Oj oj vilken dålig dag jag har haft idag. Jag har varit sur och grinig hela tiden, och jag antar att det är tröttheten som bråkar igen, för nätterna går fortfarande skitdåligt här. Jag gick in till Alfreds rum mitt i natten igen efter att ha försökt hindra tjejerna från att ta mina bröst hela tiden i evigheter, och tänkte att om jag går kommer de antingen lugna sig eller bli helt hysteriska, och det blev som tur var att de lugnade sig. Men efter nån timme hörde jag tassandet av små fötter, och jag tog för givet att det var Alfred som kommit ut från vårt sovrum. Men han kom inte in till mig och gick inte in på toa, så jag gick upp för att se vad som hände, och mötte Flora i hallen! (Lilly hade legat på Christophers arm, så han vågade inte gå upp efter Flora för att inte väcka henne.) Det har aldrig hänt att någon av tjejerna har smitit från sängen förut. Så jag tog in Flora till mig och så fick hon bröstet lite och sen sov vi gott båda två tills Lilly började skrika hysteriskt runt halv sju så jag och Christopher bytte plats.
Jag var i alla fall helt slut i morse, så när tjejerna satte igång med sin nya favoritgrej att skrika i falsett vid frukosten brast det för mig. Jag röt åt dem att sluta så högt och så många gånger att jag fick ont i huvudet och på riktigt blev orolig att grannarna skulle ringa socialen om de var hemma. Men det hjälpte inte, tjejerna bara skrattade och blev inte ens rädda när de tittade på mig fast jag misstänker att jag såg ut som en galen drake. Det där skrikandet driver mig till bristningsgränsen alltså, det gör så ont i öronen och jag blir tokig. Vi har provat att ignorera dem också, men det funkar inte heller. De peppar varann också, och tycker det är hur kul som helst.
En positiv grej idag var åtminstone att jag fick dem att somna på mina armar (och vid brösten) inne vid förmiddagsvilan för första gången. Det har aldrig funkat att få dem att sova inne på dagen utan sele eller vagn förut, men eftersom det är så de somnar med Christopher på kvällarna nu funkade det, så jag slapp gå ut i regn och elände. Så jag fick lite vila där. Sen lunch, sen hämta Alfred, och sen hämta paket på vägen hem. Först ville Lilly gå själv och blev skitsur när jag satte henne i vagnen vid stora vägen, sen ville Alfred åka vagnen så Flora fick sitta i selen och det ville inte riktigt hon, sen ville hon ändå inte tillbaka till vagnen när Alfred ville gå, och Lilly sparkade av sig stövlarna och jag var superirriterad för att alla var jobbiga. Och på eftermiddagen var tjejerna gnälliga eftersom de inte får sova på eftermiddagarna längre, och Alfred ville inte leka med dem och det drogs i mina kläder efter brösten och jag fortsatte vara irriterad tills Christopher kom hem.
Jag kom fram till nu på kvällen att med våra nya sovtider har vi ingen rolig och glad tid med tjejerna längre, allt går bara i ett nu: frukost, klä på, gå ut och gå, äta lunch går i ett kör, och efter lunch har vi kanske om vi har tur en halvtimme att leka, sen ska det bytas blöjor och kläs på igen för att hämta Alfred. Och den här tiden på året är det ju ett sabla halvtidsjobb bara att klä på tvillingarna för att gå ut; jag räknade ut att det är 20 plagg som ska på innan vi kommer ut. 20! 2 tröjor, 4 raggsockar, 2 halsdukar, 2 overaller, 4 skor, 4 vantar, 2 mössor. Och så i med en påbyltad unge i en sele som är trång för att jag också är påbyltad och ner för trappor och ner i vagn och upp med vagn för källartrappa. Pust. Som tur är sliter de åtminstone inte av sig kläderna just för tillfället utan gillar att få på sig både vantar, skor och mössor.
När vi kommer hem från förskolan har vi visserligen lite tid, men då ska det ätas mellanmål också, och sen börjar tjejerna bli trötta. Sen ska det lagas middag och ätas och sen är det läggdags. Skittråkigt, faktiskt. Förut brukade tjejerna vara jätteglada efter middagen under de timmarna de var vakna till sent, men nu har vi ju inte det längre - och det är ju bra på ett sätt: de behöver fler timmars nattsömn, förut hann de bara sova max tio timmar per natt om vi inte lät dem sova till tio på morgonen, men det funkar inte med förskolehämtningstiderna när allt måste hinnas med, plus att vi rent teoretiskt får lite egen vuxentid på kvällarna nu (teoretiskt skriver jag eftersom Lilly fortfarande vaknar minst en gång i kvarten tills vi går och lägger oss, men förhoppningsvis blir det bättre så småningom). Men just nu känns det mesta bara skit, ärligt talat - och jag som var så lycklig för bara några dagar sen!
Vi får hoppas att rutinerna sätter sig bättre snart, då kanske det blir bättre och mindre gnälligt på eftermiddagarna.
Så: slutgnällt för ikväll.
På plussidan har vi åtminstone att Alfred är ett litet under av fantastiskhet för tillfället. Han är go och glad och snäll och gullig och pussas och kramas och säger att han älskar oss flera gånger om dagen, och han äter hyfsat och sover bra. Pussas gör förresten tjejerna också jättemycket; både på oss och varann. Och så har vi fått bort Alfreds mollusker! Överallt står det att mollusker går inte göra något åt, det tar 6 månader till 2 år i genomsnitt så försvinner de av sig själva, så det är bara att vänta. Men jag tog faktiskt fasta på ett tips från familjeliv.se, denna härd av bisarra åsikter och tips, som jag hittade när jag googlade. Där var det någon som skrev att de fått bort mollusker genom att badda med alsolsprit morgon och kväll, och eftersom en flaska alsolsprit bara kostade knappt 30:- på apotea.se och verkade ofarligt så tänkte vi att vi kunde testa. Så Topher baddade morgon och kväll och allihop försvann på ungefär tre veckor! Så skönt! Alfred slipper kliandet och jag slipper noja över att vi eller tjejerna ska smittas. Här ska tipsas nästa gång vi kommer till BVC, det här måste ju spridas till andra.
Nu ska vi försöka se några minuter på "The Good Wife" innan Lilly vaknar igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar