Bästa nyårsaftonen på länge

På nyårsafton igår fick vi för oss att åka på en liten utflykt på förmiddagen istället för att gå med tjejerna i vagnen. Lilly försökte smita istället för att sättas fast i bilen dock. Sen styrde vi mot Smögen, men ändrade oss när vi var nästan framme och åkte till Hunnebostrand istället.

Det var nästan löjligt pittoreskt. Vi köpte lite räkor i en fiskaffär som var öppen, och så gick vi en liten sväng.

Jättemycket fanns det väl kanske inte att se, men det var trevligt i alla fall.

På vägen hem var det en otroligt vacker solnedgång (som var lite svår att fånga med mobilen från baksätet, men you get the gist of it). Jag var lite trött och grinig, för tjejerna sov bara en halvtimme på vägen till Hunnebostrand och somnade inte om i vagnen, och i bilen på vägen hem var det ett fasligt skrikande innan de somnade, så själv hann jag bara slumra till i sådär två minuter. Men efter vi kommit hem och ätit lunch, så gick vi ut i mörkret och upp på den högsta punkten på klipporna utanför huset för att titta på Lysekils officiella fyrverkerier klockan 17, och alla barnen tittade storögt, så jag blev på bättre humör bara av det. På vägen tillbaka halkade jag och satte mig på rumpan (vilket gjorde ont både i rumpan och i min redan dåliga vänstra arm som jag tog emot med), men som tur var hade jag Flora i selen på magen, så hon klarade sig helt oskadd. Jag blev blöt i rumpan, så när vi kom in tog jag av mig byxorna, och gullige Christopher lyfte upp mig för att bära mig till duschen, men jag bad honom lägga ner mig på sängen några minuter istället. Alla barnen följde efter och klättrade upp på sängen, så för enkelhetens skull tog jag av mig linnet så tjejerna fick amma, och när de var klara med det började Alfred prutta på min mage med munnen. Flora hängde på, och hon är en mästerpruttare! Lilly har inte tränat så mycket, men hon försökte hon med - hon dreglade mest, men tittade väldigt stolt på mig efter varje försök. Så där låg jag på sängen, med tre barn pruttandes på min mage och deras pappa pruttandes på mina lår, och kände att en bättre nyårsafton kan jag omöjligt ha!

När jag duschat tog jag på mig en ny klänning, och satte på tjejerna deras dopklänningar, som nu faktiskt passar, och Lilly såg sig själv i spegeln och var så nöjd! Så även fast jag inte orkat sminka mig tog vi lite kort - tjejerna var så fina att de mer än väl uppvägde att jag inte har några ögon...

När de skulle fotas med Christopher sen blev det mest pusskalas!

Klänningarna fick dock åka av när vi skulle äta, det kändes rätt onödigt att kladda ner dem...

Alfred i en hushållspappersrulle. Klassisk nyårsbild sådär. ;)
Vi lagade supergod mat: renytterfilé (som min gulliga mamma köpte åt oss för att vi skulle få ha det lite lyxigt) med potatis- och jordärtskockspuré i filodeg, men räkorna som vi köpte glömde vi äta i tid innan köttet blev klart, så dem fick vi ta till lunch idag istället. Barnen fick fiskbullar (på Alfreds begäran), varsin filo-potatisbakelse och ärtor. Till efterrätt skulle jag göra en Granny Smith-äppelsorbet från Dessertmästarna, men jag upptäckte igår att Kanal 5 missat att skriva ut beskrivningen, så jag chansade på hur man gjorde, men det blev väldigt gott, som tur var. Till det gjorde jag små filodegspaket med blåbär också, eftersom vi hade filodeg över. Filodegen blev jag rätt skeptisk till dock - den smakade ju bara mjöl? Vårrulledeg tycker jag är godare, så då vet jag det till nästa gång.

Efter maten men innan efterrätten ville jag ta kort på oss allihop, och kom på det smarta (?) att hota Alfred med att inte få glass om han inte satt med på kortet. Funkade tusen gånger bättre än när jag försökte ta julkort på barnen... :) Resultatet såg ni ju igår, men det här när Flora spanade på mobilen som jag satt på självutlösare blev ju för sött också!
Vid tiotiden, när alla barnen fortfarande var pigga och glada och lekte tillsammans i sitt nya lektält, föreslog jag att vi skulle sätta på dem pyjamasar, och oss vuxna bekvämare kläder, och sätta oss i soffan allihop och titta på "Frozen", som Alfred fått i julklapp men som jag aldrig fått se hela. Tänkte det var värt ett försök, och det gick ändå hyfsat: tjejerna lekte på golvet, och efter en stund tog vi dem i selarna så de fick somna, och Alfred fick slockna i soffan. Jag var så nöjd med vår nyårsafton, det var så skönt att inte ha nån press på att vara tvungen att göra något "kul", utan att bara få vara hemma tillsammans med min familj och få göra precis vad vi ville! När klockan var ett par minuter i tolv pausade vi filmen och lyssnade på "Ring klocka ring" (med Loa Falkman?! Vad hände med Jan Malmsjö? Här hänger man med...) och skålade och pussade alla de sovande barnen, och sen såg vi de sista minuterna av filmen och sen gick vi och lade oss. Perfekt nyårsafton! Jag tror att jag aldrig mer vill träffa folk, jag tycker det är så skönt att bara vara hemma. ;)
Och när jag lade mig hade jag ett litet huvud tryckt mot mina revben på varje sida, och jag kände mig oerhört lycklig.
Inatt tog vi svärföräldrarnas säng som är lite bredare, så vi kunde ligga Flora, jag, Lilly, Christopher i sängen och så Alfred på madrass på golvet, och detta oerhörda hände: först vid tretiden vaknade Lilly, och försökte inte ta bröstet! Hon gnydde lite, tog nappen, kravlade runt lite, tog en napp till i handen, grejade runt och hade sig, men försökte aldrig ta bröstet! Men efter en halvtimme utan att hon somnat om ordentligt gav jag henne bröstet ändå, bara för att jag skulle få sova - det kanske var dumt, men jag orkar inte vara vaken i timtal fler nätter nu med den här yrseln. Och sen sov hon i flera timmar till! Och Flora vaknade inte förrän vid 6-tiden, och fick då bröstet. Sen sov båda tills Alfred väckte oss vid nio. Så det var ju en helt fantastisk natt! Jag kunde förstås inte sova djupt ändå för att jag är så ovan, men ändå! Det finns hopp, helt enkelt.
Och världen snurrade åtminstone mindre i morse, alltid nåt.