Igår när vi var på väg hem från Ulriksdal började Alfred klia sig i ögonen. Då kom jag plötsligt ihåg att han visade tecken på pollenallergi förra våren, och att vi faktiskt var hos barnläkaren för det. Men vi kom inte ihåg vad hon kom fram till då, jag har för mig att hon mest bara tyckte att vi skulle avvakta, men att vi kunde ge honom ögondroppar. Jag köpte i alla fall ögondroppar förra våren, som han tokvägrade prova, och sen var det inte så mycket mer med det. Men när stackarn började gråta i bilen för att det kliade så lyckades jag övertala honom till att låta mig få droppa i hans ögon när vi kom hem. Första ögat gick bra, men han tyckte det var superläskigt, så han knep ihop det andra ögat så det kom inte in så mycket - men det hade slutat klia vid det laget ändå, som tur var. Han var fortfarande lite röd i morse dock, så då fick jag ta en droppe i det andra ögat då istället. Usch, jag hoppas att han inte blir så påverkad i vår, men det finns det väl stor risk att han blir. Jag har aldrig haft några pollenkänningar, men Christopher har haft det de senaste åren, så det kanske är nåt ärftligt.
En annan sak förresten: är det inte märkligt att varken jag eller Christopher blev smittade av barnens förkylningar? Alla tre var ju toksnoriga i några dagar, och vi torkade snor till höger och vänster, men ingen av oss har blivit sjuk. Skönt, men förvånande.
Idag gick jag och barnen till samma lekplats igen efter förskolan, och båda tjejerna började pipa av förtjusning när vi närmade oss. :) Flora ville gärna åka rutschkana idag, men absolut inte med Alfred utan bara med mig (så hon mindes väl att Alfred tappade taget om henne sist), och Lilly ville helst åka själv, men det fick hon inte - vi åkte tillsammans alla fyra istället: Alfred höll i Lilly och jag i Flora. Och Lilly hade inga problem med att våga sig upp på cykelkarusellen igen fast hon drattade av sist, så det var ju bra.
Sen när Alfred inte ville leka längre vägrade tjejerna sätta sig i vagnen, så jag lät dem gå själva en bit, för det är en gångväg. Alfred kutade iväg en bit dock, och Lilly satte av efter, så jag tog upp Flora och satte henne i vagnen mot hennes vilja och rusade efter dem så de inte skulle hinna ner till gatan där det kör bilar - Alfred stannade när jag ropade, men Lilly var ju inte lika duktig på att lyssna. Lilly ville dock absolut absolut inte ner i vagnen och körde sitt gamla trick att bli stel som en pinne, så jag var tvungen att trycka ner den gallskrikande ungen till slut. Shit alltså, det börjar verkligen bli livsfarligt att vara ute ensam med alla tre barnen. Så länge de sitter i vagnen går det ju bra, men nu vill de ju inte göra det hela tiden längre. Att ha alla tre gående är ju helt omöjligt. Hur klarar man det här egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar