Vi valde en fantastiskt vacker dag att lämna bästkusten på: havet låg blankt som en spegel och solen lyste på Högholmen. Det tog ett par timmar att packa ihop allt, och tjejerna hann bli nervösa och skrikiga under tiden, men till slut kom vi iväg vid halv tolv.
Vi tog bilfärjan över Gullmarn-fjorden, och det var lika vackert där: blankt hav, och det frasade diskret när färjan Gullbritt körde genom den tunna isen.
Resan gick bra, tjejerna sov i runt två timmar, och så stannade vi för lunch på Rasta utanför Ulricehamn igen. Alla tre barnen blev lite gnälliga mot slutet, även om de (inklusive jag) sov en stund till på eftermiddagen, och framför allt tjejerna gillar inte när det är mörkt i bilen när de är vakna. Jag fick muta Lilly med en massa små snacks (bitar av kaka och bulle och dadelgodis) medan Flora sov lite längre, och sen fick de sitta och pilla med varsin mobil sista biten. Precis när vi stängde av motorn kräktes Lilly! (Förlåt, jag hatar själv att läsa om alla magsjukor som florerar, och så skriver jag om sånt ändå...) Men hon har mått alldeles utmärkt sen dess och ätit bra, så det måste varit någon form av åksjuka/ätit för mycket konstigt. Jag hoppas verkligen att hon inte ska bli åksjuk redan - jag googlade fram att det vanligaste är att sånt börjar runt två år, så vi håller tummarna för att det var en engångsgrej - det hände för Alfred vid två separata tillfällen också för nåt år sen, och det är ju också Lilly som har kräkts helt apropå två gånger förut också utan att ha varit sjuk (inte i bilen).
Nu har vi hunnit packa upp det mesta, och Christopher har lyckats lägga tjejerna själv igen - yaaaay! Dessutom utan att ha dem i selarna innan! Och det gick på bara tjugo minuter idag! Utropstecken! Jag ser ett helt nytt kvällsliv framför mig; tänk att kanske få titta på tv igen! Nu: sova. Eller ja: "sova", som det är för mig nu för tiden, för även de nätter när tjejerna sover lite bättre sover jag lätt som en fjäder för jag förväntar mig att bli väckt konstant, och så har jag liksom glömt bort hur man gör när man somnar och sover. Men men, nån gång ska jag väl också lära mig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar