Det här med rutiner

Jag vet inte hur många gånger jag läst att rutiner är livsviktiga för att klara av ett liv med tvillingbebisar. Men som jag nämnt nån gång är jag och Christopher inte nåt vidare på det där med rutiner, så vi har helt enkelt inte skaffat några med våra barn. Och jag måste säga att jag tycker att det funkar rätt bra ändå.
Visst är vi trötta och visst blir jag knäpp ibland för att det är jobbigt, men på det hela taget tror jag att jag skulle vakna på nätterna och att tjejerna skulle skrika oavsett hur många rutiner vi haft - de är ju bebisar.
De enda rutiner vi har är att jag går ut och går med dem på förmiddagarna (men jag är väldigt glad att jag kunde få dem att sova inne igår, för det börjar faktiskt tära på min kropp att gå så mycket varje dag) och att vi går och hämtar Alfred på förskolan klockan tre, och sen försöker vi ha middagen klar senast klockan sju och få in Alfred på sitt rum för att läsa bok och sova vid åtta (fast det händer väldigt sällan före nio nu för tiden - jag försöker rättfärdiga det här för mig själv med att Louise Hallin sagt att man kan ha en sommarrutin och en vinterrutin för läggtider när det är ljust respektive mörkt ute. Försöker vi lägga honom tidigare tar läggningen bara dubbelt så lång tid, så det är ingen idé att lägga honom förrän han är trött). Det är nog det hela.
Vad gäller tjejernas sömn följer vi helt enkelt dem: när de visar tecken på trötthet så lägger vi dem, och när de vaknar tar vi upp dem. Den senaste veckan eller så har de behövt sova vid sjutiden (obs: inte samtidigt. De är inte särskilt synkade), och det är ju då väldigt många lägger sina barn, men våra vill definitivt inte sova för natten då, utan en halvtimme eller så senare slår de upp sina stora blåa ögon och är superpigga, så då tar vi upp dem och så får de vara uppe tills de blir trötta igen. Vi har funderat på om vi borde försöka lägga dem för natten då ändå, men dels tror jag det skulle bli mer bråk än sömn, dels är jag orolig för att de då kommer börja vilja gå upp vid fem eller så, istället för att ligga kvar till åtta-nio, som de gör nu. Och de där morgnarna är det enda som gör att jag håller ihop trötthetsmässigt, skulle jag börja tvingas upp i gryningen skulle jag nog inte palla.
Flora brukar däcka vid tiotiden nu, och henne kan vi lägga ner i en mjuklift så somnar hon själv (ibland med hjälp av brus i mobilen), och Lilly nån timme senare, oftast närmare midnatt, och henne måste jag lägga mig med och amma och hålla om i spjälsängen.
Än så länge kör vi fortfarande bara mat lite när vi tycker det passar, amningen är fortfarande det övervägande, så vi har inga matrutiner heller. Flora och Lilly brukar sitta med mig vid frukostbordet nu efter att Christopher gått till förskolan med Alfred, och då brukar de få leverpastejsmörgås (ibland i pyttebitar som jag matar dem med, ibland i lite större bitar att hålla själva i, men då måste jag ner på golvet och plocka upp dem en gång i minuten, så det beror på hur mycket träningspass jag vill att frukosten ska vara) och ibland frukt i sina Umami Taste Teasers. På dagarna ammar jag (förvånansvärt ofta har det blivit dubbelamning igen på sistone, då sitter båda i mitt knä på varsitt ben), och vid vår middag brukar de få hemlagad puré. Men de senaste dagarna har vår middag sammanfallit med att de börjar bli svintrötta, så det måste vi nog ändra på nu snart.
Och eftersom jag inte är en rutinmänniska så vet jag ärligt talat inte heller riktigt vad det är för rutiner det nu är det sägs att vi bör ha! Jag har visserligen sett i tvillinggruppen på Facebook hur andra gör, särskilt med mat, då är det fasta klockslag för välling, frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, kvällsmål osv, och det är det nog klokt att ha, men eftersom jag tänker fortsätta amma så länge Flora och Lilly vill det så känns det inte akut än, så jag tror vi kör på som vi gör några månader till. Det känns liksom skönast och enklast så, och jag hoppas att ingen tar skada av det. Den enda rutin jag skulle vilja återinföra är att Christopher skulle komma hem senast fyra varje dag igen, men då skulle vi bli onödigt fattiga, så jag får nog fortsätta leva med att vara ensam med alla tre barnen några timmar på eftermiddagarna - vilket man ju också kan tycka att jag ska klara av när jag nu har satt dem till världen.