Åh, jag är så less på att ens tänka på våra nätter nu, och jag kan tänka mig att ni är ännu mer less på att läsa om det, så vi tar det lite kort: igår skippade vi eftermiddagsvilan och lyckades få båda tjejerna att somna strax före åtta! Efter en halvtimme vaknade Flora och var pigg som en mört och ville upp, men jag var envis och låg kvar hos henne en halvtimme tills hon somnade om (och Lilly som vaknade till somnade också om). Men resten av natten var hemsk, jag sov i ungefär femminuterspass, och vid tjugo över fem när Flora legat och halvsovit och nupit i mina bröstvårtor med sina fruktansvärt vassa små naglar i evigheter var jag redo att springa ner och slänga mig i havet, så Christopher fick ta henne och gå in i andra sovrummet. Fem minuter senare vaknade Lilly OCH Alfred, så det blev bara värre för mig och Flora skrek och allt var elände. Men jag var faktiskt inte yr på morgonen, bara irriterad på allt, hade huvudvärk och började gråta för minsta lilla.
Vädret idag var superfint, så vi gick ner till stranden när tjejerna skulle sova, så Alfred fick kasta sten i vattnet, men jag gick hem efter en stund och ställde vagnen i trädgården och lade mig på en dyna på altanen och lät solen värma mitt ansikte - superskönt!
Alfred har börjat längta hem idag, "till Västertorp", och ville åka hem redan idag, fast vi ska åka imorgon så tidigt vi kan som planerat. Och Flora och Lilly förvånar mig varje dag nu med allt de förstår; de förstår i stort sett allt vi säger till dem nu (alltså inte om vi pratar om Decemberöverenskommelsen precis, men om vi säger "Ska vi sätta på pyjamas/tröja/klänning?", "Vilken stol vill du sitta i?" vid matbordet, "Var är den andra skon?" och liknande), Lilly tog en bit hushållspapper i morse när hon satt i mitt knä efter frukosten och torkade sin näsa och fnös ut och in som om hon snöt sig, och sen torkade hon min näsa också och Flora torkade av bordet med en bit papper efter att jag gjort det. När de fick prova de nya klänningarna vi köpte när vi var och shoppade i förrgår började Lilly dansa för att hon tyckte hon var så fin, och när vi satte på tv:n igår och det var en Take That-konsert (jag älskade Take That!) så ställde sig alla tre barnen framför tv:n och dansade. :)
Och trots den här vidriga sömnbristen känner jag att jag är så oerhört lycklig! Det är nästan så jag blir orolig att jag jinxar allt genom att säga högt att jag är lycklig - får man vara så glad, eller drar man liksom cancer på sin familj då? Jag kan ju hoppas att sömnbristen kanske uppväger lyckan så att universum inte blir snedvridet liksom.
Ikväll när tjejerna vaknade till när vi lade ner dem för kvällen (vid halv nio efter att ha skippat eftermiddagsvilan igen) fick jag för mig att Christopher skulle lägga sig hos dem istället, för det var min tur att läsa för Alfred, och jag hade redan övergett honom en gång för att Lilly börjat skrika. Christopher var skeptisk, men jag tyckte vi skulle prova, så han lade sig med en tjej på varje arm, som jag brukar göra när båda vaknat samtidigt, och jag gick tillbaka till Alfred. Jag hörde hur båda tjejerna gallskrek, men det hördes att de mest var arga för att det inte var som det brukar, så jag låg lugnt kvar inne hos Alfred och läste "Mamma Mu". Det skreks en stund, sen tystnade de i någon minut, sen började de om och så vidare och så vidare, men efter en halvtimme ungefär blev det tyst och Christopher kom ut med armarna i en segergest! Jag funderar nästan på om jag inte ens ska ligga mellan dem inatt, men eftersom Christopher kommer köra större delen av de sex timmarna hem imorgon är det inte värt att bråka med hans sömn inatt, så vi kör lite mjukstart inatt och så kanske han får sova ensam med dem nån natt när vi kommer hem. Kanske kanske att de kan sova lite bättre inatt för att de inte somnade vid bröstet åtminstone, det vore så sabla skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar