Kära kusiner

I påskas när vi var i stugan fyllde min äldsta kusins man år, och nästan hela släkten på min mammas sida samlades på kalas. Nån kom på idén att ställa upp alla kusinbarnen (mina barns generation) för att fotas - de är 17 stycken nu mellan 23 och 0,5 år, och alla utom två var där, och Lilly sov, men 14 fick vi i alla fall med på kort. Efter det ställde vi kusiner upp oss, och det har vi gjort några gånger under årens lopp. Ett par av de foton vi tagit har vi just i stugan, och jag kan inte låta bli att dela med mig av dem, helt utan att be mina kusiner om lov. Lite kass kvalitet, men ändå.

Det här tog vi hos en fotograf tror jag, när jag var runt fem. Det är jag längst fram till vänster, och min storasyster Fina till höger om mig (vår lillasyster Johanna föddes inte förrän jag var sju). Att Beata och Anna är systrar ser man ju lätt på kläderna (i mitten och höger fram), och så är Lotta (näst längst till höger fram) storasyster till Jesper uppe till vänster, och Erik i mitten är Katarinas lillebror. Vi är födda mellan 1965 och 1972 (med Johanna 1979 sen), nästan en per år med några små undantag, och vi har haft så roligt ihop genom åren! Gymnastikuppvisningar, undervattenskullerbyttetävlingar, Tjugondag Knut (tror andra kallar leken för Husknuten) runt vår stuga, midnattsspök, hallonplockning, vattenskidåkning, tennismatcher och tusentals bad är några av höjdpunkterna.

Här ställde vi upp oss på ett kalas i vår stuga nån sommar när mamma fyllde år, och jag antar att jag är runt nio med tanke på Johannas storlek. Här gick vi på längd istället för ålder (fast jag tycker nog att Lotta ser kortare ut än Anna (som är näst äldst)...). Från vänster till höger och med ordning i åldersskaran inom parentes:

Johanna (9), jag (8), Jesper (7), Beata (5), Fina (6), Anna (2), Lotta (4), Erik (3), Katarina (1).

Och nu i påskas, med Fina i himlen och Johanna i Italien fick jag i galet färgglada kläder ensam representera min närmsta familj. Från vänster, nu i rätt åldersordning: Katarina, Anna, Erik, Lotta, Beata, Jesper och jag.

Det känns härligt att våra barn nu får uppleva liknande somrar som vi hade som barn, nu med ännu fler lillkusiner (sysslingar för att vara exakt) runt omkring sig!