Snölek och misslyckade läggningar igen

Jag som tyckte att det gick så bra med våra läggningar när Christopher la båda tjejerna samtidigt och jag tog Alfred, men nu har det gått åt skogen två kvällar i rad. Igår vaknade Lilly om och om igen tills hon till slut fick komma upp (eller vänta, det gjorde hon nog i förrgår också), och ikväll vaknade båda efter bara några minuter och var helt ifrån sig. Till slut somnade Flora om i sele, men Lilly var pigg som en mört och fick till slut komma upp, men nu testar Topher selen igen. Det är väl det här utvecklingssteget som spökar, plus kanske tänder, för nu har båda tjejerna fått varsin ny tand och fler verkar vara på gång.

Det har snöat en massa här, och idag ville Alfred ut och leka i snön, och fast det blåste en hel del tyckte vi att vi inte kunde neka honom, så vi byltade på oss alla fem och gick ut på gården. Först bara en bild från igår när vi var på CityGross och handlade och för en gångs skull hade kommit ihåg att ta med tjejernas ryggsäckar med selar. 

Så när de ville komma ner på golvet tog vi på dem, och de älskar ryggsäckarna, så så långt var det frid och fröjd. Men när de märkte att jag höll fast dem blev det annat ljud i skällan: de blev hysteriskt arga! Så jag testade att låta duktige storebror hålla i Lilly istället, och det gick faktiskt lite bättre. När han höll emot för hårt blev hon arg, plus att han ibland råkade välta henne, men när han mest hängde med och höll koll på henne gick det okej.

Och idag när vi gick ut så drog Lilly iväg direkt - hon är en liten rymmare! Livsfarligt. Men som tur är har vi då storebror, som sprang efter henne på stört för att hålla koll. Alltså, han är så fin med tjejerna nu, Alfred! Ibland blir han sur och vill inte vara med dem, men för det mesta är han så gullig och snäll och hjälpsam så jag blir helt rörd.

Vi bestämde oss för att hålla oss på gården för att vädret inte var nåt vidare, även om det säkert var snö i pulkabacken en bit bort. På en bänk hade två av pojkarna som bor här gjort en helt fantastisk snögubbe och snöhund! Gubben var ju nästan läskig, den såg ut som en människa som snöat in ju... De kom förbi när vi beundrade dem och berättade att de satt pinnar i benen så de kunde vinklas. Små ingenjörer i 10-12-årsåldern redan! Vi hade tänkt bygga en snölykta, men det var ingen kramsnö idag, så det gick inte, vi fick nöja oss med att titta på den som nån annan byggt tidigare.

Och så tog vi ut pulkan och åkte i världens minsta slänt, men alla var nöjda ändå: Alfred puttade vi bra fart på, Lilly tyckte det var roligt att åka även om det inte gick fort, och Flora tyckte det var lite läskigt och ville bara åka en liten stund och tittade sen på.

Inne sen praktiserade Lilly tjejernas nya grej.

Tittut!