Överblivna bilder

Det börjar bli risk att det här bara blir en sömnblogg (eller icke-sömnblogg), men det vore ju för tråkigt, så för att motverka det lite och ta lite roligt innan gnället så kommer här lite överblivna bilder som jag lagt in i ett utkast och glömt bort. Vi är ju kvar i Lysekil, men bilderna är hemifrån Stockholm.

Lilly sitter i händelsernas centrum: i leksakskorgen.

Flora kör lite självkärlek (så kan man inte säga va? Äsch).

Plötsligt händer det...

Vi kom på för ett tag sen att det var mycket enklare att hindra tjejerna från att störa Alfred när han skulle sova om vi satte upp en spjälsängssida mellan vardagsrummet och hallen. Det var inte lika uppskattat av Flora och Lilly, kan man säga.
Så, slut på det roliga. ;)
Det är ju helt otroligt att det efter en sån bra natt som natten till igår kan komma en sån sabla skitnatt! Det började med att Alfred inte ville sova i farmor och farfars sovrum, dit vi ju flyttat pga större säng; han ville sova i spjälsängen i det mindre rummet (obs: han sover inte i spjälsäng hemma, det slutade han med några månader innan tjejerna kom, men han tyckte det var roligt att ligga i en sån igen när den ändå stod här), så Christopher sa att han kunde sova med Alfred därinne. Och jag vet inte om det hade med det att göra alls, men båda tjejerna vaknade som vanligt stup i kvarten och skulle amma och krångla och sätta sig upp och gnälla och ha sig. När jag strax efter 05 fått lägga dem på varsin arm samtidigt och amma dem för att få dem att somna om fick jag nog: 05:19 gick jag in till Christopher och sa "Nu byter vi. Och imorgon natt får du ta dem själv. Jag orkar inte längre." Då var de ju fulltankade och sov, så jag tänkte att de kanske kunde sova gott till morgonen, men jag ville ha plats att ligga på för att få en chans att kunna sova. Och då kunde man ju tänka sig att jag skulle däcka direkt av utmattning, men nej. Jag var så uppe i varv av irritation att jag bara låg och tänkte på allt möjligt: hur det skulle gå när tjejerna vaknade igen, hur stormen fick dörren till rummet att röra sig och saker att låta utanför, hur ont jag hade i magen, ryggen och armen, hur mycket jag skulle gnälla när jag skrev det här inlägget... 05:39 gick jag till Christopher och bytte kudde med honom (vilket han också blev tacksam för), gick på toa och sen kunde jag äntligen somna. Jag vaknade förstås varje gång tjejerna vaknade till och skrek, men kunde åtminstone somna om. Men när Flora skrikit i en halvtimme efter 8, och Alfred ville gå upp så hämtade jag in Flora till mig, så hon somnade om. Vid kvart i tio fick Christopher väcka henne för att hon inte skulle hamna helt ur synk, men jag fick ligga kvar och sov/halvsov till halv tolv.
Det dumma är bara att jag är fortfarande yr, även om det är mindre nu, så jag är lite orolig för hur länge det här ska sitta i. Vi har faktiskt pratat om att jag ska få sova borta nån natt, Christopher har erbjudit sig att bjuda på hotell den sötnosen, men dels vill jag ju att tjejerna ska ha vant sig av med nattamningen hyfsat tills dess så att Christopher överlever, dels kommer jag säkert bara få sömnprestationsångest och inte kunna sova alls. Men vi får se, kanske blir det nödvändigt.