Extrem mammighet

Den här mammigheten på kvällarna, den börjar gå lite smått överstyr alltså. Nu har jag och Christopher suttit precis bredvid varann i soffan den senaste halvtimmen med Flora och Lilly - och så fort någon av dem suttit i Christophers knä, ungefär 10 cm från mig, har hon gallskrikit. Jag har provat att hålla en hand på henne, men det har inte hjälpt, skrikandet har fortsatt tills hon fått komma över i mitt knä. Sen när hon lugnat sig har vi provat pappa igen, men då har det först varit några sekunders bedjande blickar och små händer på min arm och sen har skrikandet börjat om. Jag har försökt ha båda i knät samtidigt också, men det är för knöligt och de bara bonkar i varann hela tiden.
Nu har Christopher äntligen fått Flora att somna, men Lilly vill inte sova, fast hon blev åtminstone på bättre humör efter att ha ammat lite, så nu gick hon med på att sitta i pappas knä. Båda sov väldigt oroligt i natt också, och Lilly skrek en stund när jag var upptagen med att amma Flora (det är väldigt sällan de skriker på nätterna, som tur är), så nåt extra jobbigt verkar det vara på gång just nu. Jag hoppas det går över fort, för det är lite smått ansträngande med den extrema mammigheten faktiskt. Särskilt som min syster och hennes pojkvän tänkte vara barnvakter imorgon kväll - jag är väldigt tveksam till hur det kommer gå... Det känns inte riktigt snällt mot tjejerna att lämna dem ifrån mig när de är såhär. Men vi kan kanske testa en liten stund och inte åka så långt hemifrån, så kan vi komma hem fort åtminstone.