Det kom förbi en tjej som sa att de var så söta, och berättade att hon är gudmor åt ett tvillingpar som nu är två år och fyra månader, och när de var små gick hon ut på fyratimmarspromenader med dem för att avlasta mamman (som sa att hon aldrig kommer kunna återgälda det).
Åh gode tid vad det hade varit ljuvligt!! Tänk om nån kunde gå ut och gå med mina nån gång ibland så jag kunde få vila/duscha/sy/städa/andas...
Jag bad min syster om hjälp härom dagen för första gången, för jag var nära att bryta ihop totalt, och då erbjöd hon sig att hon och hennes pojkvän ska ta alla barnen en kväll så jag och Christopher kan gå ut och äta. Det är ju snällt, men jag är lite orolig, eftersom tjejerna är så oerhört separationsångestiga nu (Lilly började storgråta direkt när jag reste mig för att gå på toa på BK), och de har inte träffat sin moster så ofta. En promenad när de sover i vagnen hade nog varit lättare för den här oroliga mamman, men jag är ju tacksam för vad jag får.
Gör det, gå ut och ät och fokusera på varandra en stund! Ta någon restaurang nära, så att ni lätt och fort kan ta er hem om det skulle behövas. Det är så värt att få fokusera på vuxenrelationen någon gång ibland! Jag är fortfarande helt lycklig över min och Thomas dejt för några veckor sedan.
SvaraRaderaTycker du det? Jag får lite panik över det - Louise Hallin skulle ju inte godkänna att lämna dem redan till nån som inte är en "anknytningsperson" - men några timmar då vi inte är långt borta (tänkte kanske åka till Landet vid Telefonplan bara) borde de väl överleva? Förhållandetid var det länge sen vi tog oss...
Radera