Tidigt i morse tog Christopher ett flyg till Malmö för att åka till Landskrona för att vara med på överlåtelsebesiktningen av vårt hus, så jag och tjejerna fick gå och lämna Alfred på förskolan. Lilly blev mycket upprörd över att hon inte fick kliva ur vagnen och leka på gården, så jag tog mig för att gå till öppna förskolan för första gången (eller nja, jag var på en öppna förskolan en gång när de var för små för att uppskatta det, på en tvillingträff i Liljeholmen, men idag gick vi till Fruängen).
När vi gick hemifrån förresten var Flora så kaxig över sina nytränade kunskaper i att gå själv upp och ner för ett trappsteg utanför porten att hon fick för sig att ta ett kliv ner i trappan medan jag låste dörren, och ramlade såklart, men jag fick tag i hennes ben innan hon hunnit kana ner för mer än ett par trappsteg, så tack och lov slog hon sig inte illa. Men läskigt!
Mina små karameller!
Det blev som jag förväntat mig: Lilly tyckte det var superspännande och började utforska saker på en gång, medan Flora ville sitta i mitt knä en bra stund innan hon vågade sig ut på äventyr. Vi var med på sångstunden, och sen pillade de med lite leksaker och jag pratade med en annan mamma, och sen hörde jag någon nämna att det fanns en rutschkana i det inre rummet, så då gick vi dit, och det var en glimrande succé! Tjejerna åkte och åkte och fick bättre och bättre teknik så de inte ramlade baklänges längre, men den var väldigt snabb, så jag var tvungen att fånga dem varje gång de kom ner ändå. När klockan närmade sig elva, vilket innebär sovdags, sa jag till dem att vi skulle gå hem, och då gick de faktiskt frivilligt till dörren! Jag trodde jag skulle bli tvungen att kånka ut två skrikande barn, men tydligen tyckte de att det var nog roligt för den här gången, så det var ju perfekt.
Nu är klockan lite över tio och Christopher kommer snart hem. Min syster Johanna var här och hjälpte mig vid middag och läggning, så det var skönt. Det tog en evig tid att få Flora att somna, och sen fick jag gå in till Alfred som inte ville somna utan mig, men vid halv tio sov i alla fall alla. Nästa onsdag är vi ensamma igen, då Christopher ska till Trollhättan för sin mormors begravning, men då kommer han inte hem lika sent (runt halv nio-nio), så då tänkte jag att jag skulle försöka klara mig utan hjälp. Det är ju svårt när tjejerna ska läggas och Alfred måste vara ensam vid tv:n eller nåt, så vi får se: antingen får tjejerna vara uppe längre eller så får de somna i selarna eller så ber jag nån om hjälp ändå, jag får fundera på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar