om han hette Supersnabba Blixten, för han sprang så mycket, så när hans förskolekompis idag frågade vad jag hette och Alfred svarat "Sara Reis", och kompisen av någon anledning frågade vad han hette också, så svarade han "Alfred Walter Masato Reis Blixten". Tja, varför inte?
Han säger "faktiskt" till i stort sett allt, och det verkar vara något som fler gör på förskolan, vet inte var det kommer från. Såhär, till exempel: "Mamma, faktiskt vill jag ha..." vad det nu kan vara, och "Mamma? Faktiskt så älskar jag dig."
Igår kväll frågade han varför mitt hår är kort på ena sidan och långt på andra. Jag hade toppat mig själv i badrummet tidigare på dagen, så det kanske var därför han började fundera på det, fast jag alltid har haft det så sen 2006. Jag sa att jag tycker det är fint, och då sa han "Det tycker inte jag. Jag tycker du ska klippa det långt." Jag sa att jag inte vill vara som alla andra, utan vill vara lite annorlunda, så det tänker jag inte alls göra. Sen började jag fundera lite och kom på att det kommer ju bli en balansgång när vi ska försöka uppfostra våra barn, att få dem att veta att får stå upp för sin vilja och våga vara annorlunda, men att de ändå måste göra som vi säger åt dem. Men man får väl hoppas att de lär sig skillnaden snabbt.
Båda skakar på huvudet när de inte vill något nu, väldigt eftertryckligt.
Sovtiderna har blivit lätt knasiga efter omställningen till sommartid: igår vaknade Alfred vid 9 och gick upp själv och satte på tv:n. Klockan 10 vaknade jag med ett ryck och insåg att tjejerna fortfarande sov och att Alfred inte fått något att äta än, så jag gick upp, och sen tog det en liten stund till innan tjejerna vaknade. I morse väckte jag dem lite före nio. Lyxigt värre, men det blir lite besvärligt att hinna med lunchsömnen innan vi ska hämta Alfred om morgnarna blir allt för sena. Igår vägrade de somna när jag försökte lägga dem på dagen, så de fick helt enkelt vara uppe tills vi fick besök klockan 15: det var kvinnan som köpt vår lägenhet genom sin mamma som var hemma från New York över påsken med barnen (men mannen var inte med) och kom och skulle få titta på lägenheten på riktigt för första gången. Hon var supertrevlig, så det känns bra att lämna över till henne! (Sen gick Christopher ut med Flora och Lilly i vagnen en sväng, så de sov en knapp timme till slut.)
Tjejerna har sovit hyfsat på kvällarna några kvällar igen nu, och igår tror jag inte de vaknade alls förrän jag gick och lade mig runt midnatt. Då krånglade Lilly jättemycket i närmare två timmar dock, vilket var väldigt segt. Hon lägger sig på min arm (men har lärt sig hyfsat att hon inte får bröstet i sängen på nätterna, men igår ville hon åt bröstet ändå), och så ligger hon och myser en stund, sen sätter hon sig upp och tar en napp och så slänger hon sig ner på mage och slocknar. Väldigt intressant sovteknik, tycker jag. Igår vaknade hon till fort igen en massa gånger och satte sig upp igen, så jag sa åt henne att lägga sig ner, men hon la surt armarna i kors över bröstet och vägrade, så Christopher sa "Ska du komma till pappa då?" och då kastade hon sig ner igen. Det här upprepades jag vet inte hur många gånger så det blev helt komiskt till slut. Men vid tvåtiden var jag less på henne och la henne mellan mig och Christopher och då somnade hon till slut. Flora sov gott genom hela kaoset, som tur var. Vid halv åtta vaknade hon och kröp över till mig (hon låg på andra sidan Christopher) och då tog jag av mig sport-BH:n och gav henne bröstet och så somnade hon om. Så det här med att sluta nattamma verkar gå relativt smärtfritt ändå: de får amma när de vill på dagarna och så brukar de få en slurk på kvällen innan de lägger sig, och runt halv åtta på morgonen får de igen.
Alfred, den lilla gullungen, har lagt till ett namn sen igår. Köparen av vår lägenhet frågade honom igår om han hette Supersnabba Blixten, för han sprang så mycket, så när hans förskolekompis idag frågade vad jag hette och Alfred svarat "Sara Reis", och kompisen av någon anledning frågade vad han hette också, så svarade han "Alfred Walter Masato Reis Blixten". Tja, varför inte?
Han säger "faktiskt" till i stort sett allt, och det verkar vara något som fler gör på förskolan, vet inte var det kommer från. Såhär, till exempel: "Mamma, faktiskt vill jag ha..." vad det nu kan vara, och "Mamma? Faktiskt så älskar jag dig."
Igår kväll frågade han varför mitt hår är kort på ena sidan och långt på andra. Jag hade toppat mig själv i badrummet tidigare på dagen, så det kanske var därför han började fundera på det, fast jag alltid har haft det så sen 2006. Jag sa att jag tycker det är fint, och då sa han "Det tycker inte jag. Jag tycker du ska klippa det långt." Jag sa att jag inte vill vara som alla andra, utan vill vara lite annorlunda, så det tänker jag inte alls göra. Sen började jag fundera lite och kom på att det kommer ju bli en balansgång när vi ska försöka uppfostra våra barn, att få dem att veta att får stå upp för sin vilja och våga vara annorlunda, men att de ändå måste göra som vi säger åt dem. Men man får väl hoppas att de lär sig skillnaden snabbt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar